Palaus pygméer ifrågasätts

Småvuxna människor i Stilla Havet är snabbt på väg att bli en stående kontrovers inom arkeologisk och osteologisk forskning. I våras kablades nyheten ut att en grupp forskare hade hittat en pygmé-variant av moderna människor på ön Palau i Stilla Havet. Jag skrev själv om detta på bloggen när det begav sig. Denna population skulle ha levt för mellan 3000-1000 år sedan i området och deras begravda men fragmenterade ben hade hittats i en grotta. Man bedömde att de blivit extremt småväxta som ett resultat av att ha levt relativt isolerade på en begränsad geografisk yta.

Nu publicerar tre andra forskare, från flera olika universitet, en extremt kritisk artikel i tidskriften PLoS One. Dessa osteologer, paleontologer och arkeologer har varit inblandade i mer långvariga projekt i området än Lee Berger som var utgrävare och huvudförfattare till den förra artikeln. De underkänner helt hans storleksbedömning av individerna i fråga utifrån det skelettmaterial han fått fram, istället anser de att människorna ifråga hade en ganska normal kroppslängd för jägare-samlare i regionen (runt 1,55 m för en kvinna t ex), men att de däremot har varit gracila - finlemmade - vilket lett till att Berger gravt missbedömt deras längd utifrån den lilla lårbenskulan. De har skelett från närliggande platser på samma ö, daterade till samma perioder, som är bättre bevarade. En del av dem har ben som är till och med mer finlemmade än Bergers, men eftersom de är mer komplett bevarade har det varit enklare att göra längdberäkningar utifrån dem.

Att beräkna hur lång en person varit i livet utifrån skelettdelar är faktiskt en ganska komplicerad affär, och aspekter som kön, fysik och populationsgenetik spelar in en hel del. Osteologer brukar använda olika formler dels för olika kön och dels för olika populationer - och justeringar sker hela tiden. Att beräkna kroppslängd endast utifrån inkompletta ben och lårbenskulan är extremt vanskligt - på den punkten verkar Fitzpatrick, Nelson och Clark ha mer underbyggda analyser. De underkänner även flera andra aspekter av Bergers tolkning, kalk ska tydligen ofta ha fällts ut på skelettdelar och ändrats deras form delvis, tänderna som Berger kallar abnormt stora ska inte avvika från vad som är vanligt förekommande hos jägar-samlare-grupper i regionen osv.

Det är naturligtvis inte helt lätt att som utomstående avgöra vem som har rätt i en sådan här debatt, men Fitzpatrick och kompani verkar ha många välunderbyggda argument och framförallt ett eget insamlat, välbevarat material från samma plats och tid som ger ett helt annat intryck. Välbevarat slår fragmenterat varje dag - särskilt inom osteologi. Berger får sitt rykte mer eller mindre kört genom köttkvarnen - och i förlängningen även National Geographic som bekostade hans undersökning. Så vi lär nog inte ha hört slutet på detta ännu.

En bra artikel som sammanfattar läget går att läsa på e! Science News.
Uppdatering: En välskriven längre recension av artikeln och argumenten finns att läsa på Anthropology.net.


Andra bloggar om: Palau, arkeologi, pygmé, osteologi, skelett, anatomi, Stilla Havet