fredag 16 januari 2009

Vem kontrollerar kontrollanterna?

Varje mynt har två sidor. Klart att man ska aktivt söka jobb om man är arbetslös - men jag undrar om det finns en organisation som utreder arbetsförmedlingens metoder i samma utsträckning som oss lömska medborgare.

Två exempel från min egen horisont (fingerade namn):
1. Arbetssökande Arkeologen Anna lämnar in en lista med yrkesbeteckningar som hon är behörig att söka, för att få tips om utlysta tjänster runtom landet. En sådan beteckning är "antikvarie". Efter några veckor dimper ett brev ned från AF med uppmaning att söka ett jobb på en akvarie-affär. Anna fick sedan jobb som arkeolog via egna kontakter och nätverk. Ingen jag känner har fått jobb på annat sätt.

2. Disputerade Doktor Dan, som bor i en universitetsstad (okej, Uppsala) söker jobb högt och lågt. Får anmodan av lokala AF att söka ut utlyst lektorat - inom ett helt annat ämne än det han disputerat i. Inte ens ett närbesläktat ämne, där det fanns åtminstone en teoretisk chans att han skulle bedömas som kompetent, utan mycket långt ifrån det han är utbildad inom. Ett lektorat är alltså en lärartjänst inom universitetet. Trots att han påpekar detta för AF blir han strängeligen tillsagd att skicka in en ansökan. Dan tycker det är så pinsamt att hans kollegor kanske tror att han saknar all självinsikt, att han först ringer till institutionen ifråga, förklarar läget och ber om ursäkt. De suckar och säger att han inte är ensam om att ha upplevt detta. Tjänsten gick naturligtvis till en av de 20 högkvalificerade sökande som disputerade inom ämnet och som slogs om den med näbbar och klor...

Jag sitter i fakultetens rekryteringsgrup, som under det senaste decenniet sett en lavinartad ökning av ansökningar till varje tjänst. Inte bara från utbildade och kvalificerade sökande, utan också från de som logiskt sett inte har en chans att få jobbet. Anledningen är att handläggare på AF har en kvot att fylla - och den fyller de genom att tvinga sina klienter att söka jobb de aldrig kan få, för att hålla uppe statistiken. Resultatet blir enormt mycket extraarbete för sakkunniga och rekryteringsenheter, för allt måste gås igenom.

Att söka jobb är ett heltidsjobb sägs det, inga egna studier samtidigt, inte ens om de faktiskt kan anses kompetensutvecklande. Samtidigt förlorar arbetssökande i Uppsala och många, många andra kommuner rätten till fritids och heltid på dagis (endast 15 timmar tillåts) om de är arbetssökande. Så det är ett heltidsjobb man tydligen kan utföra samtidigt som man ska ta hand om ett antal barn? Det mest absurda är att inom akademiska världen så är det inte bara möjligt utan även ett måste att aktivt vidareutbilda sig och hålla igång sin kompetens medan man söker jobb. Akademiker måste läsa ny forskning som kommer ut, skriva de artiklar som är den enda valutan som gäller på vår arbetsmarknad, skriva högvis med ansökningar till stiftelser och fonder, delta i öppna seminarier o dyl. Hur detta ska fixas under de 15 timmar i veckan man inte behöver ta hand om sina små barn (och en stor andel av oss får barn under doktorandtiden) har AF inte kunnat förklara för mig eller någon av mina kollegor.

Så vem kontrollerar kontrollanterna? Och vem kontrollerar att den högra handen inte hugger av den vänstra i sin iver att straffa...?


Apropå sidorna på mynt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

Terra sa...

Jättebra och jätteintressant inlägg.

Kenneth Ekdahl sa...

Jag känner igen allt du beskriver ifrån mina strider med Arbetsförnedringen. Bara en sådan sak som att de gång på gång ville tvinga mig att gå en lång heltid grundkurs i Word, när jag skulle kunna skriva en bättre ordbehandlare själv eller skulle kunna hålla en avancerad fortsättningskurs för lärarna på den kursen trots att jag inte själv använd Word på flera år.

ArchAsa sa...

Ja visst känns det ibland som om Arbetsförmedlingen är en orwelliansk beteckning... Hela strukturen hör hemma på 70-talet. Dagens samhälle, där individer oftast är bättre själva på att veta vad som krävs för att utveckla sig och öka sin kompetens, och där nätverk är A och Ö i att få anställning, skulle vara mer hjälpt av ett AF som är en support för detta - inte en byråkratisk jättekvarn.

Anonym sa...

Med ett antal handläggare under den tiden jag var arbetssökande fick jag som vanligt inga arbeten överhuvudtaget via AF.Däremot som vanligt på egen hand med hjälp av tidigare arbetskamrater så jag är ganska övertygad om att Arbets"förmedlingen" lever upp till sitt rykte att "förmedla" arbeten när de inte en endaste gång ringde upp en sökande arbetsgivare för att presentera mig som arbessökande.Ibland betedde de sig som om man mer var ivägen vilket man snabbt upptäckte som arbetssökande där man fick en känsla av att vara på totalt fel plats när man stod inne på ett av Arbetsförmedlingens kontor.Skandal och inget annat rent ut sagt.

Pelle

kai sa...

Har en kamrat som faktiskt fick ett jobb han trivdes med via en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, men har förstått att han måste vara lika sällsynt som en blå häst.

Men Åsa, när du säger att AF ska supporta nätverks- och kompetensutveckling, hur menar du då, mer konkret?

ArchAsa sa...

Visste jag det skulle jag patentera det. Men vad jag menar är nog att det vore bättre om AF var lite mer flexibel t ex. Om en sökande har goda idéer och förslag på åtgärder och utbildningar som kan ge resultat så ska man lyssna på detta och försöka hjälpa till - man måste inse att det är skillnad på en arbetslös ungdom utan erfarenhet som behöver komma in i systemet, och en yrkeserfaren person som har bättre koll själv på vilka arbetsmöjligheter det finns. I nuläget faller mycket sådant på byråkratiska regler om exakt vilken kvot, inom vilken sektor och i vilken kommun som ska får göra exakt vad. Kategorisering av de sökande är ibland viktigare än att se inom vilka branscher de kan få in en fot.

Att uppfylla kvoter och byråkratiska mål, är viktigare än att skapa en effektiv portal för arbetssökande och arbetsgivare att hitta varandra. Som har noterats på en del andra bloggar idag, en hel del företag drar sig för att gå via AF då de får en störtflod av icke kvalificerade sökande bara för att handläggarna ska uppfylla sin egen kvot av att förmedla jobb.

Jag tror många inom AF gärna själva skulle vilja omstrukturera sitt uppdrag.

Rolf sa...

Bra och sakligt skrivet och det du beskriver bör bli känt av så många som möjligt. Jag tillhör själv den grupp som tvingats söka arbete jag ej har behörighet.
Registratorerna tror annars att man är helt ute och dagdrömmer ifall de ser en ansökan till ett arbete som den ansökte inte har kvalifikationer till som en person som inte tänker riktigt klart (panikansökningar)och så ratas denne vid nästa ansökan som kanske är till ett arbete där denne har kvalifikationerna.

Anonym sa...

Kan bara bekräfta. Vi fick in en ansökning där den sökande ursäktar sig för att i onödan ta upp vår tid, men är därtill nödd och tvungen pga. arbetsförmedlingen.