Patienten insjuknar, medan läkarna grälar...

I efterdyningarna till debatten om runverkets framtid kan jag inte låta bli att känna mig besviken - på det inledande debattinlägget som satte igång allt. Här lyckas äntligen en riktigt imponerande samling professorer och forskare, samt enstaka namnkunniga författare, skriva ihop ett sort debattinlägg som får tryckas i DN. Vilket innebär att det närmaste halvåret, minst, inte kommer finnas utrymme får något snarlikt alls i dagspressen. Och vad fokuserar man på? En minimal del av RAÄs verksamhet. Jag säger inget om huruvida inlägget var befogat eller ej - det kan det mycket väj ha varit. Men det känns så bedövande typiskt att det de väljer som tema är en liten, liten specialiserad del av en jättelik verksamhet. Om nu RAÄ väljer att ha tre heltidstjänster för att ta hand om runinskrifter - är allt bra då? Var det allt som behövdes klargöras?

RAÄ och därmed hela den arkeologiska verksamheten är under en av de mest omtumlande omvälvningarna sedan 1600-talet. Nedmonteringar, flytt, pensionsavgångar, ny teknologi, anbudsförfarande på utgrävningar etc, etc. Från vänner och bekanta både inom RAÄ, UV, universitet, länsmuseer och länsstyrelser är en sak gemensam: oro, osäkerhet och sviktande förtroende.

Vi har ett system idag som är haltande på gränsen till katastrofalt. Budgivning på utgrävningar är näst intill fri, beslut ska fattas av länsstyrelser vars personalkompetens inom fältarkeologi och forskningen kan variera från okej till obefintlig. Det finns ingen oberoende instans som effektivt och med tydligt mandat kan kontrollera att uppköpen görs med grundläggande kvalitetskrav, snarare än efter plånboken eller personlig lojalitet till en aktör. Vissa länsstyrelser släpper områden till exploatörerna utan utredning, vilket gör att de aldrig ens diarieförs och beslutet därmed inte kommer till arkeologernas kännedom. UV-kontoren vill och bör få bryta sig loss från RAÄ - men i vilken form är fortfarande osäkert och svårt att helt avgöra. RAÄ vacklar fortfarande i att hitta sin nya roll i allt detta - från detaljstyrning av ombyggnader till svepande programförklaringar om förmedling.

Så att ta ett tillfälle till en helsidesdebatt i DN och ägna den åt tre tjänster för dokumentation av runinskrifter - hur välbefogat det uppdraget än må vara - framstår för mig som att behandla ett fall av SARS med hostdämpande medel.


Andra bloggar om: arkeologi, RAÄ, debatt, runstenar