På Kaukasiska fronten inget nytt

Jag har haft privilegiet att besöka Georigen. Tre veckor sensommaren 1997 tiggde jag ihop pengar från min familj för att få följa med på en utgrävning av ett paleolitiskt lager i Dmanisi i sydöstra Georgien där man tidigare hittat en käke av en Homo erectus. Jag har skrivit lite om det i ett tidigare inlägg. Här tänkte jag bara återge lite av mina hågkomster av detta märkvärdiga land, tankar och minnen och bilder som dyker upp vid vartenda inslag om ryska tanks, ossetisk milis, georgiska trupper.

Georgien är märkligt vackert och märkvärdigt varierad för att vara en sådan liten landmassa inklämd mellan två bergsryggar. Från österns torra skog- och gräsbevuxna landskap skapat av enorma lavafloder, till det fuktigare och grönskande landskapet i väst, med ljumma havsvindar från Svarta Havet. Överallt växer vinrankor, på kontorshusen i Tbilisi, längs vägarna, i bakgårdarna. Arkeologiska undersökningar visar att vindruvsodling har uråldriga anor.

Vad som är fascinerande med Georgien är att landet är ett paradexempel på att man inte kan sätta likhetstecken mellan lingvistisk egenhet och mental/fysisk isolering. Det georgiska språket har egentligen inga motsvarigheter utanför den kaukasiska regionen. Från vår nutida horisont kan landet se isolerat och avlägset ut, men i förhistorisk och historisk kontext är det mitt i smeten. Många handelsleder har passerat detta område innan men beslutade att bygga en oljeledning. Kustremsan vid Svarta Havet garanterade regelbundna kontakter och utbyten med många civilisationer, till exempel grekerna. Det finns lämningar av grekiska kolonier och byggnader i västra Georgien.

I ett museum där såg jag också med mina egna ögon små kvinnliga bronsstatuetter så gott som identiska med de vi hittat här i Skandinavien, en del i religionen för 3000 år sedan. Samt en hel del andra bronsföremål som visade att området var del i det stora kontakt- och handelsnätverk som var spritt över stora delar av Europa under detta tidevarv. Men som sagt, georgierna talar inte indo-europeiska, de har sitt eget unika språk.

Krig är allt annat än okänt. Över dessa marker har hunner, mongoler och allehanda erövrare klampat fram. Det var ett av de tidigaste länderna i världen att officiellt konvertera till kristendomen, samtidigt fanns det åtskilliga muslimska gravhus runt Dmanisi där jag grävde, rester av en av många invasioner av muslimska stormakter.

Jag vill inte här påskina att georgierna är en enhetlig liten biologiskt unik grupp som haft sådan enorm motståndskraft mot all yttre påverkan att de blivit oförändrade under årtusendena. Tvärtom. Exemplet Georgien visar hur sjuk och vansinnig idén att ett land ska bestå av ett folk med sin alldeles egna opåverkade ur-kultur är. Förändring pågår alltid, hela tiden. Men det är inte en fråga om enkel matematik eller regelstyrd evolutionär utveckling. Under årtusendena kommer en del saker att försvinna, gamla religioner, seder, samhällsskick och ersättas av andra. Samtidigt lever en del saker kvar. För en del försvinner språket medan religionen överlever, för andra är det tvärtom. Det går inte att med en enkel modell av kontakt/isolering räkna ut vad som kommer ske. I de mest intensiva kontaktytorna kan vi hitta de mest konservativa strukturerna, enorma förändringar kan införas på extremt löskopplade grunder.

Att säga att Georigen har problem för att det är ett multi-etniskt land är dumt på gränsen till kriminellt. De spänningar och konflikter som möjligen kan finnas mellan olika grupper och regioner skulle aldrig blossa upp till dessa nivåer om det inte samtidigt fanns starka politiska och ekonomiska intressen, både lokalt och globalt. Lägg till dålig trygghet och svaga ekonomiska chanser för vanliga människor och du har ett recept för katastrof.

Min vistelse i Georgien var en av de mest fantastiska upplevelserna i mitt liv. Jag tänker nu dagligen på alla de kollegor och medmänniskor jag träffade där och undrar hur det går för dem och deras familjer. Än en gång i kläm mellan stormakter, maktpolitik och snöda ekonomiska intressen.


Andra bloggar om: Georgien, arkeologi, paleolitikum, historia, språk, etnicitet