Akademisk semester

Förra året vid den här tiden satt jag i självpåtagen isolering i mitt arbetsrum på institutionen och hade gett mig dän på att bli klar med avhandlingen. Det var den allra sista sommaren jag tänkte offra på den bestens altare. No más!

Det kostade mig så gott som hela sommaren också, men den blev färdig till slut. Helt fri från besten är jag inte. Idag var sista dagen på studentkåren fram till dess nya terminen drar igång i augusti, men när jag säger att jag ska vara ledig så menar jag det "akademiskt". Jag har fått en liten pott pengar för att försöka skriva en artikel utifrån min avhandling och få den tryckt någonstans. Vilket naturligtvis vore bra och nyttigt, men jag känner mig inte precis superinspirerad just nu. Även om kväljningskänslorna och det yrseln inte längre drabbar mig vid bara åsynen av Boken så har jag inte riktigt nått ett stadium av välvilja gentemot den heller. Dessutom har jag tvingats jobba i 180 knyck de senaste veckorna för att hinna knyta ihop en massa lösa trådar på jobbet innan tjänstledigheten.

Så det var med en känsla av overklighet jag sa adjö till flera på kåren idag, min hjärna hade inte riktigt förstått att det var min sista dag. En hel del av mina kollegor under året kommer dessutom inte vara kvar när jag återvänder i höst, det kommer nya förtroendevalda och de går antingen tillbaka till studierna eller vidare till nya utmaningar. Det har varit ett helt fantastiskt gäng, och jag kan bara säga att nästa trupp kommer ha en hel del att leva upp till.


Läs även andra bloggares åsikter om sommar, forskning, universitet, studentkåren