torsdag 3 april 2008

Förnekelse fel väg att gå för kulturministern

Idag kommenterar kulturminister Lena Liljeroth Historieuppropet (lite felaktigt kallat historikerupproret) på Kultursidan i DN. Föga förvånande avfärdar hon den påtagliga politiska blandningen hos de ansvariga för debattinlägget igår i DN och hänger ut den öppet kommunistiska Åsa Linderborg som skynke för det verkliga problemet. Det är förutsägbart att Liljeroth av lojalitet väljer denna defensiva strategi, men beklagligt för jag tror nog hon i grund och botten är en av de mer intelligenta kulturministrar vi haft, och fullt införstådd med vad kritiken egentligen handlar om.

Vi har en myndighet under kontroll av en sittande regering, med en ur humanistisk synvinkel fullständigt svindlande budget på 43 miljoner kronor godkänt detta år - budgeten i Vetenskapsrådet (vår största statliga bidragsgivare) för forskning inom humaniora och samhällsvetenskap under 2006 var 101 miljoner kronor i jämförelse. Att Forum för Levande Historia dessutom får använda dessa medel till att skapa undervisningsmaterial för skolorna och obligatoriska utställningar gör att maktfaktorn i detta hänseende inte kan underskattas.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen (med hjärtat lååångt åt vänster): Jag har inget emot en upplysningskampanj för brott mot mänskliga rättigheter inom kommunistiska diktaturer. Vad som skrämmer mig med FFLH är att regeringens makt över budgeten (och därmed agendan) är så påtagligt direkt. Alliansen eller Sossarna gör ingen skillnad - det är upplagt för missbruk. T o m Eskil Franck som tydligen är chef för institutet ser de möjliga problemen, och även om han inte anser att nuvarande verksamhet är komprometterad så medger han i DN att det kan ske i framtiden (han har den ärlighet Liljeroth saknar i denna fråga).

Om regeringen tycker att FFLH är en behövlig och givande instans för att skapa utbildningsmaterial till grundskolor och gymnasier föreslår jag att de omedelbart gör om det till en fristående stiftelse under översyn av dels historiker och forskare, dels lärarhögskolorna. Att en regering kan ha så direkt makt över vilken typ av forskning som lyfts fram och ges företräde på skolorna är potentiellt livsfarligt för oss alla.

UPPDATERING 080404: Håkan Blomqvist, historiker vid Södertörn, skrev för ett par dagar sedan en intressant artikel i Aftonbladet där han lyfter fram hur FFLH's material helt saknar kontextualisering av övergreppen utifrån de dåtida konflikterna mellan kolonialmakter/konservativa stater i Europa och de extrema kommunsitiska diktaturer som växte fram. Det är besvärande att helt undvika att diskutera hur övergrepp föds ur redan begågna övergrepp - som om de bara skedde för att vissa ideologier/religioner/kulturer är dumma och onda.

Andra bloggar om: , , , , , ,

17 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är böjd att hålla med. Men det är likväl intressant att denna kritik uppkommer under borgerlig regering. Var fanns den när regeringen Persson inrättade myndigheten till att börja med? Ulf Bjereld menar att forskare var tysta pga rädsla för att uppfattas som antisemiter - möjligen är det en förklaring, men en ej helt tillfredsställande sådan.

tingotankar sa...

Jag håller med i teorin om att protesterna mot organisationen av FFLH skulle ha kommit i ett tidigare skede - svultna humanister biter inte gärna handen som föder dem. Personligen var jag irriterad på Perssons tilltag eftersom det kändes som en patetisk punktinsats under en extremt konfliktfylld tid mot ett mer långsiktigt problem - okunskapen om historia och särskilt modern sådan hos ungdomar. Aldrig så välskrivna broschyrer i brevlådan ändrar inte på något.

Men det faktum att kritiken är senkommen får inte dölja det faktum att den också är korrekt och viktig. FFLH måste göras mer fristående från politiska vindar om den ska ha berättighet i framtiden.

Niklas Kolhammar sa...

Ulf Bjereld förklaring låter som en synnerligen krystad efterkonstruktion av två skäl:
1. Om det är en ideologiskt riktade upplysningskampanjer som uppropet riktar in sig på, varför berör i så fall inte forskarna andra statligt sanktionerade kampanjer vad gäller genusvetenskap, folkhälsoinstitutets allehanda kampanjer om svensk alkohol- och drogpolitik, eller naturvårdsverkets kampanj om växthuseffekten? FFLH är ju trots allt inte den enda statliga instans som bedriver ideologisk riktad upplysning.
2. Det är möjligt att Bjerelds tystnad under FFLHs Förintelse-upplysning själv var rädd för en antisemitstämpel, men det verkar ju knappast vara en unison förklaring till de andra forskarnas tystnad. Exempelvis så sa dr Håkan Blomqvist (som alltså är en av initiativtagarna av uppropet) i debatten i P1 att det var helt ok att bedriva ideologisk upplysning mot Förintelsen då det enligt honom finns ett “konsensus” bland forskare om just nazismen. Tydligen anser då Blomqvist & co att någon sådan konsensus alltså inte finns om stalinismens utrensningar och Pol potts massmord. I och med de så faller ju all form av intellektuell trovärdighet. Blomqvist borde ju i så fall istället släppa tugget om ”statlig ideologisk upplysning”, och istället förespråka enligt han själv ”rätt statlig ideologisk upplysning”.

Anonym sa...

Lärarna i dagens skolan är nationalistiska amatörer (tråkigare versioner av Herman Lindqvist helt enkelt). Så mer styrning av historieundervisningen är bra.

Problemet är hur denna styrning ska se ut. Regeringens förslag om en punktsatsning på kommunismens brott tycker jag är för ensidigt och politiskt. Istället borde man kalla samman dom 20 bästa historie/arkeologi professorerna att skriva en obligatorisk serie historieböcker för skolan. Det vore väl den bästa lösningen?

Anonym sa...

Niklas, kanske det blir lättare att förstå om man skiljer mellan det som är viktigt och det som är mindre viktigt? Du kan väl inte på allvar mena att Folkhälsoinstitutet är lika politiskt kontroversiellt som Forum för levande historia? Knäckebröd kontra våld och död, visst är det lite olika storleksordning?

Niklas Kolhammar sa...

Tja LeoB, vad är det egentligen som är viktigt?
Även om jag själv är för att staten skall vara så värde-neutral som någonsin är möjligt, så måste påpeka att FFLH arbete hittills har varit synnerligen oskadliga. Man har bedrivit två populärvetenskapliga kampanjer, en om Förintelsen, som är ett historiskt faktum, och nu en om kommunismens brott, som i alla fall hos seriösa forskare är ett obestritt historiskt faktum. Framförallt kan man ju betänka att informationskampanjen om kommunismen brott troligtvis inte hade behövts om det inte varit för att svenska forskare (bla de som skrivit under uppropet) och lärare varit så totalt urusla, eller oärliga i att förse elever och allmänhet på information om just detta.
Om vi nu jämför det med Folkhälsoinstitutet så har de under de senaste 16 åren bedrivit, i vissa fall, en synnerligen vinklad forskning som har varit underlag till att forma svensk politik i sex-, alkohol- och drogfrågor (exempelvis larmrapporter att snus är lika farligt som rökning), eller lobba för införandet av allehanda förbud och regleringar som kan påstås genomföras i folkhälsans namn och som dessutom har kablats ut till det svenska folket via allehanda kampanjer.
Så vad är viktigast? Ja vet vad jag satsar mina kronor på.

Anonym sa...

Niklas:

Jag finner det märkligt, men av vad du skriver så verkar det helt trivialt hur man beskriver historien. Som om det inte fanns något att lära egentligen. Ett slags "så gjorde de, men vi är smartare". Varför är det i så fall så viktigt att undervisa om det?

Men du kanske menar att de saker som gjorde kommunist-regimerna grymma inte alls finns hos oss? Vi har bara snälla bomber. Om vi tar i hårt så är det bara för att vi måste. Fast så menar du väl inte?

Jag för min del undrar fortfarande varför kommunist-regimerna i så stort mått misslyckades med vad man faktiskt uttryckte att man ville. Är inte det märkligt? Kan det inte finnas ideologier idag som misslyckas på samma sätt? Kanske någon dig näraliggande t o m?

Jag skulle önska att man tog upp frågorna om historiens illdåd på det sättet. Kan det inte bli lite av självgodhet över det annars?

tingotankar sa...

Jag skulle önska att det fanns en välbudgeterad stiftelse för utveckling av läromedel generellt, där man kunde ansöka om medel på samma vis som man kan ansöka om forskningsbidrag.

Studentlitteratur är bra på att ge ut lite enklare böcker i snygg layout, men man måste ändå hitta medel själv till tiden man använder för att skriva ihop det. Det klagas på att forskare är dåliga på "tredje uppgiften", dvs kommunikation med samhället, men det finns otroligt få stiftelser och instanser som är beredda att bekosta denna verksamhet.

Niklas Kolhammar sa...

Leob,
Naturligtvis är det inte trivialt hur man beskriver historien. Ett bevis är ju det enkla faktum att alla gymnasieelever läser 1900-talshistoria, men knappt någon av dem har ett hum om vad GULAG är för någonting.
Däremot finner jag det märkligt att du själv trivialiserar skillnaden mellan våra demokratiska samhällen och de kommunistiska diktaturerna. Vi har ju här, efter mycket trail and error, skapat visserligen icke-perfekta samhällen, men som trots allt ger grundläggande fri- och rättigheter, med ett enormt välstånd som möjliggör att vi även kan ta hand om svaga i vårt samhälle, och där vi KAN protestera högljutt när politiker gör något vi tycker är fel.
Det skall då jämföras med att när kommunistiska diktaturer införts så har det ALLTID inneburit (1) åtminstone 10.000-tals, ibland mer än 100.000 och i några fall flera miljoner dödsoffer i förtryck och summariska rättegångar, och otaliga andra offer för åsiktsförtryck som spärrats in i enorma lägersystem (2) världens två största svältkatastrofer som dessutom var skapade av staten och i alla andra fall en ekonomisk politik som inneburit svårt armod för alla de som utsatts för det, (3) ett förtryck som inte bara omfattar åsiktsförtryck, utan även förbud av tex något så grundläggande som att bedriva ett självständigt jordbruk, (4) en total ohämmad och grym kolonialism av bla Östeuropa, Baltikum, Tibet, etc, etc i en epok när andra länder började överge just kolonialism, samt otaliga krig och erövringståg.
För min del blir jag oerhört förbryllad över personer som inte riktigt vill se den skillnaden, trots den uppsjö av historiska källor som finns om det, och som inte alls är särskilt svåra att få tag på. Jag kan däremot förstå att en sådan ståndpunkt är förenlig med detta så kallade forskaruppropet. Men det är också min poäng. Vari ligger trovärdigheten när man faktiskt inte verkar vara emot statlig ideologisk åsiktsbildning i sig, utan snarare skjuter in sig på kritiken mot kommunistiska diktaturer för att man själv inte vill ta till sig information av vad denna ideologi de facto inneburit för de människor som utsatts för den? Mitt svar är, ingen trovärdighet alls..

Anonym sa...

Niklas,

Trivialiserar jag skillnaden mellan demokratier och kommunistiska diktaturer? Det hade jag ingen aning om, var snäll och peka på var.

Jag är förstås väldigt tveksam till din summariska beskrivning av vad diktaturerna medfört. Är du verkligen säker på att orsaken alltid var den kommunistiska diktaturen?

För om du inte är det och ändå går ut och säger att det säkert är så, bidrar du då inte till att vilseleda? Jag skulle tro att vi överens om att frågorna är viktiga så varför inte undersöka saker förutsättningslöst?

Det är naturligtvis svårt att undersöka förutsättningslöst eftersom frågorna fortfarande berör det som händer här och nu, men det är inte svårt att försöka uttrycka sig försiktigt.

Angående forskarupproret så kan jag nog inte tycka att det du slår mot kommer från upproret. Du svingar mer mot din egen bild av det.

Men frågan är svår. Själv skulle jag önska att oberoende forskning kring all form av maktutövning stöddes. Det må gälla privata företag eller länder. Maktutövning har konsekvenser som ofta inte är så vackra. Det gäller allt från banan-odlingar till diktaturer. Och det gäller också svenskar som råkar ut för makthavare som tror sig veta bäst. Svenska VD:ar, som mer eller mindre ger sig själva otroliga fallskärmar, bonusar och löner, de skadar. De skadar den som inte fick. (Och summorna är inga småsummor. En enskild direktör kan mycket väl tillskansa sig belopp som motsvarar hela den satsning som nu görs på FFLH. Och den satsningen är i sin tur väldigt, väldigt stor jämfört med vad humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning ofta har att röra sig med.)

Niklas Kolhammar sa...

Ja här trivialiserar du skillnaden mellan demokratier och kommunistiska diktaturer:

” Men du kanske menar att de saker som gjorde kommunist-regimerna grymma inte alls finns hos oss? Vi har bara snälla bomber. Om vi tar i hårt så är det bara för att vi måste. Fast så menar du väl inte?”

Och visst är jag säker över att de hemskheter som jag radade upp (och även andra som jag utelämnade), berodde just på att de skedde (eller begicks) i diktaturer som man byggde kommunismen i. Det är något som är väl beskrivit av internationella forskare och författare som Martin Malia, Richard Pipes, Arthur Koestler, Robert Conquest, Stéphande Courtois med flera (som jag naturligtvis läst själv för att kunna ta ställning till deras teorier och förklaringar). Vidare är det minst sagt graverande att alla dessa hemskheter dessutom just skett i kommunistiska diktaturer på ett så kort tidsspann som 80 år, och att det egentligen inte finns något liknande som skett någon annanstans.
Men det hör till saken att FFLH, faktiskt inte diskuterar kommunism som ideologi särskilt nämnvärt. Hela upplysningskampanjen heter ju ” brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer” och inte ” brott mot mänskligheten orsakade av kommunismen”. Och deras artiklar är ju snarare ett uppräknande av sedan länge väl beskrivna händelser och brott mot mänskliga rättigheter. Vad är det som är så kontroversiellt med det?

Att det finns mer än 300 doktorer som väljer att skriva under ett upprop initierat av en bunt personer som politiskt står till vänster om vänsterpartiet,, som beklagar sig över en upplysningskampanj om kommunistiska regimers brott, kan bara förklaras av ett citat av
Kjell Albin Abrahamson– ”i inget annat europeiskt land är det så legitimt att förneka kommunismens illdåd som i Sverige”.

tingotankar sa...

Niklas: Under de dryga 20 år nazismen hade makten begicks brott som saknar motstycke i kallblodighet. Under de 100-150 år som Västeuropa hade kolonier i Afrika och Asien skedde systematiska plundringar, massvåldtäkter, barnarov och uttalade försök till folkmord av de vita mot afrikanska folk. Världens första allmänt erkända folkmord var det som den turkiska staten riktade mot Armenierna och nästintill lyckades med. Stalin och Pol Pot konkurrerar hårt med Hitler om att vara den värsta sortens människa.

Att förklara dessa övergrepp enbart ur en ideologisk vinkling (t ex kommunsim/fascism) är dålig historieskrivning - dålig forskning. För att förstå hur totalitära stater går till väga för att behålla makten med hjälp av terror och slakt, eller hur idéer om folkmord växt fram under 1800-talet, så krävs det att man sätter in skeendena i sin historiska kontext. Det är inte att ursäkta något, det är att dra lärdom av det och se hur dessa trådar fortfarande finns kvar i vårt samhälle idag.

FFLH har en extremt hög budget och gräddfil till skolundervisningen - sådant kräver enorm försiktighet. Det är tydligt att enheten är alldeles för lättpåverkad av sittande regering och om den ska ha något existensberättigande måste den göras om till stiftelse.

Jag undrar vad alla försvarare av FFLH-kampanjen kommer säga när nästa sosse-regering ger dem i uppdrag att belysa folkmord begågna i kapitalismens tjänst?

Niklas Kolhammar sa...

Archasa:
Visst visst, om man ytligt ser till genomförda folkmord, förtryck, etnisk resning, krig etc, så kan det vara svårt att se någon gemensam ideologisk faktor. Fast så är det inte när man detaljstuderar varje inträffat fall av de illdåd som begåtts i totalitära stater. De är synnerligen specifika med, i de flesta fall, rätt tydligt orsakssamband. Exempelvis så finns det ett betydande forskningsarbete som visat på hur rasism, krig och Förintelsen var en naturlig följd av nazismen. Likaså finns det en betydande mängd forskning som visar på den ideologiska logik av alla de illdåd som de kommunistiska makthavarna i Sovjet, begick mot sin egen befolkning. Det är inte ”dålig” forskning och det förändras inte av luddiga referenser till ”historisk kontext”, utan snarare kontentan av de sovjetologer (exempelvis Richard Pipes och Martin Malia) som fick ”rätt” i och med murens fall, öppnande av allehanda arkiv och massgravar. Enligt dem var Sovjet fullkomligt unikt i historien. Det var en ideologisk driven och fullkomligt konstgjord konstruktion, i strid mot hur människor beter sig i nästan alla delar av livet. I och med det kunde dessa sovjetologer även tidigt dra en hel del slutsatser av var det hela skulle sluta. Exempelvis så förutsåg Martin Malia Sovjets kollaps, vilket ansågs vara fullkomlig idioti då det skrevs. De Sovjetologer som var drivande i den revisionistiska skolan, som ansåg att de sovjetiska samhällena var helt vanliga konstruktioner (exempelvis Fitzpatrick) har idag reducerats till rätt perifer forskning om tex ”social mobilitet i Stalins Sovjet”.

Men visst, att omforma FFLH till en stiftelse tycker jag själv är en bra lösning. Men jag ifrågasätter starkt ditt påstående att FFLH hittills skall ha varit ”lättpåverkad av sittande regering”. Det finns det helt enkelt inga bevis eller indicier för. FFLHs upplysningskampanjen om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer, gör inte ens några ideologiska reflektioner. I denna synnerligen ytliga och populärvetenskapliga kampanj räknar de snarare upp tidigare väldokumenterade illdåd som skett under kommunistiska regimer. Det är knappast kontroversiella uppgifter för mer än en ytterlighetsgrupp av fortfarande troende stalinister och leninister.

Anonym sa...

Varför ska alltid vänstermänniskor förneka eller bagatellisera kommunismens brott? Och tydligen är det vanligast bland högutbildade vänstermänniskor att göra detta. Vi vanliga arbetare har för länge sedan insett vilka hemska samhällen som dessa "arbetarparadis" var.
Under hela min skoltid fick jag min historieundervisning serverad av kommunistiska lärare som undvek allt negativt om t.ex Sovjet medans de bredde på om den hemska kapitalismens brott, är det inte ett exempel på statligt styrd undervisning det också? Men aldrig har väl några forskare och historike tyckt illa om det. Nej, det är bara när deras egna politiska åsikter är under lupp som det ska protesteras. Min respekt för dessa som skrivit under upropet är noll och jag skall banne mig aldrig köpa en enda bok av någon av dem.

tingotankar sa...

Jag rekommenderar att du kollar in kommentaren av högertankesmedjan Timbros VD i dagens DN. Till skillnad från dig och många andra reagerar hon inte med reptlihjärnan, utan ser de större konsekvenserna av en statligt styrd upplysningsmyndighet.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=760900

Anonym sa...

Ja,den statligt styrda historieundervisningen ser vi ju tydliga exempel på när majoriteten av skolungdomarna inte har en aning om GULAG.... Tycker inte du att DET är ett problem?
Varför inte svara på frågan om varför det är ett problem att upplysa om kommunismens brott men inte om andra ideologiers?
-Han med reptilhjärnan

tingotankar sa...

Kära Anonym.
Har du läst ett ord av vad jag skrivit tidigare. Jag har uttryckligen saggt, flera gånger, att jag inte har några som helst problem med att man upplyser om brått begågna av kommunistiska diktaturer - tvärtom.

Vag jag har problem med är att undervisningsmaterial till skolorna ska bestämmas och utformas av personer direkt anställda av regeringen - inte ens riksdag, utan regering. Om du liksom jag tycker det är synd och skam med politisk propaganda i skolorna så blir det väl inte bättre av att den myndighet som har ojämförligt störst budget för att skapa detta undervisningsmaterial står under direkt kontroll av det/de parti som just för denna 4-årsperiod råkar ha flest representanter i regeringsposition.