tisdag 24 februari 2009

Lönar det sig att blogga?

För ett par veckor sedan höll jag i ett lunchseminarium på Uppsala Learning Lab, en avdelning av universitetet som sysslar med utveckling av framförallt datorstyrd undervisning, både via internet och som utvecklare av teknik. De ansvarar för bland annat Studentportalen som är en plattform för alla studenter och lärare att skicka material, nå ut med information och organisera studierna. Mitt seminarium, föga förvånande, handlade om tredje uppgiften på nätet och framförallt mina erfarenheter av att blogga som forskare. Det var en trevlig upplevelse, med en hel del diskussion efter min presentation med folk verksamma inom både institutioner, informationsavdelningen och biblioteken.

En sak som jag tryckte mycket på i min framställning är att bloggar inte är en monolog eller ett digitalt publiceringsverktyg i första hand - det är en dialog med ett större nätverk där man via sin egen blogg ändå har lite kontroll över vad man vill diskutera och hur mycket. Det finns många anledningar till att starta en blogg, bra såväl som dåliga och de flesta av oss som sätter igång har en hel del förvirrade idéer om varför. För mig var det dels ett behov att bryta min isolering, både rumsligt och ämnesmässigt, och dels en önskan om att hitta tillbaka till det roliga med att skriva, där inte varje mening behövde vara så ämlans briljant och referensunderbyggd - och på svenska dessutom, ett språk jag började tappa bort. En av de trevligaste upptäckterna med bloggen som jag inte alls hade förutsett, var hur roligt det var att få kommentarer, mothugg, frågor, funderingar och kritik. Att någon faktiskt visade ett intresse för det man själv var intresserad av! Tro mig, efter åratal av den akademiska självspäkning som försiggår inom många nivåer av humaniora så behöver man få lite bekräftelse på att det man håller på med faktiskt berör andra också.

En fråga som kom efter föredraget var från en person som försökt få lite fler forskare att aktivera sig på nätet på sin institution (tror det var statsvetenskap), men som mötts av viss skepsis utifrån rent ekonomiska principer - vem betalar för den tid man lägger ned på en blogg? Det är en bra fråga faktiskt, å ena sidan har vi ett uppdrag från universitetet att informera om vår forskning, å andra sidan specificeras det inte exakt vad det innebär och det som lyfts fram i CV när man söker tjänster är vetenskaplig publicering, undervisning och administrativa färdigheter. Tredje uppgiften är nog snarare på 4:e plats - om ens det. Till skillnad från de övriga tre är den aldrig avgörande vid en anställning. Det är upp till var och en att avgöra hur mycket av sin arbetstid som man ska lägga på förmedling på bekostnad av allt annat. Så visst, jag tycker också att det borde komma mer tydliga besked vad man menar med tredje uppgiften, det borde finnas universitetspengar att specifikt söka för den aspekten och det borde ges en mer framskjuten position i ansökningshandlingar.

Men samtidigt vill jag vända på frågan. Har du verkligen "råd" att köra fast i det akademiska verksamhetsträsket utan att få den där emotionella kicken av att delta i en intensiv och givande dialog med andra människor? Det är som med undervisning, skött på rätt sätt är det en enorm energikick att tvingas formulera sig och möta frågeställningar man inte kunnat förutse. Liksom Terra är jag skeptisk till att betrakta alla teknologiska nymodigheter som automatiska framsteg - en hel del nytt kommer hamna på skrothögen innan året är slut. Men bloggar och forum är och kommer troligen förbli ett långt tag framöver, ett mycket givande och omvälvande sätt att sprida information och liva upp det offentliga samtalet. Med det inte sagt att jag tycker att alla ska ha en egen blogg - jag lobbar ganska hårt för kollektiva forskarbloggar à la SLU (numera i bokform!) på institutioner på universiteten. Dels för att de blir lättare att hitta för intresserad allmänhet och media, dels för att det tar bort lite av pressen från enskilda individer att hålla igång flödet. Alla kan inte vara lika ohämmat babbliga som undertecknad...

ULL har ett nytt lunchseminarium imorgon då man tar upp de juridiska aspekterna av studenter som vill filma föreläsningar (...apropå mitt föregående inlägg). Den 11:e mars kan man få lära sig att ljudsätta Powerpoint-presentationer och lägga ut dom på nätet.

Opassande skriver tänkvärt om deltagandekulturen i ett vidare perspektiv.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

13 kommentarer:

Martin sa...

Jag tycker frågan om vem som betalar för den tid man bloggar på är helt fel ställd. Bloggen är ett fritidsnöje så länge ens chef inte säger åt en att göra det på arbetstid. Men som doktorand är man i stort sett sin egen chef.

Även om man bara skulle se strikt vetenskapskarriäristiskt på sin blogg så är jag övertygad om att man vinner mer på varje timme lagd på bloggeri än på samma tid ägnad åt att läsa ännu en forskningspublikation. En lyckosam vetenskaplig karriär handlar lika mycket om att kunna marknadsföra sig som om att vara en bra forskare. Om du inte syns så finns du inte.

Terra sa...

Amatörbloggen känns överlägsen den betalda proffsbloggen på många olika sätt. Den har på något sätt alltid lite mer genuin ärlighet och glädje än dolda syften i sig.

Jag tror faktiskt att bloggar är här för att stanna (så länge censur eller andra skumma regler inte stoppar det hela som ett fritt ord).

Det finns liksom absolut inget alls som tyder på att det kommer försvinna, och därmed kan man anta att det kan finnas kvar i åtskilliga decennier till, om inte ännu längre. Även om utseendet på nätet och datorers gränssnitt ändras tror jag nog att bloggen i nån form kommer finnas permanent nu.

Jag tror däremot att dags och kvällstidningar kommer försvinna i pappersform inom 20 år - på gott och ont. Folk vill liksom inte läsa en massa överbetalda proffstyckares åsikter i pappersformat när de kan läsa amatörers ofta mycket mer folkligt förankrade åsikter. De enda journalister som tryggt kan motivera sin fortsatta existens är nyhetsbyråer.

Jag tror att vi redan nu är inne i en fas där ett paradigmskifte håller på att ske medialt. Journalistens död. Vi vet ju redan som det är att journalister ljuger lika mycket eller mer än vad amatörbloggare gör, så deras existens som förmedlare saknar berättigande. De har ju rätt länge kunnat motivera sig genom att åberopa "högre kvalitet och pålitlighet än bloggarna" - något som de inte kommer kunna leva på mycket länge till, då det inte alls stämmer utan ofta t om är precis tvärtom - inte minst vad gäller populärvetenskap.

Och det är ju tack vare bloggarna som man för första ggn kommit i kontakt med hur vinklade t om nyhetsbyrårer är.

Det känns lite som att de personer som snackade om bloggen som en fluga kommer göra samma tabbe som de som talade om internet som en fluga.

Soy sa...

hmm? mja, well put. det andra stycket står nog för många, även för mig.

jag har nog aldrig tackat för en bra blogg förresten? då gör jag det nu.

Harald Cederlund sa...

Här kan det ju vara passande att påpeka att anledningen till att forskarbloggen numer finns i bokform är att det pågår en utvärdering av verksamheten vid SLU - kvalitet och nytta (KoN) - vars resultat också kommer att användas för att fördela en del av SLU:s statsanslag.

Symptomatiskt nog räknas bloggposter om vetenskap inte som nyttiga i utvärderingen - bokkapitel däremot...

ArchAsa sa...

@Harald: Symptomatiskt vill jag säga. Det finns ett logiskt felslut i att universitet förväntas förmedla, samtidigt som bedömning av detsamma finns kvar på amöbastadiet. Är övertygad om att det är längt fler läsare av er blogg än vad det kommer finnas läsare av er bok - fast jag tycker helt klart att initiativet att trycka den var jättebra.

Har förresten hört att SLU inte anser att monografier är "riktig" vetenskapspublicering heller. Dags för ett kollektivt kuddkrig med oss humanister på Kungsgärdesängen kanske ;-)

@Martin - jag blev också lite ställd över den inställningen. Jag kan förstå att alla inte känner för att ha en egen blogg, men att fråga sig vem som betalar för den tid man lägger ned på den kändes helt missriktat. De flesta akademiker sitter ju och läser och jobbar nattetid och helgtid utan att stämpla in och kräva betalt för den tiden...

@Terra - jag tror att det kommer finnas en marknad för bra journalistik framöver, sådan som faktisk analyserar och resonerar. Men kopplingen kommer vara mer direkt, till vissa personer som får lojala läsare och gott renommé - räcker inte längre med att säga att man är journalist för att få respekt. Bloggar och portaler kommer vara ett sätt att framhäva just vilka journalister som uppskattas och skapar debatt bland allmänheten.

@Soy - tack så mycket :-)

Harald Cederlund sa...

Tja, produktionen av monografier på mikrobiologiinstitutionen som jag tillhör kan nog sägas vara mikroskopisk... Men vi har ju landskapsarkitekter och ekonomer hos oss också som skriver monografier - det kanske är tillräckligt alibi för att avblåsa kuddkriget?

Jens Sundström sa...

Om en blogg kan räknas in kategorin "samverkansmeriter" kan den vara meriterande för tjänstetillsättning på KI, Högskolan i Dalarna och Högskolan i Gävle. På Luleå tekniska universitet, Karlstads
universitet, LiU, UU samt Chalmers kan det vara positivt vid lönesättningen, allt enligt HSV2004.

Om det lönar sig för den individuella forskaren beror nog på om man samtidigt förmår upprätthålla sin vetenskapliga produktion. Men för ämnet man företräder är det nog dock livsviktigt att åtminstone någon bloggar. Forskningen finansieras nämligen numera i allt högre grad från externa källor som kontrolleras av människor som är mer ”public” än ”peer”. Skall de övertygas att bevilja forskningsanslag gäller det att kunna kommunicera så alla begriper.

Kenneth Ekdahl sa...

Jag brukar säga att jag läser på världens största universitet - Internet. Och även om det inte är inom mina huvudområden så lär jag mig väldigt mycket av att läsa den här bloggen, och även ställa frågor eller komma med påståenden som jag kan få bekräftade eller sågade.

Mycket lärorikt, tack för en jäkla bra blogg! :-)

Karin sa...

Tack för ett träffsäkert inlägg, och för din spännande blogg! Det är roligt att du lyfter fram värdet för forskarna i att kommunicera, att det inte bara är en börda. Sedan tycker jag iofs att samverkan ska uppvärderas också merit- och finansieringsmässigt, men om man inte ser att det finns ett värde utöver pinnar och pengar blir det nog inte lika bra. Jag har kommeterat detta på vår VA-blogg (www.v-a.se/blogg) också, alldeles nyss!

ArchAsa sa...

Jamenjustja - skulle ju lägga till v-a-bloggen i min lista. Upptäckte den för ett par veckor sedan (tror det var Malin Sandström som tipsade), det var ett bra initiativ av er.

Gustav sa...

Mycket bra inlägg - som vanligt -, forskarbloggar är här för att stanna: det är kul; det är möjligt att försvara med cyniska ekonomistiska argument (synlighet ger till slut något slags payback); det vässar ens skicklighet.

Ibland, när skrivandet går långsamt, plockar jag fram Howard S. Becker, Writing for Social Scientists How to Start and Finish Your Thesis, Book, or Article och läser lite bland hans inspirerande idéer om hur man håller igång skrivandet. De funkar bra ihop med blogging, tycker jag.

Alex Pang skrev för länge sen något intressant om vad man som akademiker kan få ut av bloggande.

/Gustav

Erik Svensson sa...

Jättebra inlägg!!! Jag är inte säker på att det "lönar sig" i termer av kvantitativa meriter att blogga. Precis som det inte lönar sig att undervisa (trots alla ord om motsatsen!).

Däremot tror jag att forskare som bloggar gör KVALITATIVA vinster, precis som forskare som undervisar. Man lär sig förklara saker och ting pedagogiskt och lär sig att hantera kritiska frågor. Det är saker som man sedan har nytta av även i den "normala" vetenskapliga verksamheten.

SDIL sa...

Citerar inlägget och länkar.
Tack för fantastisk blogg!