onsdag 11 februari 2009

Bördan av att återbörda benen

Alla vetenskaper har sina mörka sidor. Einsteins små fundringar kring energi och massa ledde i förlängningen till de värsta vapen människan kunnat konstruera. Filosofi har använts för att berättiga förtryck av kvinnor och oliktänkande. Antropologer konstruerade evolutionära stegar och placerade olika folk på olika trappsteg utifrån samhällsskick och hudfärg. Att samtliga dessa forskningsgrenar också gjort mycket gott ska inte glömmas, men inte heller hur lätt det är att göra övertramp. Arkeologi har sin egen smutsiga historia, med förespråkare för ur-heimat och renrasighet. Antropologi och arkeologi har också gjort ett antal extrema övertramp under 1800- och 1900-talet genom att rovgräva gravar och plocka med sig skelett för utställningar. Inte alltid så förhistoriska skelett dessutom.

Repatriering, återlämnande av både föremål och kvarlevor, till den befolkning som blivit bestulen är en pågående process, som många forskare och antikvarier dessutom deltar i med glädje och lättnad. Men den är inte hel oproblematisk och enkel. Historiska museet ska nu börja lämna tillbaka samiska skelett som orättmätigt stulits från sina gravar i Norrland. Det ska kanske klargöras att dessa gravplundringar av historiska gravar i närapå samtliga fall inte utfördes av Historiska museet eller ens arkeologer. Det var Uppsalas stora skamfläck, statens institut för rasbiologi (grundat 1922) som organiserade insamling av skelett och kranium för att studera folkslag och ärftlighet och tecken på överlägsenhet (eller brist av detsamma). Samlingarna har efter ombildningen/nedläggningen av institutet överlämpats på stackars Historiska som försökt reda ut härvan.

Att dessa lämningar ska återbördas råder det ingen tvekan om. Större problem är det med äldre skelettmaterial från järnåldern och förhistorisk tid som vid tillfällen grävts ut av arkeologer i Norrland. Vad ska återbördas och under vilka premisser? Vi återbegraver inte "svenskar" som vi gräver upp varje år på olika arkeologiska utgrävningar, istället studerar vi dem, lär oss om deras liv och ibland t.o.m. ställer ut dom till stort allmänintresse. Bara bortsett från den extremt komplicerade frågan om alla förhistoriska skelett från Norrlands inland kan kallas samer, så kan den helt förståeliga önskan om att få kontroll över sin förhistoria efter en lång tid av bedrövlig behandling paradoxalt nog leda till att samerna blir än mer osynliga. Om vi inte kan ställa ut deras förhistoria på våra stora statliga museum - då är det ju bara "svenskarnas" förhistoria som ställs ut. Att det begreppet saknar någon sorts giltighet i förhistorien kommer också bli mindre tydlig, ett enhetligt land vars befolkning utgjorde grunden till en enhetlig nation blir det visuella resultatet. Det skär i själen.

I Nordamerika har många museer och forskare startat goda samarbetsprojekt med indianderna i regionen. Deras lämningar bevaras på museerna och får visas upp i utställningar, men det sker under konsultation med företrädare för de lokala folken. Jag hoppas att Historiska inte töms på norrländskt material - med undantag för det som utifrån sin materiella kultur anses "svenskt" (nu fick jag kväljningar igen). Det vore tragiskt.

För de som vill läsa mer om arkeologi, repatriering och kulturarvet rekommenderar jag att kolla upp texter av Liv Nilsson-Stutz. Hon skickade nyligen en pdf till mig av en artikel, publicerad i antologin Utimut. Past Heritage - Future Partnerships. Gabriel & Dahl (Eds), som specifikt handlar om repatrieringsfrågan. Kolla gärna upp den boken, och de som vill läsa Livs artikel som tar upp exempel från Sverige, USA och Israel kan meddela mig så mejlar jag den.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

9 kommentarer:

Leif Häggström sa...

Rent spontant kan man tycka att benen inte skulle lämpats över på Historiska över huvud taget. Om man skall utgå ifrån de olika museernas verksamhetsområdet borde väl rimligen Nordiska Museet varit rätt mottagare. Där förvaras väl, om jag inte missminner mig alldeles, en hel del insamlat samiskt material även en eller ett par trummor.

men som du säger, det är väldigt svåra saker att hantera.

Lars-Nila Lasko sa...

Många gånger förundras jag hur snabbt Sverige återlämnat kvarlevor av förfäder till andra urfolk som exempelvis indianer, aborigines med flera. Däremot har det tagit en otrolig tid för Historiska museet att eventuellt påbörja att återbörda samerna förfäder till Sveriges urfolk, Sameland och Sápmi. Historiska museet har under lång tid utrett frågan och kommer bara med nya påhitt för att fördröja utredandet ytterligare.

Samiska kvarlevor av samiska förfäder har stulits och skändats, samt förts långt bort från sina förfäders marker. Det finns inget försvar för Historiska museet att med västerländskt tänkande och argument till varje pris försöka hindra att samiska förfäder inte skall få vila i frid på sina egna marker. Det har inte bara skadat Historiska museets anseende bland samer men också, är jag rädd för, allvarligt skadat hela den svenska arkeologiforskningens anseende bland samer för lång tid framåt. Historiska museets handlande har även allvarligt skadat andra museer i Sameområdet. För inte så länge sedan blev jag uppringd av en sameslöjdare i Västerbotten. Han hade i letandet efter utväxter på björkar , sk vrilar, för att tillverka guoksi hittat en ålderdomlig helig plats. Han ville att fyndet på något sätt skulle registreras och inte bli bortglömt. Men, han ville till varje pris inte att en arkeolog eller ett museum skulle få kännedom om saken. Vad skulle jag svara honom?

Det är en stor skillnad mellan västerländsk och samisk filosofi och tänkande. Respekt för de äldre, tidigare generationerna och heliga platser saknas i västerländsk kultur. Men, det är inget försvar för Historiska museet att agera och argumentera utifrån ett västerländskt tänkesätt för att behålla stulna kvarlevor från ett annat folk och från en annan kultur.

Personligen är jag övertygad om att Historiska museet måste, genom ett riksdagsbeslut, tvingas genom ny lag till att återbörda kvarlevor av samiska förfäder. Att föra diskussioner och förhandlingar med Historiska museet har visat sig totalt meningslösa.

Personligen är jag också övertygad om att samerna nu måste söka internationellt stöd bland andra urfolk och andra nationer mot Historiska museets agerande.

Lars-Nila Lasko
Läs mer på www.samiworld.has.it eller http://www.lars-nila.blogspot.com/

Terra sa...

Det inte så lilla problemet är ju att sk urbefolkningar ofta hävdar släktskap och därmed ägandeskap med kvarlevor från folk som faktiskt inte kan sägas tillhöra dem.

Kennewickmannen är ju här kanske det bästa exemplet på när pk-respekt för urinvånare går överstyr.

Lars-Nila Lasko sa...

Som kommentar till "Terra" kan nämnas att samerna upplever det inte som ett "litet" problem. Dessutom handlar det endast om kvarlevor som är identifierade som samiska. Det finns även litteratur som beskriver hur och när man i rasbiologiska forskningens tjänst grävde upp gravar av nyligen begravda samer.

ArchAsa sa...

Lars-Nila: Terra skrev "inte så lilla".

Ska man vara korrekt så lämnas även de utländska kvarlevorna över till respektive lands myndigheter i många fall - inte direkt till urbefolkningen, utom i de fall då man kunnat avgöra rättmätig ägare alt. identiteten på de döda exakt.

Jag förstår att detta är en känslig och emotionell fråga, men den är dessutom befläckad av mycket missförstånd åt båda håll. Arkeologer beskylls ofta för missdåd som begåtts av anatomiska medicinare eller religionsvetare. Som förra året då teologen i Uppsala utan tillstånd organiserade studiebesök på samiska kultplatser. Arkeologer är snarast hyperkänsliga för sådant idag - så känsliga att man helt låter bli att forska på samisk förhistoria och besöka samiska lämningar. Det tycker jag är extremt synd. Varför ville t ex inte sameslöjdaren att arkeologerna skulle få kännedom om den heliga platsen? Att registrera den som fornlämning skulle ge den skydd mot allehanda exploatering. Var den paranojan verkligen berättigad? Jag förstår att det kommer ta lång tid att bygga upp de raserade broarna av förtroende och respekt, men jag hoppas att båda sidor påbörjar det bygget. Annars riskerar samernas historia bli än mer undanskymd än den redan är.

Museerna har gjort sig skyldiga till mycket dumheter, men har samtidigt hjälpt till att skydda mycket från förstörelse. Om inte fransoserna blivit så vansinnigt fascinerade av sametrummorna och köpt in dem till sina samlingar hade de svenska missionärerna och myndighetspersonerna troligen lyckats närmast radera denna rika tradition. Och allas våra liv hade varit fattigare.

Historiska har inget intresse eller vilja att behålla plundrade historiska gravar. Men de kan heller inte överlämna dem till den förste som begär ut dem. Samerna är inte en homogen grupp och ibland finns det flera som kräver rätten till samma lämningar. Tids nog ska de alla få komma tillbaka, så värdigt det bara går efter deras ovärdiga behandling.

Kenneth Ekdahl sa...

Det som ställs ut på museum behöver ju inte vara original utan kan mycket väl vara välgjorda reproduktioner, så länge det tydligt anges. Och sameskeletten borde man väl kunna komma överens med Samerna om någon lösning så att de kan studeras? Innan återlämningen borde det väl dessutom gå att laserscanna dem till 3D-modeller i en dator, röntga dem med avseende på t.ex. urkalkning och liknande och kanske spara ett benmärgsprov där så är möjligt? Kanske även ett litet benprov för att kunna analysera tungmetaller och andra gifter.

Då borde man ju ha det mesta av det material man behöver för att undersöka dem?

Man behöver ju då inte spara större prover än man gladeligen kan ta från en levande människa för studieändamål så det borde ju kunna vara acceptabelt?

Vet man förresten något om osteoporos hos främst Samiska kvinnor vid olika åldrar från olika tidsepoker? Sådan information skulle vara intressant för oss som intresserar oss för kost ur hälsoperspektiv med historisk och evolutionär synpunkt?

Lite grand från en intressant period finns ju att läsa i Linnés bok från Lapplandsresan, som jag tyvärr bara hittat på nätet i Engelsk samtida översättning. Där beskrivs ju Samerna under en tid då de ännu var relativt opåverkade av sörlänningar.

Lars-Nila Lasko sa...

Jag har full förståelse för forskningens behov och vilka svar forskningen kan ge. Jag tror också att det finns en stor nytta för alla, inklusive samer, att få veta mer. All kunskap är till nytta.

Men, det måste finnas etiska gränser inom forskningen för vad man kan och inte kan göra. Jag tror att det hade varit bättre om man tidigt hade klarat ut etiska gränser för denna typ av forskning. Varför inte tillsammans med samerna eller urfolken.

Den samiska schamanismen lever fortfarande starkt kvar hos det samiska folket. Kanske inte som religion, (även om prästen i Kautokeino i en artikel i Altaposten för några år sedan klagade över samiska schamanismens återtog med ökade offer vid seitar och att det nu var tid för en ny kristen mission norrut), men som samiskt tänkesätt och filosofi med bl.a. stark respekt för samiska heliga platser och förfäder.
Om ett folk upplever det som djupt etiskt kränkande så är det viktigt att hänsyn tas till detta.

Jag tror jag ska blogga om detta och samisk religion så titta gärna in på www.samiworld.has.it

Läs gärna www.namninsamling.com/sapmi_1

Med vänlig hälsning
Lars-Nila

Kenneth Ekdahl sa...

Just schamanismen tycker jag är väldigt intressant, det verkar finnas väldigt mycket likheter mellan den på många andra ställen runt jorden, bland folk som knappast haft någon kontakt med varandra ifall den inte förändrats radikalt inom de senaste 50-75 åren eller så.

För mig tyder det på att de nog är närmare något slags ursprung till ursprunget till alla religioner. Och skulle det visa sig att det faktiskt ligger något mer bakom religionerna än ett medel för att styra lättlurade människor så är i så fall förmodligen schamanismen närmare sanningen än modernare religioner?

Personligen är jag inte troende, men förkastar inte möjligheten att det skulle finnas något högre syfte, även om jag är skeptisk.

Men framför allt tror jag att skulle det finnas något motsvarande en himmel och ett helvete är det inte ifall vi tror, springer i kyrkan eller liknande som avgör var vi hamnar, utan hur vi levt som människor. Så gör jag vad jag kan för att leva som en anständig människa och lämnar efter mig mer positiv påverkan än negativ så hamnar jag säkert på rätt ställe ändå. :-)

Men det är ett mycket intressant ämne. :-)

Terra sa...

Kenneth: "Just schamanismen tycker jag är väldigt intressant, det verkar finnas väldigt mycket likheter mellan den på många andra ställen runt jorden, bland folk som knappast haft någon kontakt med varandra ifall den inte förändrats radikalt inom de senaste 50-75 åren eller så."

Ge mig ett exempel på två naturreligioner som är lika varandra och som inte har haft kontakt nån endast gång i förhistorien.

Det blir rätt svårt eftersom alla människor kommer från samma afrikanska källa. Naturreligioner är kopplade till fångst och jägarsamhällen. Samhällen som är extremt statiska i sin utveckling. Det gör att traditioner kan överleva med lätthet i årtusenden, så länge man fortfarande har ett samhälle som ser likadant ut idag som för 100 000 år sen.

Sen kan man också påpeka att lika miljö föder lika kultur. Och det gör att religioner precis som en massa andra kulturyttringar utvecklas i liknande riktningar.

Men om vi ser på det stora hela är det rätt ovanligt med liknande religioner på helt skilda platser. Om du tar en aborigin, en same, en indian och en afrikan så är skillnaderna mellan religionerna större än likheterna.