Tankar om historieutredningen

HSV har genomfört en utredning av Historiska institutionerna i Sverige och har både rosor och ris att dela ut. Ros ges till Uppsala särskilt för den starka forskningsanknytning som finns genom att så många lärare är aktiva forskare. Att man även tidigt börjar introducera studenterna till att skriva för olika sorters läsare, allmänhet såväl som andra historiker, är positivt.

Problem som omnämns är strukturella, samma sort som dyker upp lite varstans inom universiteten i allmänhet och humaniora i synnerhet: Lärare får lägga ned mer tid på administration än undervisning och forskning, och i de fall då man har sån pass tur att man faktiskt får studenter, vilket historia får, är andelen studenter per lärare hög vilket medför andra problem.

HSV är också oroliga för att så många lärare på grundutbildningen är visstidsanställda och inte fast anställda, vilket ger dålig kontinuitet. Jag förstår den synpunkten, men håller med bara till en viss del. För att högre utbildning inom ett ämne ska kunna vara relevant och aktuellt måste man kunna ge utrymme åt gästforskare, forskarassistenter och doktorander att undervisa. Dessa är dessutom ofta mer engagerade i utbildning än de äldre fast anställda lärarna och professorerna (undantag finns såklart), som redan lagt ner åtskilliga år på att traggla samma kurser tills de går på knäna. I dagens läge, när man kan få fast anställning först i 50-årsåldern i många fall, är det slöseri med begåvning att inte låta yngre forskare undervisa. Internationellt sett är det svenska systemet högst märkligt, då få professorer och motsvarande undervisar grundstudenterna i de flesta andra länder i Västvärlden.

De seniora forskarna är i en långt bättre position att kunna organisera större forskningsprojekt och söka pengar till dessa, än de juniora. De har nätverken och erfarenheten som yngre nydisputerade saknar. Ge dem mer tid till detta - och ställ större krav på att de faktiskt gör det - och låt gärna visstidsanställda få undervisa en hel del. Vad som krävs isåfall är en ordentlig kursplan och fungerande arbetsstruktur, som gör att det finns rutiner att utgå ifrån och grundkrav som inte kompromissas med. I nuläget tror jag många institutioner lider mer av att det finns få möjligheter till att få in nya medarbetare och nya förmågor, och att de fast anställda får dra ett alldeles för stort ansvarslass av grundutbildning, handledning, seminarieverksamhet, administration, institutionsuppdrag, fakultetsuppdrag, universitetsuppdrag etc. Forskning? Kanske nästa termin...

Genomgående efterfrågar HSV bättre internationalisering och kommunikation över nationsgränserna mellan forskare inom historia. Det är en viss debatt inom humaniora kring hur pass mycket vi borde publicera på andra språk än de skandinaviska. Personligen är jag helt i det lägret som förespråkar större internationellt utbyte och kommunikation - även om det måste ske på bekostnad av det svenska språket. Sen ser jag gärna att det uppvägs med mer ekonomiska medel för populär förmedling till allmänheten, men det är inget man fixar på kammaren under småtimmarna när alla andra arbetsuppgifter är avklarade.


Läs även andra bloggares åsikter om historia, HSV, universitet, högskola, undervisning, forskning, vetenskap, Uppsala universitet