Precis som nästan all övrig verksamhet i samhället skulle utgrävningarna konkurrensutsättas och privata aktörer släppas in på marknaden. Det första bolag som tog ordentlig plats och slog in dörrar (mer eller mindre finkänsligt) var Arkeologikonsult. Positiva respektive negativa aspekter av detta debatteras fortfarande med viss hetta av arkeologer i vårt avlånga land. Vänskaper tog slut, budgivningen blev vardagsmat, osäkerheten över framtida anställning stegrades. Men löner förbättrades och arbetskläder blev en självklar rätt även för anställda, inklusive grovjobbare (något jag hade uppskattat den sommar jag slet ut tre par jeans på Arlandas tredje landningsbana).
Arkeologerna på Kmmd som besökte Strandvägen-grävningen i Motala idag ställdes inför en helt oväntad utmaning av UV:s arkeologer. (Foto: Fredrik Hallgren - som nog kommer lämna in en officiell protest till domstolen i Haag)Idag finns inte bara grävenheter på ett flertal länsmuseum utan även privata grävfirmor och stiftelser som konkurrerar om jobben. Arkeologerna själva flyter runt mellan dessa olika arbetsgivare och jobbar än för den ena, än för den andra. De senaste åren har varit ett stålbad för de flesta och för UV i synnerhet. Ur detta har det skapats ännu fler aktörer, inte sällan initierade av arkeologer på grävkontor som lagts ned. Hela UV Bergslagen lades t ex ned förra året men några som arbetade där startade nyligen Arkeologgruppen Örebro. Lite som när Kulturmiljö Mälardalen drogs igång av de arkeologer som tidigare jobbade på Västerås museum. Arkeologerna på Regionmuseet Kristianstad och Malmö Museer har länge samarbetat och har nu lanserat Sydsvensk Arkeologi AB.
Det är lite intressant att se hur dessa två nybildade enheter etablerar sig på nätet på olika sätt. Sydsvensk Arkeologi har en fin hemsida med information om bakgrund, undersökningar och medarbetare. Arkeologgruppen Örebro är än så länge lite mindre i skala och har ingen hemsida vad jag kan se. Däremot har de skapat en egen sida på Facebook och snabbt fått en stor del av det arkeologiska nätverket att bli vänner med dem. De har även aktivt knutit an till sidor på Facebook med anknytning till kulturarvsnätverket, som Osteologiska Föreningen och Östergötlands länsmuseum t ex. Jag tycker det är ganska spännande med dessa två olika förhållningssätt. (Uppdatering: de har även en egen blogg)
Apropå sociala medier och arkeologi så var Martin Rundkvist på blixtvisit i Lund nyligen och undervisade i detta. På bloggen har han lagt upp en pdf med huvuddragen i föredraget. Hans råd till just grävkontor är att inte starta specifika bloggar för enskilda grävningar, eftersom de tenderar att bli ovidkommande så snabbt - bättre i så fall med kollektiva bloggar där man kan lägga in etiketter för de olika undersökningarna. Troligen rätt tänkt, och jag är en varm förespråkare av kollektivbloggar. Samtidigt så saknar dessa den "hemmansägar"-känsla som individuella bloggar kan inge. Bygget av bloggen kan i bästa fall bli en lika stolt skapelse som grävrapporten. Men det krävs stora undersökningar för det.
Som t ex den i Motala just nu, där Kmmd sitter på ena sidan strömmen och UV Öst och Arkeologikonsult på den andra och gräver mesolitikum. En varm kollegial känsla bygger en osynlig bro dem emellan - när inte det ena gänget får för sig att nesligen attackera det andra med en grymt koreograferad dansrutin till Daddy Cool det vill säga!! Bildbevis på denna fruktansvärda attack finns att beskåda på UV-bloggen.
Motattack planeras säkerligen i skrivande stund. Vågar man hoppas på en face off likt Sharks och Jets i West Side Story? Eller en dance off som i South Park?
Vad kan man säga. Konkurrensen mellan kontoren har uppenbarligen tagits till nya höjder - eller bråddjup...
It's ON!
6 kommentarer:
Tack för omnämnandet! Min poäng är att en avslutad blogg inte längre är en blogg över huvud taget. När man vet att man bara skall jobba med en plats i mindre än ett år inklusive allt är det lönlöst att skapa en separat blogg för projektet. Folk hinner inte hitta dit.
Örebroarna valde en annan variant. De har, förutom en facebooksida, en blogg: http://arkeologgruppen.wordpress.com/
@Martin: hur skall man betrakta din gamla blogg, salto sobrius? Som arkiv kanske?
Där ser man - en blogg också! Jättebra. Får jag tipsa om att ni kan länka ihop er blogg med er Facebooksida mer effektivt genom NetworkedBlogs. På så vis dyker era nya blogginlägg upp i nyhetsflödet hos de som följer er.
Martin - jag håller med. Det är bara det att jag vet att det är svårt att få folk att lägga ned tid på att blogga om de inte känner en sorts ägandestolthet och personlig koppling till bloggen. Tyvärr blir det ofta fallet med företagsbloggar. Detta kan komma att ändras när fler blir vana vid att använda bloggen som medium att nå ut.
Leif, ja, arkiv är ett bra sätt att uttrycka det. Jag länkar dit titt som tätt från min nuvarande blogg, och när särskilda skäl föreligger kör jag gamla inlägg i repris. De skrevs 2006.
svårt att få folk att lägga ned tid på att blogga
Det är 2010. Vi får väl förutsätta att bloggandet sker på uttrycklig order av företagsledningen. Om uppdragsarkeologin styrdes av vad som känns kul skulle det inte bli många kabelschaktövervakningar.
Ojdå - jag får nog skrota min planerade kvällskurs i kabelschaktsarkeologi... ;)
Det är klar att man kan kräva att medarbetare bloggar, men jag noterade under mitt år på kåren då vi fick folk där att blogga att det är skillnad på att få folk att skriva (sätt upp schema, påminn dem) och att få dem att gilla och arbeta kreativt med bloggen. Det handlar ju inte om ren text, utan om vilja att förmedla och vara social, föra dialog.
De som gillar och förstår syftet kan få ut nåt även av tråkiga uppgifter. Som t ex arkeologer i fält.
Skicka en kommentar