torsdag 2 augusti 2007

Antikviteter återlämnas - Etik och Arkeologi


Igår blev det klart att The Getty Museum går med på att återlämna minst 40 antika konstobjekt i sin samling till Italien, som hävdat att de har grävts ut och exporterats illegalt. mest omskriven av föremålen är en 2,5 m hög gudinnestaty, troligtvis av Afrodite, som många hävdar ursprungligen grävts fram i Aidone, Sicilien.
Detta är troligtvis början till slutet för en långvarig konflikt mellan italienska myndigheter och Getty-museet, vars förre kurator Marion True är mitt uppe i rättegångsförhandlingar i Italien, åtalad för att medvetet köpt in ett antal antika objekt med minst sagt tveksam bakgrund.

På senare år har allt fler länder vars antikviteter är eftersökta i Västvärlden, från Kina till Grekland till Bolivia, börjat rensa upp lite i den grå och svarta marknaden. Det är på hög tid. Frågan gäller inte bara föremål som funnits i Museernas samlingar i flera hundra år, såsom "The Elgin Marbles" som sågades ned och smugglades till Storbritannien - utan även föremål inköpta i modern tid. Genom att skumma antikvitetshandlare och smugglare med en tunn fernissa av respektabilitet samverkar med kuratorer som är allt från kriminellt naiva till rent kriminella, så kan skyddade fornlämningar rovgrävas, värdefulla objekt smugglas ut och säljas vidare till museer som vill öka sin prestige.

Det värsta med den här sortens handel är inte bara det att länder mister sitt kulturarv - personligen tycker jag att det kan vara en god idé att dela med sig av kulturarv, liksom vi har exotiska djur i våra djurparker för att öka kunskapen om andra länder. Problemet är i första hand att "grävningarna" utförs med dynamit och grävskopor som fullständigt ignorerar de omständigheter fynden kommer i - deras kontext. Lämningarna i sig förstörs och det mest "värdefulla" i konstmarknadens synpunkt - vilket på inga vis är samma som det arkeologerna tycker är värdefullt - slits ur sitt sammanhang. Afrodite-statyn är ett exempel på det. Man tror att den kommer från Sicilien, men mycket måste undersökas innan det kan avgöras. Statyn i sig kan säga en hel del om det konstnärliga uttrycket i regionen under århundradena innan Kristus. Men var hittades den? Vad omgav den? Vilka andra saker framkom intill den? Det kommer vi nog aldrig få veta.

Det finns en uppsjö fantastiska föremål som gått samma öde till mötes. Som arkeolog gör det ont ända in i själen när man ser bronsstatyetter, guldhängen, praktyxor utlagda till försäljning på nätet eller i en antikvitetsbod. Ofta har deras exakta fyndplats med flit döljts eller ändrats. De är som föräldralösa, hemlösa gatubarn - utan ett hem, en familj att höra samman med. Jag älskar Indiana Jones-filmerna, men första scenen i första filmen är ett praktexempel på allt sann arkeologi inte är: Jones upptäcker ett tempel i djungeln och rusar förbi hieroglyfer, statyer, gångar och rum i sin jakt på en liten guldstaty - bara för att rasera hela rasket i sitt misslyckade försök att ta med den från platsen och hem till USA.

Jag dör lite varje gång jag ser templet raseras. En riktig arkeolog hade sålt guldstatyn för att få pengar till att studera byggnaden och symbolerna.

Det finns ingen ursäkt för ett museum att köpa föremål vars ursprung ej är känt, för de är näst intill värdelösa i forskningens ögon. Underhåll inte den svarta marknaden med att köpa dessa antikviteter.

2 kommentarer:

Magnus Reuterdahl sa...

Vid Longmen grottoes utanför Louyang i Kina finns skyltar som visar vilka museer som har "stulna" Buddha huvuden/statyer. Det är ett sätt att visa upp var föremålen finns. Man informerar dock inte lika mycket om förstörelsen som skedde under kulturrevolutionen.

Se inlägg på Yangshao projektet. Skall försöka hitta bilder på skyltarna och lägga upp dem imorgon.

Magnus Reuterdahl

Fredrik som bloggar om antikviteter och auktioner sa...

Ja, det där med försäljning av stulna föremål tycks ju vara väldigt vanligt. Det är ofta man ser gamla medeltida träfiguriner som hängt i någon kyrka på auktionerna i Stockholm. Det är verkligen synd, tycker jag...