fredag 19 september 2008

Ofri konst, fri vetenskap

Jag börjar bli genuint trött på copyright-hetsen bland 'kreatörer'. Konstnärer som stämmer fotografer för att de tar kort på deras konstverk, fotografer som stämmer konstnärer för att de inspireras av deras foton, konstnärer och fotografer som ger sig på forskare för att de har mage att reproducera deras verk i vetenskapliga texter som diskuterar dessa, publicerade i böcker som inte har en snöflingas chans i helvetet att generera inkomst för någon - allra minst forskaren. Tänk om Goya stämt Picasso för att han inspirerats av hans målningar. Tänk om dödsboet efter Monroe stämt Warhol. Tänk om ingen fick inspireras av, omtolka, eller på något vis misstänkas att använda sig av något som någon annan gjort någonsin tidigare...

Jag känner för att örfila gnälliga copyright-fanatiker inom 'de sköna konsterna' tills de slutar agera moraliskt skynke för profithungriga förlag och bokstavstrogna snustorra jurister som abdikerat all rätt att vara talespersoner för lagens mening för privilegiet att vara samhällets nya överstepräster (Catharina Ekdal - jag tänker på dig).
Nej, du får inte visa fem minuter ur hans film på din universitetskurs i filmhistoria utan att betala för privilegiet.
Show Me the Money!!! är tydligen allt fler konstutövares heliga motto. Det lagstiftas t o m för att förhindra människor att ta kort på vissa konstverk, byggnader och skulpturer ur copyright-skyddade vinklar!
Jaså, du är antikare och vill skriva om denna 2000 år gamla staty och har tagit ett kort på den med din egen kamera? Visste du inte att fotograf X en gång tog ett bra kort på den statyn och numera äger alla rättigheter till den vinkeln? Vänligen betala 10.000kr i luckan därborta. Nej, vi struntar högaktningsfullt i att det handlar om kunskapsspridning, att du inte gör någon profit på detta, eller att den som en gång skapade detta konstverk är död sedan 80 generationer och att vår äganderätt endast baseras på att någon underbetald arkeolog eller desperat gravplundrare hittat den...

Någon för mig okänd och ointressant konstnär vid namn Eva Cohen blir nu stämd av en fotograf för att hon i sin tavelserie om Ingmar Bergman har en oljemålning av honom i en pose som påminner om en han har i ett fotografi, taget av en fotograf som tar sig själv på alltför mycket allvar. Bakgrunden i tavlan är helt annorlunda, liksom färgsättningen, och man kan inte precis påstå att "originalet" är internationellt känt. Jacob Forsell har stämt folk tidigare och verkar anse att det är en förolämpning att konstnärer inspireras av hans bilder. Isåfall ska de betala för privilegiet. Jag övertygad om att han själv aldrig inspirerats av mer begåvade fotografers komposition och ljussättning...

Jag skulle inte bry mig så mycket om detta spektakel om det inte vore så att det är förlagen och bildbyråerna som blir de verkliga vinnarna och deras förmåga att genom påtryckning pressa igenom lagstiftning som är så generellt utformad att vetenskapen dras med av bara farten. Spridande av information och kunskap försvåras extremt av att forskare numera knappt vågar använda den enklaste illustration eftersom de riskerar bli stämda. Värst av allt är att många förlag kräver att man skriver över rättigheterna till egenhändigt producerade bilder och illustrationer till dem för att få bli tryckt. Så kan de sedan klämma andra forskare på pengar om de har mage att använda dessa illustrationer i sin text och referera din text - vilket är den enda valuta forskare förstår sig på.

Så till alla kreativa skapare därute, vare sig ni är fotografer, målare, skulptörer eller glasblåsare. Reflektera en liten stund över att vetenskapssamhället är mer öppet, tillåtande, kreativt och inbjudande än de så kallade fria konsterna. Själv håller jag mitt hjärta öppet för de gerilla-konstnärer som uppför osignerade verk i stad och land och gladeligen låter sig inspireras av allt och alla. Men om det är så att Forsell är en ensam paragrafryttare och rättshaverist så skulle jag starkt uppmana er andra att börja försvara rättigheten att blanda och ge och skapa nytt ur det som redan finns. För det är så människan gjort sedan hjärnans begynnelse. Tänk att torra akademiker gläds åt att ha inspirerat en kollega, medan ni omedelbart griper tag om plånboken...


Andra bloggar om: , , , ,

5 kommentarer:

Susanne sa...

"All publicity is good publicity"

Eftersom vårat samhälle amerikaniseras bit för bit, så kommer väl inte denna "stämningshysteri" som någon större överraskning. Det här lär väl bara vara början i så fall.

Detta har i alla fall resulterat i att en okänd, och enligt dig ointressant, konstnär blivit känd och får nu förmodligen sälja detta och andra verk för i sammanhanget skyhöga summor och dessutom får fotografen också sina 15 minuters berömmelse (igen). Då borde väl alla vara nöjda nu då eller? ;o)

Mvh Susanne

ArchAsa sa...

Susanne, tror att du slagit huvudet på spiken om vad detta spektakel egentligen handlar om...

Önskar bara att deras ego-fixering inte fick så grava konsekvenser för alla andras kreativitet och möjlighet till informationsspridning.

Daniel Cramér S sa...

Så kan det förstås vara, jag tänker på de tusentals okända fotografer, musiker konstnärer för de flesta av oss är nog okända. Vi får inte ens lön av staten, inte ens när vi gräver ett hål i marken. Men det vi skapar ska hejdlöst användas gratis av alla och envar.

Daniel C

Måns Sjöberg sa...

Det är märkligt att upphovsrätten nu missbrukas på allehanda sätt så som du beskriver, särskilt som lagen mycket tydligt INTE handlar om inspiration och idéer! Jag väntar själv på att bli stämd av SF efter att ha avbildat medeltidsfiguren Arn utan att fråga någon. SF anser sig ha rättigheterna till detta personnamn. Om de hade lagen med sig skulle några tusen norrmän gå omkring med olagliga identiteter.

ArchAsa sa...

Daniel: De fotografer och konstnärer som får uppdrag får också betalt. Jag får minsann inte ett öre om jag på eget bevåg går ut i backen och hräver gropar. Inte heller får de flesta forskare någon lön för artiklar som skrivs - det ska liksom hinnas med ändå och ingen tidskrift betalar oss någonsin för privilegiet att få trycka våra alster (om man inte är kändis som Englund eller Harrison).

Om ett företag tjänar pengar på att använda en annan persons arbete så ska denna naturligtvis få ersättning. Men att kräva att andra kosntnärer/forskare/fans/amatörentusiaster ska betala för att de blivit inspirerade eller hittar på kreativa vidareutvecklingar är absurdt och extremt inskränkt.

Hur många artister betalar till alla de historiska konstnärer vars alster är hela grunden för det konstnärliga samtalet idag?