Sublima sophanterare - äldsta spåren av människor i USA

Arkeologer är inte mer än människor (dessutom människor med erkänt barnslig humor), och jag vill minnas att det alltid uppstod en viss fnissande förtjusning i lärosalen eller på utgrävningen om ordet koprolit dök upp: fossiliserat bajs. Den yttersta sinnebilden för att arkeologer i slutändan endast är bortgågna människors sophanterare.

Samtidigt är koproliter en fenomenal produkt, för den innehåller otroligt mycket av det vi annars saknar: En ögonblicksbild med organiskt innehåll. På utgrävningar kan man hitta djurben med slaktspår - men vad åts, av vem, tillsammans med vad, hur är det med växter och vad missar vi? Vilka slaktrester hamnade på andra ytor och vad har egentligen försvunnit under årtusendenas lopp? Halva utmaningen med arkeologi är att tolka det man hittar, halva utmaningen är att försöka föreställa sig vad det är man inte hittar!

(Credit: Photo by Jim Barlow)

Det absoluta guldkornet i koproliter är dock DNA. Det är ofrånkomligt att en del av själva värddjuret följer med i restprodukterna och med dagens teknik blir vi allt bättre på att luska fram detta. Man får alltså inte bara en bild av vad som åts (vilken fauna och flora som fanns), utan vem som åt det och individens genetiska profil. Yatzi!

Nu har man lyckats hitta mänskligt DNA i koproliter från Oregon i USA som är 14.300 år gamla (+/- några hundra år). Det är över tusen år äldre bevis för mänsklig bosättning i Amerika än vad som tidigare varit vedertaget med säkerhet. Direkt bevis dessutom, inte möjligtvis märgspaltade hjortben eller stensplitter. Om det bara var lite mer fotogensikt skulle det hamna på National Geographics omslag. Inblandad i studien är dessutom Anders Götherström på Evolutionsbiologen på Uppsala universitet - en av ungefär 13 som får sitt namn på artikeln, samt otaliga andra onämnda labbassistenter och utgrävare. Huvudarkeolog är Dennis L Jenkings vid University of Oregon och man får gissa att han kommer ta alla kommande skämt om bajs med gott humör efter denna jackpot.

Det absolut viktigaste är nämligen dateringen. 1500 år äldre kanske inte verkar så mycket i relation till de 13.000 år gamla Clovis lämningarna som hittills varit de vedertaget äldsta i Amerika. Men den stora frågan rör när de första människorna kom till ett område som under stora delar inte har varit direkt förbundet med den asiatiska kontinenten, eller bara via kompakt is. Runt 13.000 år sedan fanns en landbrygga då isen drog sig undan, men för 14.500 år sedan fanns bara is. På Vetenskapsradion P1 imorse intervjuades en av de danska forskarna som angav att detta "bevisar" att de första immigranterna kunde segla för det var enda sättet att ta sig förbi de stora vidsträckta ismassorna. Det må vara en teori, men problemet med den är att den förutsätter att de nu upptäckta lämningarna hör till de allra första. Faktum är att det finns ett antal mänskliga lämningar i Sydamerika daterade till 30.000 år sedan. En tidsperiod som överensstämmer med de första människorna i Australien t ex. Men de lämningarna är kontroversiella och ifrågasatta (är det verkligen riktiga redskap man hittat, är dateringen korrekt, osv). "Clovis first"-teorin har varit den allmänt accepterade tills vidare.

Eftersom den här studien nu visar att det faktiskt finns mänsklig bosättning i Amerika innan denna senare landbrygga (då naturligtvis migrationer kan ha skett än en gång), så måste man nu börja ta med i beräkningen att det faktiskt kan ha skett en första invandring under denna tidigare landbrygga. Mycket finns kvar att göra och allt hänger naturligtvis på bevaringsförhållanden och en stor portion tur och uppmärksamhet. I USA kan utgrävningar bara beordras på statligt ägd mark, privatägd mark behöver inte följa samma kulturminnes-lagar. Man får hålla tummarna för lite mer fynd av forntida toaletter...

Lyssna på Vetenskapsnyheterna i P1

Läs mer i DN Vetenskap

Eller läs en mer utförlig beskrivning av fynden och analyserna i Science Daily


Andra bloggar om: arkeologi, stenålder, paleolitikum, koprolit, Clovis, USA, Amerika, DNA