Forensisk arkeologi

En konstruktiv sak som införandet av 2-årigt masterprogram på universitetet har haft med sig är möjligheten att integrera en del praktik i utbildningen. Det är särskilt givande inom ett fält som arkeologi, där möjlighet för studenter att stifta bekantskap med kulturmiljövården lite mer direkt är bra både för dem och för arbetsgivarna. Även om det vanligaste är praktik på grävkontor, muséer eller länsstyrelser så finns det andra alternativ. Elena Doljenkova vid vår institution har intresserat sig för koppling mellan arkeologi och forensisk vetenskap i sitt mastersprojekt, och har genom detta fått kontakt med Olov Bokefors, kriminaltekniker här i Uppsala. Hon har under hösten gjort sin praktik på tekniska roteln och bland annat studerat sätt som arkeologin kan vara behjälplig för brottsplatsundersökningar.

Idag höll de tillsammans ett seminarium på institutionen, där intresset gravt underskattats av vår seminarieledare så det blev ganska trångt i vårt lilla seminarierum. En mycket bra och intressant framställning dessutom. Olov inledde med att berätta lite om tekniska roteln som har 20 stycken anställda, varav 10 är kriminaltekniker, dvs poliser med vidareutbildning. I Sverige finns bara två stycken civila kriminaltekniker, detta delvis pga att det först under 2000-talet varit tillåtet att anställa personer som inte har en fullständig polisutbildning. Intresset för forensisk teknik är naturligtvis stort hos osteologer och labb-tekniker, men efter 5 år på universitetet är det få personer som orkar hoppa på en helt ny utbildning. Akademiker är inte heller alltid de mest fysiskt trimmade individer heller... I takt med allt större möjligheter hos rättsteknik och allt mer avancerade metoder har dock antagningen luckrats upp något, så att civilt utbildade experter ibland kan få en kortare polisiär utbildning om det bedöms finnas behov av dem. IT-forensiker som kan undersöka datorer, intenetanvändning och telefontrafik är troligen ett sådant växande område i framtiden.

AFFA - arbetsgruppen för forensisk arkeologi - startades i Stockholm 1991 av ett par poliser som var intresserade av att utveckla brottsplatsunderökningens metodik med hjälp av arkeologiska metoder. I den ingick bland annat Bo Zachrisson (arkeolog) och Rita Larje (osteolog), samt Robert Grundin, rättsläkare. Arbetsgruppen är inte verksam längre, men en hel del goda resultat hann den ge, som en insikt om vad sållning av jorden kan ge. Grundin var också en återkommande föreläsare på osteologen och hjälpte bland annat mig att få tag på bra litteratur kring förruttnelseprocesser och nedbrytning (jag höll på med skelettering - teoretiskt alltså...). Personligen föredrar jag mina ben rena och vita och har ingen mage för mjukdelar tyvärr. En i min kurs, Zorah, tog faktiskt klivet över till polisen och är mig veterligen fortfarande verksam där.

Samarbete med kriminalteknologer är naturligtvis givande för arkeologer också, vi får en möjlighet att se en del nya utvecklingar inom metodiken som kan vara till gagn för oss i våra undersökningar. Och en chans att jämföra våra stumma lämningar med de vars tillblivelse vi har lite större chans att få facit till. Det finns både stora skillnader och stora likheter mellan våra arbetssätt, som Elena tog upp. Förutom det finns det skillnader och likheter i syfte och mål. Forensiker studerar en specifik händelse, främst utifrån ett misstänkt dödsfall, för att avgöra vad som hände i denna stund och vem som är ansvarig. En arkeolog studerar bara i undantagsfall så specifika ögonblick (typ Pompeii), men även i dessa fall gör vi det i förlängningen för att få veta mer om de döda och deras liv. Ju mer av deras liv vi får fram desto bättre, medan forensiker kan vara mer fokuserade på det som är relevant för ett brottsfall och ignorera resten. En arkeolog kan återvända upprepade gånger till samma material och studera det utifrån olika frågeställningar, medan en rättstekniker bara behöver göra detta om något oklart med ett fall bör redas ut.

Men i slutändan arbetar vi alla med materiella spår och vad de kan säga oss. Från skalbaggar och fosfater till kroppar och vapen.

Läs även andra bloggares åsikter om forensisk, vetenskap, Uppsala, Uppsala universitet, osteologi, arkeologi