torsdag 22 januari 2009

Kvantifiering av vetenskaplig publicering

Teknologiska framsteg har den förmågan att när de fixar en sak så gör de samtidigt 4 andra mer komplicerade. Digitalisering och internet gjorde det avsevärt mycket enklare att sprida information, vilket innebar att diverse kommersiella intressen och byråkrater fick blodstörtning och började övertolka gammal vag lagstiftning - eller helt enkelt hitta på nya lagar, och sudda ut skillnaden mellan äganderätt och upphovsrätt.

Jag har skrivit tidigare en del om hur enkelt men samtidigt hur komplicerat det blivit för forskare i denna digitala tidsålder. Ett av de tveeggade svärden har varit bibliometri som via digitala länkar nu kan rangordna rekordsnabbt inte bara hur ofta något laddas ned utan också hur många som citerar vissa verk och vilka som citeras mest. Detta är långt ifrån kalenderbitarkunskap - det blir allt mer avgörande för fördelning av forskningsbidrag.

Det Perfekta Tomrummet tipsar idag om ett par nya vetenskapsbloggare, inom vetenskapshistoria dessutom som är ett favoritämne. Thomas Kaiserfeld har som ett av sina första inlägg en diskussion kring problemen med digital bibliometri och t.ex. "Web of Science", eftersom det finns extremt få regler eller rutiner som avgör vilka tidskrifter som är med och rankas - och vilka som inte är det. Detta är föranlett av en artikel av Jonas Nordin i Historisk Tidskrift 2008:4. Tyvärr är artiklarna i den tidskriften inte Open Access och Thomas blogginlägg är inte individuellt länkbara eller kommenterbara... jag hoppas de blir det när Thomas blivit lite varm i kläderna som bloggare. Men jag tänker nog leta upp artikeln i HT mitt bibliotek när jag får möjlighet.

Riskerna med ad hoc lösningar när dåligt organiserade akademiker globalt försöker rangordna och selektera i störtfloden av texter bör tas upp i offentlig debatt snarast möjligt, innan det är för sent. Martin R har tidigare diskuterat lite kring skillnaderna i rangordning och inkluderande av olika typer av tidskrifter internationellt.

P.S. Dagens roligaste läsning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

3 kommentarer:

Michael Robinson sa...

I think academics are beginning to confront some of the same issues that musicians and software makers were dealing with five years ago.
How do we find publishers and establish audiences in a world which increasingly expects to find information for free? As you point out, academics is also a bit different because its not enough to publish - its also a question of WHERE one publishes.

Still I wonder if we are moving to a totally different model of publishing that puts peer review at the end of the publishing process rather than at the beginning of it.

I think Public Library of Science (http://www.plos.org/) is moving in this direction. As always the humanities seem to be about a decade behind the sciences in this. Fortunately there are always blogs!

Leif Häggström sa...

Det där med citationsindex är intrressant,men det har jag inte jobbat med. Däremot har jag kikat en del på publiceringsfrekvens, och visst är det svårt att använda publiceringsfrekvens som mått.

Däremot så är jag helt inne på att man kan använda publiceringsfrekvens för att se olika tendenser bland dagens arkeologer och arkeologiska institutioner. Ett bra tag var det en ofta upprepad sanning att personer verksamma inom uppdragsarkeologin grävde och de verksamma universitetsarkeologin forskade. Jag gjorde ett försök att problematisera denna bild (som för övrigt helt okritiskt återgavs på detta vis så sent som i Riksdagens Revisorers granskning av uppdragsarkeologin) i en artikel i Archaeology@Lund vol 1, http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=538914

Nu kan man säga vad man vill om min artikel där och hur den är genomförd, men tanken var att sparka hål på vad jag uppfattar som en enträgen myt.

I senaste numret av Urminne (ej online men innehållsförteckning finns på http://www.jkpglm.se/arkeologi/publikationer/urminne.html ) har jag gjort ett annat bibliometriskt försök. Där försöker jag se tendenser i vilka publiceringsstrategier olika arkeologiska aktörer har. Detta är något som egentligen skall göras av länsstyrelsen i deras bedömningar, men hur skall man ha tid att göra något annat än att eventuellt ta ställning till det aktörerna själva påstår när de lämnar in beskrivningar av sig själva för att bli godkända som undersökare i olika län?

Jag tycker inte att frågan är om man kan använda bibliometrisk data, utan snarare hur man skall använda den på ett rättvist sätt. Lite av en metodfråga med andra ord.

(jag lägger nog ut min granskning av olika aktörers publiceringsfrekvens på min blogg vilken vecka som helst, då kanske den kan väcka lite debatt och inte minst röra upp känslor hos ett par lågpublicerande arkeologiska aktörer)

ArchAsa sa...

Michael: Good points. The big difference between artists and academics is probably that we tend to get upset if people don't use our stuff in their publications! Getting cited is the most important thing to a scholar, next to getting published. These days with information overload, it is not so much "publish or perish" - it's "be cited or perish".

Leif: Ska kolla upp din artikel och håller som vanligt ögonen på din blogg...