Kunskap och dumskap

"57 channels and nothing on" sjöng Springsteen för ett antal år sedan. Tragisk nog kanske det nya millenniets "The times they are a'changing". Det talas mycket om mediernas kris, kris i tidningsvärlden, TV-världen, film-världen. Det finns mängder av anledningar till detta, det har skrivits spaltmeter om det, och i helgen diskuterades det i en del i en dokumentärserie om bildmagasinens historia, utveckling och samhällspåverkan som jag såg på Kunskapskanalen. Serien har varit kul och intressant och tagit upp en aspekt av den litterära världen som sällan behandlas i boksoffor eller på filmklubbar. Allt från Vogue till Ms. till Playboy till Paris Match har berörts. Trender och kontroverser som, måste man megde, troligen haft minst lika mycket (om inte mer) med att skapa vår samtid som aldrig så många kritikerrosade författare till skönlitteratur.

Programmet är en av de många jag under det senaste halvåret tagit del av på den ständigt förbättrade SVT Kunskapskanalen som tar vid efter Barnkanalen kl 19 på kvällarna. Efter en lite seg start har den blivit en gedigen och rolig och självklar del i mitt kringknappande om kvällen, på jakt efter något annat än ännu en själadödande dokusåpa med dansare/modeller/strippor/hetsätare/bönder/wannabes/hasbeens/never-will-bes. Eller sport.

Fast nu ser jag i DN idag att Hamilton under press på nya besparingar gör det som så ofta händer - riktar in siktet på "det smala", kultur och vetenskap. TV2 ska visserligen bli en faktakanal, men Kunskapskanalen ska delegeras till positionen repriskanal. Har inte SVT redan en sådan kanal? Heter den inte SVT 24? Jag tror det, fast jag tittar nästan aldrig på den. Den skulle också bli en kvalitativ informationskanal när den lanserades och tynar numera bort med repriser på Andra Avenyn och mindre intressanta sportevenemang, samt TT-nyheter som man ändå kan få på 48 andra kanaler.

Medie-folk frågar sig ofta nuförtiden vad publiken vill ha. De vill ha olika saker, en del vill ha skvaller, en del vill ha chock, en del vill ha sport - och en del vill ha fördjupning och roligt vetande. Mig veterligen går både History Channel och Discovery alldeles utmärkt i konkurrensen med andra kabelkanaler. Desperata tidnings-toppar frågar sig hur de ska konkurrera med internet i denna tid av informationsflöde. Jag har ett ord: Förtroende. Det gäller att skapa tillit och förtroende mellan producenten och konsumenten. Stora, inflytelserika bloggare når sin position just genom att det finns en personlig anknytning, ett namn, en relation man investerar i. Som en älskad krönika, eller en utrikeskorrespondent man kommit att uppskatta. Jag kan få snabbinformation med en tangenttryckning, men analys och fördjupning är hårdvaluta. Antalet hopplösa intervjuer där reportern missar ställa de mest uppenbara följdfrågorna tär på tålamodet tills man till slult stänger av TV:n och lägger från sig tidningen och vänder sig till sina favoriter på nätet istället.

Att konkurrera med repriser är en stadig resa utför. SVT som har både kompetens och infrastruktur och dessutom ett uppdrag, borde arbeta hårdare på att bli den där självklara rösten man har förtroende för, när andra kanaler sänder dokumentärer om medium, såpor om skitiga hem, vetenskapsprogram om homeopati osv. Information kan jag få varsomhelst. En röst jag litar på, som dessutom berättar saker jag inte visste att jag ville veta, den är värd allt guld i Småland.

Take it away Boss!




Andra bloggar om: vetenskap, media, TV, SVT, Kunskapskanalen