Barn får sällan något att säga till om när det görs utställningar, och de har ofta varit en undanskymd och negligerad del av forskningen. Men vi har faktiskt blivit bättre på det här området. Många museer har numera avdelningar där barn kan få plocka och röra och testa, och montrar som de faktiskt kommer åt att se. Det finns inte bara en ständigt växande skara barnböcker om förhistorien – som även innehåller barn, utan även en hel del forskning om barn och barndomsbegreppet under olika tidsperioder. Om detta och mer kommer det presenteras och diskuteras på seminariet Barn - dåtid - framtid vid Forum för kulturarvsforskning den 17:e maj, anordnat av RAÄ.
Föredragshållare: Karin Helander från centrum för barnkulturforskning, Ingrid Söderlind från Institutet för framtidsstudier, Sophie Jonasson och Lena Johansson från Riksantikvarieämbetet, Anna Wilson, Li Kolker och Susanna Johansson från Historiska museet, samt Anne-Sofie Gräslund från Uppsala universitet. Moderator Tiina Rosenberg leder diskussionerna.
Historiska Museet fortätter förresten med utgrävningarna av platsen för Konst- och Industriutställningen 1897på Djurgården . De i allmänheten som är intresserade av att gå en liten grävkurs mitt i stan och rota fram historiska lämningar i sommar kan hitta mer information på deras webbsida.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, vetenskap, populärvetenskap, Historiska museet, RAÄ, barn
7 kommentarer:
Aha, det verkar intressant. Hoppas Mats Vänehems nya barnbok uppmärksammas i sammanhanget. Jättefin och finurlig. eftersom han är både arkeolog och tecknare kan han verkligen gör något av ämnet.
Maja
Oj, har jag helt missat. Låter som ännu en bra chans att indoktrinera mina stackars ungar ytterligare. Jag avundas verkligen akademiker med tecknar-talang. Jonathan Lindström har gjort underbara illustrationer till sina barnböcker också.
Men vad dum jag är, det är ju han som gjort "Riddarskolan"-serien (jag och namn alltså). Vi har en av böckerna och dottern har läst ett par andra. Dom är toppen - visste inte att han hade läst arkeologi också.
Nio medverkande, nio kvinnor. Alla helt säkert utmärkt kompetenta att diskutera barn i dåtid och nutid. Men jag ser ett strukturellt problem här. Saknas det verkligen helt kompetenta män inom området? Säger könsfördelningen i panelen något om frågans status i ett större perspektiv?
Lars - en väldigt bra poäng. Och deprimerande. Visserligen tog barnforskningen inte fart ordentligt inom arkeologin förrän 80-talet men det borde ändå ha kunnat växa till sig likt genusforskningen, som numera involverar en hel del män. Stig Welinder är den enda svenska manlige arkeolog jag kan komma på som hållt på en hel del med barn, men det var som sagt för 20 år sedan.
Visst är det obalans. Den avspeglas också i de som anmält deltagande som publik. Över 60 anmälda, vilket är bra, fast bara ca 10% män. Vi försökte bl a få Fredrik Fahlander som talare, som tydl håller på med ngt slags projekt om barn, fast det funkade inte av någon anledning. Det hela är lite skumt överhuvudtaget: intresset för barn och kulturarv tycks givet men när man väl ser sig om efter kunskap och forskare ser det plötsligt ganska tomt ut... Här finns förstås en genusfråga, och en relaterad problematik kring detta områdes bristande forskningsstatus...
Synd att Fredrik inte kunde. Generellt sett har genusfrågorna åkt lite berg-och-dalbana i popularitet de senaste årtiondena. Det är trevligt att de fått en liten renässans nu och i ett bredare perspektiv. Men det är något av det svåraste man kan göra, att ta itu med frågor om barn och barndom. Det blir lätt ren gravarkeologi.
Skicka en kommentar