En ny oförutsedd framtid

Under större delen av mitt liv har jag lagt upp väl utarbetade planer för min framtid som jag tänkt mig följa. Det har varit bra och realistiska planer, men knappt en enda av dem har genomförts såsom jag tänkt. För ett par år sedan insåg jag till slut att det visserligen är bra att planera, men att verkligheten är sådan att de likt krigsplaner alltid vittrar sönder på slagfältet - på gott och ont. Det har varit stunder i mitt arbetsliv då jag varit övertygad om att allt kommer gå käpprätt åt helskotta och det har varit stunder då jag har trott mig veta exakt vad jag kommer göra tre år senare. Både dessa övertygelser har visat sig vara fel. Så jag har uppnått ett visst mått av zen i tillvaron genom att inse att jag kan kontrollera vissa saker men inte andra och att på ett sätt eller annat så överlever jag (än så länge).

Med det sagt så var jag ändå helt oförberedd på att mitt yrkesliv skulle komma att ändras radikalt efter denna sommar. Min plan var att fortsätta vikariera som doktorandombudsman vid Stockholms universitet och jag såg genuint fram emot ett år till. För två veckor sedan fick jag dock ett telefonsamtal som ändrade allt. Kent Andersson, verksamhetschef på SAU, hade meddelat styrelsen att han tänker lämna sin post i september för att kunna återgå till forskning och göra färdigt ett par publikationer som han arbetar med om guldhantverk och maktförhållanden under järnåldern. SAU är ett arkeologiskt grävkontor som drivs som en stiftelse med en styrelse i ledningen. Det startades av professor Bo Gräslund som en satsning på att få en aktör vars syfte är att kombinera arkeologisk metod med vetenskaplig utveckling och förankring. Verksamhetschefen bör därför ha en bakgrund inom både exploateringsarkeologin och forskningsvärlden.

Ordförande för styrelsen, Frands Herschend, kontaktade nu alltså mig och undrade om jag var intresserad av axla ansvaret. Till skillnad från Sarah Palin så svarade jag inte ja utan att blinka på det fantastiska erbjudandet. Jag fick först betänketid i 48 timmar och träffade sedan Frands för att diskutera hur de såg på tjänsten och SAUs framtida roll. Jag träffade efter några dagar Frands och Kent och diskuterade igenom mer detaljer. Vid det laget beslutade jag mig för att satsa på erbjudandet. Jag känner de flesta som jobbar på SAU sedan tidigare och vet att det finns både bredd och djup i kompetens och erfarenhet. Av den anledningen känns det inte särskilt oroligt att kliva in på den här posten. Samtidigt är detta människor jag respekterar och gillar och då vill jag känna mig säker på att jag inte saboterar deras arbetsplats eller gör deras vardag än svårare. Slutligen har SAU och dess syfte en mycket varm plats i mitt hjärta sedan länge, och jag tar enormt allvarligt på att ansvara för dess framtid i branschen.

Jag skulle aldrig acceptera detta uppdrag om jag inte trodde att jag har möjlighet att göra rätt för mig och bidra till verksamheten, eftersom ett misslyckande skulle drabba så många mer än mig själv. Om den tron är berättigad får framtiden utvisa och jag har slutat försöka förutsäga den vid det här laget. Det enda man kan göra är att försöka sitt allra bästa utifrån de förutsättningar man ges, med lagom mått av konkret realism och stjärnögd idealism.


Idag på förmiddagen meddelade Kent nyheten till de flesta anställda och ett pressmeddelande kommer inom kort. Men eftersom djungeltrummorna brukar vara snabba inom arkeolog-kretsar tyckte jag att det var en idé att lägga upp en bloggpost om detta också. De som vill kan ställa frågor eller komma med åsikter (även anonymt så länge det inte blir otrevligt).



Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, SAU