torsdag 5 februari 2009

Mosad hjärna

Glörg.
Jag har nyligen hållt mitt slutseminarium rörande min avhandling på institutionen, i det lilla seminarierummet som töms på syre inom 30 minuter under vanliga omständigheter och ny var det ganska många som klämt in sig, trevligt nog. Vet inte om fönstret på glänt hjälpte någon, för jag drabbas oavsett av akut syrebrist och överhettning hursomhelst. Fördelen med varmt och syrefritt rum är att åhörarna kanske uppfattar virriga resonemang och logiska felslut som ett resultat av det faktum att de har svårt att hålla ögonen öppna.

Eftersom jag inte har en sammanhängande text att visa ännu körde jag igenom den tänkta uppbyggnaden av avhandlingen, vilket innebar att jag dränkte dem i bilder, termer, keramikstilar, diagram och tabeller. Trots mina försök att villa bort dom blev det faktiskt en hel del diskussion efteråt, och en hel del bra och tänkvärd kritik. Jag blir faktiskt lugnad av kritik och uttryckta tveksamheter, för det ger mig en insikt om vad som behöver arbetas mer på, vad som orsakar förvirring och missförstånd, och vad som helt enkelt brister. Det är det okända som skrämmer långt mer än det kända. Även om jag inte följer alla råd jag får (envis som jag är), så är det attans så mycket skönare att veta i förväg vilken sorts debatt jag bör vara beredd på.

Nu ska jag bara skriva färdigt f-nskapet också...
Glörg!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

5 kommentarer:

Leif Häggström sa...

det behövs en mental mangling ibland....

Malin Sandström sa...

lycka till! Jag är fortfarande lite avis på det där med slutseminarier. Om jag inte vore för upptagen med att stressa mot min egen disputation skulle jag försöka få igenom det hos oss, eller kanske än hellre på hela Stockholm Brain Institute (som består av oss, några på Stockholms Univeristet och en mängd folk från KI). Just att få kritik från blandade håll, och inte bara från redan väl insatta kollegor, det vore nog inte alls dumt.

Lars L sa...

Dags för litet musslor och belgisk bira på Söder? Det låter som att det är läge för det... Hur länge är den där Rundkvist utrikes?

ArchAsa sa...

Ja det är en nyttig plåga med den mentala mangling slutseminarium innebär. Man svär över förlorad tid, men samtidigt är det riktigt nyttigt att tvingas sammanfatta huvudresultaten och tolkningarna, inte bara för åhörarna utan minst lika mycket för en själv.

Lars: Skulle verkligen behöva lite fermenterade sädesdrycker och marin föda och trevligt samkväm. Vi får tagga Martin att fixa en ny sammankomst snart. Så får vi höra senaste nytt från er i förskingringen också - efter vad jag har sett på fotografierna på din blogg saknar ni inte ögonfröjd iallafall...

Magnus Reuterdahl sa...

Kul att det går framåt! Ser fram emot en trevlig avhandling någon gång senare i år.

När Matrin lyckas få ihop ett nytt blogmeet hoppas jag att det kan vara ett datum då jag också kan, hitintills har han lyckats pricka in dagar då jag varit annorstädes.