12 låtar ur mitt liv

Såg denna lilla utmaning sprida sig på bloggosfären för ett tag sedan, The Real Mymlan är som så ofta ansvarig, och sedan så blev jag "kullad" av Gustav Holmberg på Det Perfekta Tomrummet.
12 låtar eller musikstycken som ska säga nåt om en själv.
Svårt att veta om man ska ge ett utsnitt av sin musiksmak, eller välja ut specifika låtar/sånger som man tycker handlar om något relevant i ens karaktär. Fast jag kan inte teoretisera detta för mycket för då riskerar jag bli som killen i Nick Hornbys High Fidelity.
Spellista finns för de som har Spotify, fast jag fick lov att byta ut ett par av låtarna mot ett alternativ för att de inte fanns där.

Jag skickar vidare samma uppdrag till Leif Häggström, Magnus Reuterdahl, Martin Rundkvist, Terra Incognita och Malin Sandström. Man får ta så lång tid man vill på sig...

Stefan Sundström – Näktergal
Sundström är och förblir en favorit, inte minst för att han är en sådan fenomenal live-spelare. Har många underbara minnen från spelningar i Uppsala, särskilt på gamla Katalin och på Rackis innan denna fantastiska musikinrättning slaktades av Höga Vederbörande. Att välja en låt i hans makalösa repertoar gav mig en hel del huvudvärk. Näktergal är den absolut vackraste och sorgsnaste sommarvisa som skapats i Sverige - slår Cecilia Lind t.o.m. På andra plats kommer Visa om Marguerite och en död grävling.

New Model Army – The Hunt
Apropå bra live-spelningar - bästa konserten jag någonsin gått på var två. NMA hade 20-årsjubileumsspelning på Astoria i London år 2000, två dagar i rad för att hinna spela igenom åtminstone en del av sin fantastiska repertoar. En makalöst härlig känsla att stå och sjunga för hela hjärtat med en hel konsertlokal full av fanatiska fans. Minne för livet.

New Model Army – Brave New World 2
Måste faktiskt ha med två låtar av NMA. Brave New World finns i en akustisk version som är helt knäckande bra. Justin Sullivans repiga, hesa, klara stämma som sjunger "No, there's nothing wrong here, there's nothing wrong here at all"

Linkin Park – Breaking the Habit
Helt klart ett av de bästa rapmetal-banden (eller vad man nu vill kalla dom) som gjorde 1990-talet till ett så givande årtionde för musiken - och fortsätter vara bra dessutom! Igen, massor av fenomenala låtar att välja. Breaking the habit har den fördelen att den inte bara är bra utan har en serie-inspirerad video.

Rage Against the Machine – Take the Power Back
RATM var en annan grupp som värmde i de kalla politiska vindar som blåste, energi som kunde ersatt ett kärnkraftverk. Zac de la Rocha var inte riktigt lika inspirerad solo, men Audioslave som bildades av resten av bandet var rent bedrövligt.

Infinite Mass - Area Turns Red
Riktigt bra låtar kom inledningsvis från den här svenska hip-hop gruppen. Area Turns Red var kanske den mest kontroversiella, en extremt arg text riktad mot rasister. Den kom två år efter lasermannens härjningar och mitt uppe i den läskiga mobiliseringen av nynazister bland ungdomar. Jag tycker fortfarande den låten är bland det bästa som gjorts på den svenska hiphop-scenen. En urladdning.

Garbage – Push It
Okej, klar 90-talsnostalgik framträder i min lista. Garbage med härliga Shirley Manson som sångerska. Originellt och starkt. Push It var bland det bästa de gjort, och den fanns med på min favorit-blandkassett som jag lyssnade på om och om igen under min Asien-luff hösten 1999. Herregud - kassett!!! I'm so oooooold.

No Doubt – Different People
Ett annat härligt band med en bra sångerska. Gwen Stefani har klarat solo-karriären helt okej, men bandet var en annan division. Fanns också med på den där kassetten jag släpade runt Laos och Nepal...

Pink– Stupid Girls
Nu är det 2000-tal, där Spice Girls-tjejgrupper devolverat ytterligare till Pussycat Dolls (hur i h-e kan man ge t.o.m. en sån usel grupp ett SÅ uselt namn!? Ibland tror jag att jag fastnat i en absurd parallell dimension, eller att planeten tagits över av utomjordingar. Då sätter jag på Pink på högsta nivå och dansar runt med mina barn - glad att det finns någon tjej därute med skinn på näsan och verklig talang.

Sahara Hotnights – A Perfect Mess
Apropå tjejer med talang. SH gav mig tilltro till Sveriges rocktjejer när allt annat såg mörkt ut. Inte helt perfekt alltid, men tusan så begåvat och intensivt. Jennie Bomb är fortfarande det starkaste albumet men jag har hopp för framtiden. Den här sången talar direkt till mig.

Mari Boine – Gula Gula
Mari har en helt otrolig röst och skapade hemskt bra samisk musik utan att vara new age-flummig i överkant. En underbar känsla för rytm också. När jag födde mina barn hade vi med oss både Mari och Garbage på CD i förlossningsrummet så att jag skulle kunna fokusera på något annat än hur inihelvittes ONT det gjorde. Fungerade bäst första gången, andra gången sög jag i mig så mycket lustgas att jag knappt uppfattade något alls...

Nationalteatern– Barn av vår tid
Vi slutar där det började för mig - nästan: Nationalteatern och 70-talet. Egentligen borde jag valt Yllet som jag nynnade på medan vi satt och spelade brädspelet som fanns på uppslaget av dubbel-albumet till Kåldolmar & Kalsipper. Gurkorna var läskiga men kul, den stackars pojken med konstiga namnet som blev mobbad och berättade om när juntan tog över i Grekland etsades fast i mitt sinne. Så visst, Yllet vore kanske mer korrekt, men Barn av vår tid är och förblir en av de mest gripande sånger som gjorts (känns som ungefär 4 st inbakade i en dessutom).


Läs även andra bloggares åsikter om musik, spellista, 12 låtar, stefan sundström, infinite mass, linkin park, rage against the machine, garbage, no doubt, sahara hotnights, mari boine, nationalteatern, pink