Drivkraften är nyfikenhet - i alla tider

Genetiken i allmänhet är en ung vetenskap befolkad av en hel del mindre seriösa forskare som genom vår stjärnögda tro på dess potential kan skapa en hel del förödelse. Så när det kommer fram forskare som är eftertänksamma, begåvade, insatta och framförallt otroligt intelligenta då ska vi alla göra vårt bästa för att stödja dem. En sådan person är Svante Pääbo. En gång för länge sedan började han läsa Egyptologi i Uppsala, men hoppade av för de lyckades göra det så extremt tråkigt (grammatik utan dramatik...). Det blev medicinstudier istället, som kanske kunde betala sig i framtiden. Men fascinationen och intresset för förhistorien bar han med sig och lyckades vid sidan av de "riktiga" forskarstudierna tjata till sig lite rester av mumier och fick fram det första säkra DNA från så gamla mänskliga kvarlevor. Resten, som de säger, är historia.

Aldrig en att vila på sina lagrar, numera är Pääbo involverad i ett stort forskningsprojekt för att få fram DNA ur neandertalare-ben och undersöka hur pass besläktade vi är, men också vilka gener kopplade till olika kognitiva egenskaper som förekommer hos båda resp bara ena arten. Dagens DN Vetenskap har ett heluppslag med en riktigt bra artikel om detta projekt. Vad jag alltid uppskattat hos Pääbo är hans genuina passion för källkritik - när andra forskarlag spottade ur sig DNA-sekvenser som visade sig innehålla mestadels gener från labbpersonalen eller musietjänstemän, så var metoder att överkomma kontaminationsrisken Pääbos främsta fokus. Jag tror det beror på mer än bara att han är en god vetenskapsman - han är genuint intresserad av att VETA - inte bara göra sig en karriär. Hans sista ord i artikeln belyser just detta: "[D]rivkraften för oss är nyfikenhet..."
Bloggen Anthropology.net har en live-blogg från en nyligen hållen konferens om mänskliga genomet där Pääbo var en av de inbjudna talarna.

Många forskare har under det senaste århundradet velat fokusera på aggressivitet, maktkamp och dominans som viktiga (manliga) faktorer i utvecklingen av mänskliga samhällen. Den ideologiska bakgrunden till detta tänkande är ganska uppenbar, men behöver naturligtvis inte vara fel för det. De senaste årtiondena har dock börjat föra med sig mer intensiv uppmärksamhet kring människans minst sagt unika sociala färdigheter - det faktum att vi har empati, vill umgås i grupp, kan samarbeta och kommunicera även komplexa idéer med ganska små medel. Pääbo tar själv upp det i intervjun - till skillnad från många genetiker har han inte blivit så förblindad av alla träden (generna) att han inte längre ser skogen (mänskligheten). Även om jag rent personligen skulle tycka att det var både intressant och roligt om det visade sig att vi idag har gener kvar från neandertalare, så kanske det är lika bra om Pääbos forskargrupp visar att de två arterna aldrig lyckades få fertil avkomma. Annars kan jag se framför mig hur människor testas för att vara mer eller mindre "primitiva" av samma oetiska företag som idag ska ge dig svar på hur pass mycket "viking" du är genetiskt.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, DNA, hominider, neandertalare, Svante Pääbo