Husurna i lera, från Mönsterås socken i Småland, daterad till bronsåldern ca 1000 f.Kr. I dessa lades kremeringar. (Foto: Historiska Museet). Hur såg husen ut under förhistorisk tid? Inte alltid så enkelt att svara på, för även om vi i många fall kan hitta grundplanen i form av spår efter stolphål som visat väggar och takbärande stolpar, så är det inte helt lätt att avgöra hur själva byggnaden konstruerades. I en del tider hittar vi långhus där den ena halvan troligen varit något försänkt, kanske för att bevara värmen bättre. Vi kan se det genom färgningar i jorden eller genom att rester av föremål och redskap förekommer djupare ned i ena halvan. De första boningarna för de inflyttande jägare-samlarna i Skandinavien var säkerligen en kombination av kåtor och hyddor, ibland kan vi hitta spår av dem. I Norrland och i Finland finns fortfarande vallar kvar innanför vilka rejäla långhus byggdes upp redan under jägarstenåldern. Från jordbrukets införande i södra Sverige ca 4000 f.Kr. vet vi att många människor levde i rektangulära stolpbyggda hus, vars väggar troligen utgjordes av flätade grenar täckta av lera (lerklining). Dessa 'långhus' var två-skeppiga, dvs de hade en enda rad takbärande stolpar i mitten. En bit in i bronsåldern kan vi verkligen tala långhus som nu kan bli upp till 40m långa, med dubbla rader takbärande stolpar. Dessa tre-skeppiga hus, i olika storlekar, fortsätter vara vanliga ända fram till medeltid.
Smakfullt pepparkakshus av modell 'Myrsjö'. Ett typiskt hus, men hur många bor egentligen i ett sådant? En skillnad mot husurnan är förekomsten av fönster. Bronsåldershusen hade kanske gluggar, men fönsteröppningar var nog inte att rekommendera i större omfattning om man ville hålla värmen på vintern. Forntida uppvärmning skedde inte bara med hjälp av en härd utan även av kroppar - först människor och under flera perioder även boskapen som fick komma in då det var som kallast. (Foto: Åsa M. Larsson)
Arkeologer med en arkitektonisk ådra diskuterar gärna vilka andra detaljer vi kan utläsa om eventuell takkonstruktion, höjd på väggar, och inre rumsuppdelningar, vindsbyggnad etc. Men det är inte ett enkelt jobb och de få gånger vi får en möjlig samtida efterbildning är vi löjligt tacksamma. Men det är förstås inte lätt att veta i vilken mån avbildningen är representativ för verkliga boningshus, eller om de tvärtom ska föreställa något unikt. Som de underbara husurnorna från bronsåldern, vilka användes i en del gravsammanhang i södra Sverige samt även på kontinenten. Ingen är den andra helt lik, men de delar samma huvudidé. Vi måste ändå tro att de på något plan avspeglar en bild av vad bronsåldersmänniskorna uppfattade som ett "hus". Lite som när vi idag bakar pepparkakshus oftast efter en schablonbild vi har om hur ett riktigt (lite gammaldags) hus ser ut i de flesta fall. Och om man vill hoppa över den frustrerande, svordomsosande delen med att skapa efter egen mall och köpa fabrikstillverkade delar för sammanfogning ("myrsjö-pepparkakshus"). Som jag och ungarna gjorde igår. Det är ändå kristyren och godiset som är goda... roligast.Eftertanke: Tyskar och svenskar måste ha någon djupt rotad besatthet med hus. Först höll vi på med dessa husurnor, sedan pepparkakshusen och så Bauhaus och Ikea...
Lästips
O. ALMGREN 1912: En uppländsk bronsåldershydda. Fornvännen 1912: 132-151
(Om lerklining, husurnor och en inte helt övertygande 'hyddkonstruktion' de hittat)
S. SABATINI 2007: House urns: A European Late Bronze Age Trans-cultural Phenomenon. Gotarc Series B, Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet No 47; Göteborg 2007
Något mer imponerande pepparkakshus på Arkitekturmuseet...
Årets bidrag är inlämnade och prisutdelning sker söndagen den 14:e kl 14.00. Under några dagar till kan man titta in och se bidragen och kasta sin egen röst.
Andra bloggar om: arkeologi, bronsålder, gravar, husurna, pepparkakshus
6 kommentarer:
Vilken fascinerande vacker husurna!
Det där med fönsterlösa hus fascinerar också. Oj så annorlunda mot idag. Man måste ha varit noga med den där lunchpromendaden så att man fick dagsljus varje dag! Eller så är det där med ljusrelaterade depressioner och sömnighet nutida påfund...
Vilken fascinerande hårt rekonstruerad husurna! Det kan inte vara kvar mer än en fjärdedel av originalet!?
Det är kul att läsa här, man blir verkligen intresserad av arkeologi och tidig historia, jag misstänker att det är avsikten med bloggen? :-)
Jag passar på att ställa några frågor som jag inte lyckats hitta bra svar på på annat håll. Har du tid, lust och kunskap att svara är jag jättetacksam.
Finns det några bra och säkra belägg för hur tidigt vi började hålla tamdjur som grisar, kor, höns, får eller getter här i Norden?
Jag har fått intrycket att det var ganska tidigt?
Tyvärr lämnar ju nomadiserande djuruppfödare väldigt lite apår efter sig till arkeologerna vilket Samerna nu får lida för.
Vet du något om hur gamla de äldsta fynden är som tyder på att vi använt mjölk från t.ex. kor?
Är inte den etablerade tidslinjen för när jägarstenålder slutade och när bondestenålder började väldigt flytande egentligen? Man behöver ju inte gå mer än några hundra år tillbaka i tiden för att hitta människor som fortfarande levde på samma sätt som på jägarstenåldern, om än med modernare verktyg av metall. Och då tänker jag inte bara på Samerna utan även många andra som levde huvudsakligen av jakt och som knappast kan kallas bofasta, och som knappast kan anses ha brukat jorden.
Läser man i böcker får man ju intrycket att alla i stort sett samma år byggde hur och började plöja, så och skörda spannmål.
Det blev mycket att svara på, men jag får hoppas att du har tid och lust att svara. :-)
Nötkreatur och får och/eller getter (svåra att särskilja) finns säkert belagda i form av ben som är daterade till ca 4000-3900 f.Kr, samtidigt som vi har spår av sädesodling för första gången. Eftersom dessa djur inte fanns naturligt måste de vara importerade eller kommit med inflyttande människor (allt från större grupper till nya makar med ett brudpris). Vid samma tid finns också svinben som kan vara från domesticerade djur, men eftersom vildsvin finns naturligt är det svårt att avgöra hur pass tama de var ibland. Hästen kom under bronsåldern och hönan (ursprungligen en sydostasiatisk vildfågel) via romarna under järnåldern.
Renen invandrade visserligen till södra Sverige när isen smälte, men de stammar som nu finns i norr har invandrat främst från Ryssland. Som du säger lämnar nomadiskt liv få lämningar, men det finns flertalet ben från framförallt älg på de äldsta norrländska lokalerna. Domesticering av renen skedde först under järnåldern men det finns mycket avancerade fångstgropssystem över hela Norrland som troligen är äldre.
Lipid-analyser av keramik har visat förekomst av mejeri-produkter i bronsålderskärl i Sverige. Detta är en ny vetenskap och än så länge har få kärl från stenåldern undersökts så det kommer nog bli många spännande resultat framöver. Vi vet att laktostoleransen blev klart vanligare bland människorna framförallt vid övergången till bronsålder, men även intoleranta kan tillgodogöra sig syrad mjölk och vissa typer av ost.
För arkeologerna är bondestenåldern likvärdigt med trattbägarkulturen och införandet av domestocerade grödor och djur i södra Sverige. Man fortsatte jaga och samla i mycket stor omfattning trots detta, vi talar inte heltidsbönder inte. Det viktiga i detta är och har varit under diskussion. Man ska inte överdriva vad detta betyder ekonomiskt, men befolkningen i Sverige blir del i ett långt större nätverk av kontakter, utbyte, samverkan och konkurrens som i sig var kopplat till de framväxande högkulturerna vid Medelhavet, i Asien och i Afrika. Detta "world system" inbegriper även de folk som valde att fortsätta som jägare, för deras produkter var också eftersökta. Det viktiga är inte att alla är neolitiker, utan att vi vet att de olika grupperna i Skandinavien var i nära och formella kontakter med varandra och därmed berördes alla av skeenden på långt mer avlägsna platser.
Bara för att man inte odlade betydde inte att man var efter teknologiskt. Det förekom intensiv bronshandel mellan grupper i Nordskandinavien och Ryssland under bronsåldern, och egen järnframställning under järnåldern. Vad som saknades var ett populationstryck, fast bosättning och ett jordbruksöverskott som kunde lägga grunden till ett hierarkist stratifierat samhälle (och troligen hårt motstånd mot detta).
Kortfattat svar på extremt svåra frågor. Rekommenderar "Det svenska jordbrukets historia" resp "Norrlands förhistoria" för vidare fördjupningar. Men fråga gärna mer Kenneth, alltid trevligt med intresserade.
Martin: Ja visst verkar formen misstänkt, särskilt jämfört med andra husurnor (snyggast bild på SHM dock). Du kan väl utgå från det om du skriver ett inlägg om hur förförståelsen hos rekonstruktionsglada antikvarier resulterar i märkliga "sanningar".
Tack så mycket för svaret, jag återkommer säkerligen. :-)
Skicka en kommentar