Lönar det sig att blogga?

För ett par veckor sedan höll jag i ett lunchseminarium på Uppsala Learning Lab, en avdelning av universitetet som sysslar med utveckling av framförallt datorstyrd undervisning, både via internet och som utvecklare av teknik. De ansvarar för bland annat Studentportalen som är en plattform för alla studenter och lärare att skicka material, nå ut med information och organisera studierna. Mitt seminarium, föga förvånande, handlade om tredje uppgiften på nätet och framförallt mina erfarenheter av att blogga som forskare. Det var en trevlig upplevelse, med en hel del diskussion efter min presentation med folk verksamma inom både institutioner, informationsavdelningen och biblioteken.

En sak som jag tryckte mycket på i min framställning är att bloggar inte är en monolog eller ett digitalt publiceringsverktyg i första hand - det är en dialog med ett större nätverk där man via sin egen blogg ändå har lite kontroll över vad man vill diskutera och hur mycket. Det finns många anledningar till att starta en blogg, bra såväl som dåliga och de flesta av oss som sätter igång har en hel del förvirrade idéer om varför. För mig var det dels ett behov att bryta min isolering, både rumsligt och ämnesmässigt, och dels en önskan om att hitta tillbaka till det roliga med att skriva, där inte varje mening behövde vara så ämlans briljant och referensunderbyggd - och på svenska dessutom, ett språk jag började tappa bort. En av de trevligaste upptäckterna med bloggen som jag inte alls hade förutsett, var hur roligt det var att få kommentarer, mothugg, frågor, funderingar och kritik. Att någon faktiskt visade ett intresse för det man själv var intresserad av! Tro mig, efter åratal av den akademiska självspäkning som försiggår inom många nivåer av humaniora så behöver man få lite bekräftelse på att det man håller på med faktiskt berör andra också.

En fråga som kom efter föredraget var från en person som försökt få lite fler forskare att aktivera sig på nätet på sin institution (tror det var statsvetenskap), men som mötts av viss skepsis utifrån rent ekonomiska principer - vem betalar för den tid man lägger ned på en blogg? Det är en bra fråga faktiskt, å ena sidan har vi ett uppdrag från universitetet att informera om vår forskning, å andra sidan specificeras det inte exakt vad det innebär och det som lyfts fram i CV när man söker tjänster är vetenskaplig publicering, undervisning och administrativa färdigheter. Tredje uppgiften är nog snarare på 4:e plats - om ens det. Till skillnad från de övriga tre är den aldrig avgörande vid en anställning. Det är upp till var och en att avgöra hur mycket av sin arbetstid som man ska lägga på förmedling på bekostnad av allt annat. Så visst, jag tycker också att det borde komma mer tydliga besked vad man menar med tredje uppgiften, det borde finnas universitetspengar att specifikt söka för den aspekten och det borde ges en mer framskjuten position i ansökningshandlingar.

Men samtidigt vill jag vända på frågan. Har du verkligen "råd" att köra fast i det akademiska verksamhetsträsket utan att få den där emotionella kicken av att delta i en intensiv och givande dialog med andra människor? Det är som med undervisning, skött på rätt sätt är det en enorm energikick att tvingas formulera sig och möta frågeställningar man inte kunnat förutse. Liksom Terra är jag skeptisk till att betrakta alla teknologiska nymodigheter som automatiska framsteg - en hel del nytt kommer hamna på skrothögen innan året är slut. Men bloggar och forum är och kommer troligen förbli ett långt tag framöver, ett mycket givande och omvälvande sätt att sprida information och liva upp det offentliga samtalet. Med det inte sagt att jag tycker att alla ska ha en egen blogg - jag lobbar ganska hårt för kollektiva forskarbloggar à la SLU (numera i bokform!) på institutioner på universiteten. Dels för att de blir lättare att hitta för intresserad allmänhet och media, dels för att det tar bort lite av pressen från enskilda individer att hålla igång flödet. Alla kan inte vara lika ohämmat babbliga som undertecknad...

ULL har ett nytt lunchseminarium imorgon då man tar upp de juridiska aspekterna av studenter som vill filma föreläsningar (...apropå mitt föregående inlägg). Den 11:e mars kan man få lära sig att ljudsätta Powerpoint-presentationer och lägga ut dom på nätet.

Opassande skriver tänkvärt om deltagandekulturen i ett vidare perspektiv.


Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, bloggar, bloggosfären, förmedling, tredje uppgiften, seminarium, universitet, Uppsala universitet, ULL