onsdag 15 augusti 2007

Runstenar, RAÄ och Rekonstruktioner

I DN imorse svarar Inger Liliequist på ett debattinlägg från en imponerande lista professorer och lärde från i fredags. I den första debattartikeln kritiserades RAÄ för neddragningar av vården och publicerandet av runstenar och runinskrifter. Magnus Reuterdahl diskuterade det på sin blogg. Nu går Riksantikvarien i svaromål alltså. Myndighetens linje är inte längre att bedriva forskning, utan att ta hand om förmedling och administrering av kulturarvsfrågor. Liliequist påpekar att det redan finns fungerande "fadderverksamhet" och att det huvudsakliga ansvaret numera ligger på länsnivå. Hon påpekar också att mycket numera finns tillgängligt digitalt via Fornminnesregistret.

Personligen är jag lite kluven i frågan, och har dålig koll på läget eftersom runstenar inte är särskilt högt uppe på min intresselista. Jag vet att det just nu pågår omfattande omorganisation och nedskärningar på RAÄ, och det oroar mig. Jag kan hålla med om att forskning i huvudsak ska ligga på universitet, problemet är att dessa institutioner får mycket lite pengar för rullande verksamhet och därför inte kan ta på sig långvariga, kontinuerliga projekt - det måste den statliga myndigheten göra. Sen måste jag säga att jag tror nog runforskning är ganska prioriterat bidragsmässigt och sällan har de problem som många andra inriktningar har med att få både publik och bidragsgivare intresserade. Det finns många uppdrag som RAÄ borde ägna sig åt, för att bevara och bygga upp kunskapsbasen, som också ligger illa till i nuläget. Att inventeringen har nedmonterats och att planer på effektivare databaser och digitalisering haltar oroar mig mer personligen än runstenarna. Det är de icke-glamorösa uppdragen som ligger illa till, för de kan omöjligen bedrivas av annat än allmännyttan.

Jag liksom många andra ser gärna att RAÄ fullbordar sin övergång från partisk konkurrent till kontrollerande och organiserande myndighet. Vad jag oroas av är att det ibland verkar som om beslutsfattarna vill skapa någon sorts menlös nöjesinrättning, med rolig och harmlös förmedling av populistisk kunskap. Istället måste RAÄ i min mening axla ansvaret för långsiktig planering av kulturmiljön, kvalitetskontroll av de beslut länsstyrelserna fattar, och insamling av alla disparata uppgifter som blir allt mer splittrade pga de många olika aktörerna. Samt finna effektiva sätt att göra all denna kunskap tillgänglig. FMIS är ett mycket gott steg i rätt riktning, men det krävs långsiktigt underhåll och finslipning av detta - vilket kräver fasta tjänster och inte tillfälliga access-uppdrag.

Foto: Julien Behal/AP

På den ljusare sidan meddelas idag även att Havshingsten, rekonstruktionen av en av de vikingaskepp som bärgades från Roskildeviken på 60-talet, nu anlänt Dublin. Fast nu 1000 år senare så möts de iallafall inte av skrik och panik, utan guiness och festligheter. Se där - allt blir inte sämre.
Kolla in deras snygga hemsida också.


Andra bloggar om: , , , ,

4 kommentarer:

Lars Lundqvist, RAÄ sa...

DN-artikeln finns även på RAÄ:s blogg och kan naturligtvis kommenteras där också! http://www.k-blogg.se/2007/08/15/sveriges-runor-ar-inte-hotade/

Apropå uppgiften att RAÄ ska fungera som samordnare kring information: Vi jobbar ganska intensivt med att göra både RAÄ:s information och andra informationsägares data tillgänglig på ett långt enklare sätt än vad som har varit fallet. En del av det arbetet gör vi inom det som kallas för Kulturmiljöportalen som är ett program för att förbättra informationens tillgänglighet. Tanken är att den ska kunna användas för både forskning eller för nöjes skull, det är fritt upp till var och en. Läs mer om Portalen här: http://www.raa.se/cms/extern/utveckling/projekt/kulturmiljoportalen.html

Slutligen: Tack för dina funderingar som är bra att ta med när vi jobbar vidare med Portalen!

ArchAsa sa...

Hej Lars,
Jag känner till Kulturportalen och tycker att det är ett utmärkt initiativ - liksom digitaliseringen av FMIS och andra liknande projekt. Vad jag hoppas på, och många med mig tror jag, är att den verksamheten befästs och görs kontinuerlig med goda resurser. Till skillnad från bokproduktion kräver digitala resurser pågående uppdateringar och vidareutveckling och support (vilket jag knappast behöver övertyga dig om...)

Det bästa sättet att få decentralisering att fungera, är om det finns en central myndighet som kan göra fakta åtkomligt för folk ute i landet, utan att de behöver ta sig till en viss stad för att få information.

Jobba på!

Magnus Reuterdahl sa...

Bra inlägg, har nu skrivit ihop lite tankar kring ämbetets svar på Testimony.

Martin sa...

Det där med myndighetens uppgift är nog rätt mycket en dimridå. Under de nästan 100 år som Runverket arbetade stod det säkert inte i myndighetens instruktion från Kongl. Maj:t att Raä måste ge ut runkatalogerna. Och nu står det inte i regeringens regleringsbrev att myndigheten inte får göra det. Alltihop hänger på de olika tjänstemannagenerationernas personliga intressen. Man har slutat rekrytera fornintresserade chefer till Raä, och då blir det såhär.