tisdag 20 januari 2009

Är konst konstigt?

Varför är människan så besatt av konst, utsmyckning och musik?

Att evolution och biologisk utveckling drivs av det naturliga urvalet, därom är alla vetenskapligt sinnade biologer överens. Genetiska egenskaper ärvs av avkomma, alla individer är lite olika, en del får mer avkomma och andra mindre. En del egenskaper är bra, andra är mindre lyckade, en hel del gör varken till eller från. Vad som är en gynnsam egenskap för en generation, kan bli katastrofalt för nästa om omständigheterna ändrar sig. Men det är detaljerna i denna process som fortfarande väcker en hel del debatter. Hur mycket ska förstås på (självisk) gen-nivå, hur mycket ska relateras till individer? Sker genetiska mutationer relativt snabbt under speciella omständigheter (punctuated equilibria), eller bit för bit utifrån mer eller mindre adaptiva egenskaper? Är alla delar av en organism utvecklade utifrån maximeringsprincipen - bästa möjliga, eller kan det vara så att vissa egenheter och detaljer är en oförutsedd händelse som skedde när en annan del utvecklades?

Det senare kallas ibland "spandrel"-teorin och har formulerats av Stephen J Gould och Richard Lewontin. Spandriller är en yta mellan två valvbågar, som ofta kan ses i gamla kyrkor och under broar. De är inte sällan vackert utformade och smyckade, men den utsmyckningen är i sig inte anledningen till att de förekommer. De måste sitta där som en arkitektoniskt bärande enhet. Eftersom arkitekterna behövde den bärande ytan så tog man tillfället i akt att utsmycka dem också, men till skillnad från valvbågen var denna konst i sig inte en del av det arkitektoniska symbolspråket. På samma sätt, ansåg Gould och Lewontin, kan vissa utmärkade detaljer på organismer inte i sig vara viktiga ur evolutionär synvinkel (för överlevnad), utan de är resultatet av att en annan del av organismen har utvecklats under tryck av det naturliga urvalet. Som puckeln på den iriska jättehjorten.

Denna sekundära utveckling som inledningsvis inte drivits fram av ett adaptivt behov kan sedan i vissa fall få en påtaglig nytta för organismen i andra sammanhang. Poängen är att vissa egenskaper inte kan förstås utifrån "byggsten-för-byggsten"-principen - något som Gould och Lewontin kallade Pangloss-paradigmet, efter den naive Dr Pangloss i Candide som trodde han levde i den bästa av alla världar, där all som existerade därmed måste vara bra och nyttigt. En av de saker som G & L spekulerade kunde ha utvecklats under dessa omständigheter var vissa delar av det mänskliga medvetenadet, såsom konst och musik. Det var inte så att dessa specifika egenskaper krävdes för överlevnad, men iochmed att hjärnan och de kognitiva färdigheterna utvecklades så fick vi det andra "på köpet", som en bonus. Vilket i sin tur har fört med sig oanade konsekvenser för utvecklandet av det mänskliga samhället.

I SeedMagazine presenteras nu en ny bok av Denis Dutton, The Art Instinct, som diskuterar framväxten av konstnärligt tänkande under Pleistocen. Dutton argumenterar emot Gould och anser att konstnärligt tänkande är en direkt del av det imaginativa, fantasifulla tänkandet. Han tar fasta på en del ny kognitiv forskning som lyfter fram hur viktigt berättandet och språket var för de tidiga hominiderna och än mer för de första människorna. Han ser språket och berättandet och det som hör ihop med detta som en del av det sexuella urvalet, en av de viktigaste Darwinska principerna - att en hel del knäppa saker utvecklats för att konkurrera om partners, inte för att det hjälper till att hitta mat eller överleva attacker (snarare tvärtom...).

Duttons tänkande verkar intressant, men jag är inte helt säker på att jag köper allt rakt av - han verkar överskatta vissa aspekter av universialitet hos västerländsk konst. Beethovens popularitet i Asien är delvis en aspekt av att människor brukar appropriera statusfylld kultur. Däremot håller jag med om att människan är unikt predisponerad att förstå och uppskatta musik (inte ens schimpanser kan hålla takten), och vi tenderar också att uppmärksamma och uppskatta teknisk skicklighet, originellt tänkande och verbal förmåga. Fast vi har också utvecklat kulturer som verkar göra sitt bästa för att motverka allt detta... Men människans fenomenala förmåga att gå mot sin egen natur är i sin tur en del av vår natur. Och kultur.

Läs även Peter Gärdenfors "Hur Homo blev sapiens" om hur kognitionsforskare resonerar kring utvecklingen av det mänskliga medvetandet.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

Kenneth Ekdahl sa...

Konst kan ju också tänkas ha en viktig funktion för att skapa sammanhållning i en grupp, och även för att förmedla kunskap från generation till generation i gruppen. En grupp med bra konstnärer kan väl därmed anses ha haft en evolutionär fördel framför andra grupper. Sannolikheten är då också större att andra väljer att söka ingå i den gruppen, och andra grupper kommer att försöka locka äver bra konstnärer. Alla dessa faktorer torde bidra till att konstnärers gener får stor spridning.

ArchAsa sa...

Beror kanske lite på vad man menar med konstnär. Många folk i världen saknar det begreppet, och det är ganska nytt i Västvärlden också. Man har vanligen inte skilt på begåvning i utförande av ett hantverk å ena sidan, och konst å andra sidan (vilket man gör idag).

Inte heller uppskattas alltid kreativitet och förändring, utan idealet kan vara att bli så skicklig som möjligt på att utföra en viss sorts hantverk inom snäva kulturella ramar, från vävning till träsnide. Snarast har vi i den moderna världen en extremt märklig inställning till konst där denna hantverksskicklighet har hamnat i bakgrunden till fantasi och nytänkande. Tanken är viktigare än tinget.

Den stora frågan ur biologisk synvinkel är egentligen inte om det är så att konstnärlighet kan vara bra ur en evolutionär synvinkel (det vet vi att det kan), utan ifall denna färdighet i sig växt fram under evolutionärt tryck, eller om det är en lycklig slump, orsakad av att andra aspekter av vår kognition utvecklats - såsom språket - och att vi fick konsten på köpet.

Lite hönan eller ägget, men en intressant sak att fundera kring.