söndag 1 mars 2009

Genom spegelglaset in i DNs värld

Ibland känns det som om mänskligheten egentligen består av helt olika arter, som bara råkar likna varandra ytligt sett. Inom kemin talar man om kiralitet: olika molekyler som har samma uppsättning atomer och bindningar - bara spegelvända mot varandra. Upptäckten av detta var avgörande för läkemedelsforskningen, för "fel" typ kan vara helt overksam eller t.o.m. skadlig. Carlbergs och Stenbergs märkliga artikel om FRA-upproret i Dagens Nyheter får mig att undra om deras DNA-spiraler är spegelvända från mitt håll sett.

Förra sommaren var jag och många, många andra med mig upprörda över den föreslagna lagen om att ge FRA rätt att avlyssna all kommunikation via internet mellan Sverige och utlandet (eller bara kommunikation via servrar i utlandet). Genom medvetet ihärdigt politiskt arbete på gräsrotsnivå (dvs utanför de etablerade riksdagspartierna som får kontinuerligt ekonomiskt stöd av statskassan) organiserades ett starkt motstånd som fick en tydlig visuell genklang i bloggar som länkade till varandra och delade med sig av information. Bloggarna använde medvetet och öppet en metod att länka till varandra så att de skulle framträda tydligt på Knuff-portalen. Mycket drevs av Piratpartiet, men en hel del drevs också av personer från hela det politiska spekrat, från höger till vänster, inom och utom de etablerade partierna. Trots ett tilltal från officiellt håll som ofta gick ut på att alla som var emot FRA-lagen var a) mindre vetande och/eller b) moraliskt förkastliga, så gav folk sig inte. De kom med ofta långt bättre underbyggda motargument som citerade forskning, juridik och teknologi

I sin artikel i DN försöker nu Carlberg och Stenberg få det att framstå som om alla som var inblandade i detta var "duktiga idioter" ledda vid handen av anonyma PR-företag och ekonomiska uppbackare som "beställt" ett folkuppror. Det som dock framstår tydligt i denna vinklade artikel är att det snarare handlade om just ett gäng högutbildade, medvetna och extremt engagerade människor som med god insikt i vad som behövs för att skapa opinion arbetade långsiktigt kollektivt med frågan. De använde alla metoder och nätverk som stod till deras förfogande - inte för att de var köpta utan för att de visste vad som krävdes för att få synas i pressen och få tillgång till riksdagsledamöterna.

Henrik Alexandersson som var en av de mest engagerade fick tillstånd av sin chef att arbeta med detta på reguljär arbetstid. Med största sannolikhet för att Lakomaa själv var engagerad i debatten och emotionellt investerad i dess utgång (inte för att journalisterna verkar ha frågot honom om hans motiv). Samma sak med nästan alla fall som artikeln tar upp. En stor grupp människor har lagt ner arbetstid och pengar på att arbeta mot ett lagförslag som de såg som moraliskt förkastligt och ekonomiskt oförsvarbart.

DNs utsända tolkar detta som ett beställningsjobb utifrån att vissa anonyma personer bekostade jobb med hemsidor och annonsplats i DN. Men det är bara ett beställningsjobb om de som driver något bara gör det för ekonomisk ersättning eller snöd vinning. Uppenbarligen finns det en grupp Homo sapiens som har extremt svårt att förstå att vissa rörelser kan inkludera inte bara medlemmar i en topp-styrd partiapparat, utan folk som i övriga fall har helt olika politiska åsikter. De verkar ha lika svårt att förstå att människor på arbetsplatser, både chefer och anställda, kan känna sig involverade i en fråga som gäller en lag som direkt berör hur pass mycket staten får göra intrång på den personliga integriteten. Om en chef ger sina anställda möjlighet att jobba med detta på arbetstid ses det som att de "köper" dem. Om PR-företag ställer upp med sina kunskaper och resurser pro-bono, för att de brinner för frågan, då framställs det som att de utför ett beställningsjobb. Snarast visar artikeln mellan raderna hur extremt opopulärt detta lagsförslag var hos männsikor oavsett social position.

Men den visar en annan sak som är långt mer oroväckande och skandalös än journalisterna insett - och att de missat det är avslöjande i sig. Uppenbarligen var det många enskilda personer och företagsledare som var starkt emot FRA-lagen men som inte vågade gå ut offentligt med detta då de var rädda för politiska och ekonomiska återverkningar. Är inte detta den verkliga lärdomen att dra av artikeln - att folk inte vågar öppet visa hur de ställer sig till ett lagförslag som drivs av de folkvalda?

Det visar också att det faktiskt behövs en hel del ekonomiska resurser för att driva en fråga politiskt - det tar tid och energi och resurser i anspråk. Något som många företag har möjlighet att tillgodose i frågor som berör dem (se: Rättegången mot The Pirate Bay), och som våra stora politiska partier tar för givet. Tillgång till ordet och den offentliga arenan är inte lika för alla - särskilt inte när stora media väljer att försöka tiga ihjäl vissa frågor.

För övrigt rekommenderar jag Opassandes två inlägg i frågan, HAX egna ord, Deeped, och Johanna Nylander som skriver kort, rappt och roligt, och Erik Laakso skriver både bra och roligt.

Jag säger till DN som vi sa till riksdagen i FRA-frågan: Riv upp, gör om, gör rätt.
Eller är hela arbetsstaben befolkad av spegelvända Homo sapiens?
Det är klart, man tolkar andra utifrån sig själv...


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

6 kommentarer:

Faktakontroll är A och O! sa...

FRA-debatten är intressant ur flera aspekter.

För det första präglas den av att journalistkåren själva snabbt tog ställning - utan att egentligen veta något som helst om vare sig FRA, dess verksamhet eller lagen. SvDs PJ Anders Linder med sin unga följeslagerska Sanna Rayman var bland dem som var snabbast till pennan. Här är det mycket sannolikt att i synnerhet S Rayman fastnade i lobbyisternas garn långt innan hon själv fattat vad frågan egentligen handlar om. Problemet infinner sig nämligen när man tar reda på hur det förhåller sig i sak; nämligen att FRA endast sysslar med utlänningar (politiker, militärer och olika former av kriminella/terrorister) i utlandet. Egentligen något som vare sig är kontroversiellt eller märkligt om man vill ha ett land som kan bedriva en självständig utrikes- säkerhets- och försvarspolitik.

Nåväl, när dessa självutnämnda förkämpar för den svenska demokratin, naturligtvis efter att ha bestämt sig i förväg att FRA var fel, började inse att hela deras argumentation saknade verklighetsgrund, övergick frågan till att bli en prestigefråga för ledarskribenter och vissa "high-profile" politiker i alliansen. I stället för att erkänna att man varit för snabb i sina slutsatser bytte man (och lobbisterna) taktik. Nu var det mer osakliga och känslomässiga argument man gick in för. Blotta det faktum att ”Staten” tog sig friheter att ”potentiellt” kunna missbruka FRA räckte för att man skall vara emot. I och med detta sjönk den intellektuella nivån i debatten till en rekordlåg nivå (den var ju inte så hög redan från början). Samma skribenter som skrek sig hesa i FRA frågan (sannolikt upphetsade av en liten grupps manipulativa åtgärder i den s.k. bloggbävningen) ägnade inte en tanke åt den lagstiftning som samtidigt liberaliserade SÄPOs och polisens möjligheter att sätta in tvångsmedel. Och där är ju svenskarna själva målet!

Att det är brist på fritänkande människor i ett litet land är förvisso inte så konstigt men att påstå att bloggbävningen och den fars som dagens FRA-lagar medfört är en seger för demokratin är ett bevis på vår slutliga fördumning. Detta borde vara något som inte skulle kunna förekomma i ett land som Sverige där vi med allsköns bidrag och subventioner försöker hålla igång journalistiken så att de kan söka fakta och sanning i varje fråga.

En annan aspekt är att ingen funderat på vem det egentligen är som tjänar på att Sverige stympar sig självt genom att hämma sin egen utrikesunderrättelsetjänst. Just nu är vi i Sverige i full färd med att sticka ut ögonen på oss själva. Höjden av enfald var när svenska journalister i bl.a. SvD på fullt allvar åker till Moskva och intervjuar ”mannen på gatan” om vad han tycker om att ”FRA skall läsa all hans e-post”. Hur j-la korkad kan en redaktionschef få vara! Varför inte också intervjua Robert Mugabe eller någon annan korrupt afrikansk statschef, som satt sprätt på miljontals svenska biståndskronor, om vad dessa kunde tycka om att ”FRA” skulle kunna kränka deras integritet? Svaret är givet på förhand och det var ju själva syftet med intervjun och hela det journalistiska upplägget för den delen. Några som faktiskt tjänar på att Sverige har en kass underrättelsetjänst är, utöver Ryssland, Kina och andra auktoritära statar, faktiskt Norge. Norge har nämligen själv en dito med tillhörande signalspaning som, får man anta, är högeligen intresserad av Sverige, i synnerhet inför vårt EU-ordförandeskap. Norge är som icke EU-land starkt beroende av framgångsrika förhandlingar och omförhandlingar av EES-avtal och annat. Att politiker och jurister i Norge skriker sig blå om FRA är inget annat än ett svårartat hyckleri. Men det märkliga är att vi i Sverige inte fattar detta – i synnerhet inte på SvDs ledarsida.

Ytterligare en intressant aspekt på våra ”grävande” journalister är att de inte grävt!!! En kombination av hemliga sponsorer, lobbister, PR-byråer och dolda transaktioner för att försöka förstöra förutsättningarna för ett lands underrättelsetjänst borde väcka arbetslusten hos den mest indolente journalisten – men icke så i presstödets och kulturbidragens kungarike Sverige. Nej, här utgår alla raskt ifrån att det är FRA som är skummisarna och inte ens när den ena konspirationsteorin efter den andra vederläggs (att FRA avlyssnade Ulf Ekman eller andra rena lögner) har man förmått att granska sitt eget enfaldiga agerande.

Ack ja… Nu är situationen så polariserad att såväl de journalister som politiker, som varit ”nyttiga idioter” åt lobbisternas huvudmän, aldrig kommer att byta uppfattning. Per Ström, Birgitta Ohlsson (fp) och hennes sambo Mark Klamberg, Anne Ramberg, Camilla Lindberg (fp), Thomas Bodström (s) och Fredrik Federley (c) kan aldrig erkänna att de blivit förda bakom ljuset av dessa lobbister och att de blivit exploaterade. Nej, de kommer att än hårdare bita sig fast vid de känslomässiga argumenten om ”statens potentiella ondska” och en närmast religiös tro på ”domstolen á la Perry Mason” som en garant för rättsövergrepp utförda av FRA.

Det som nu stundar är att studera hur stormen kring DN-journalisterna kommer att utvecklas. Om det träffat rätt kommer det bli en orkan i ”bloggosfären” för ju mer rätt sanningen träffar desto mer indignerad blir den orättfärdige!

Anonym sa...

Eftersom vi saknar ett försvar, kan enda anledningen att ha en underättelseverksamhet vara inåt.

Något annat vore fullständigt ologiskt och verkligen meningslöst. Spana på utlandet samtidigt som meddelandet på telefonsvararen säger "vi ger oss"? Knappast. FRA är tänkt för inre "säkerhet".

Det är inte faktoidkontroll, utan logiskt tänkande.

ArchAsa sa...

Kära Faktakontroll (vem du nu är eftersom du har en helt anonym profil). Du har uppenbarligen en hel del åsikter i frågan, vilket är okej. Får jag föreslå att du startar din egen blogg där du kan skriva så här långa inslag dagligen, med medföljande länkar till det du åberopar som stöd. Långt mer effektivt som opinionsmedel än att hålla sig till andra bloggars kommentarsfält.

Du har rätt till din åsikt och du har rätt att vara anonym. Vilket är ironiskt med tanke på att den enhet du väljer att försvara har försökt sätta i system att ta ifrån nätanvändare denna rättighet. Naturligtvis är det en bedömningsfråga. Har man full tillit till att myndigheter och byråkrater aldrig missbrukar förstroendet att ha full tillgång till närmast all internettrafik så kan man stödja FRA-lagen. Om man som de flesta tekniskt kunniga och en hel del säkerhetsexperter anser att 1. tekniken fungerar inte så, 2. kostnaden och arbetsbördan kan aldrig motsvara den droppe nyttig information man möjligen kan krama ut, och 3. Myndigheter med sådan här befogenhet har alltid missbrukat den förr eller senare, även i demokratier - då bör man bekämpa FRA-lagen med näbbar och klor.

Det är min helt ofinansierade åsikt, bildad efter att ha hoppat runt bland diverse bloggar och läst diverse tidningsartiklar och utsagor från myndigheter och riksdagen.

Pastor Bentonit sa...

Trollet "Faktakontroll..." har korspostat samma kommentar på ett otal bloggar nu under kvällen. What does that make "it"?

Trollets egna motiv för detta beteende vill vi inte spekulera över; vi är rimligen skeptiker (google är din vän).

Peace,

/Pastorn

Anonym sa...

För en bra genomgång av vad som sägs på bloggar...

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/146305-bloggstorm-mot-dn-s-fra-granskning

Anonym sa...

Jag är benägen att ge "Faktakontroll är A och O!" rätt i att debattörerna fastnade i lobbyisternas garn redan innan de förstod det. FRA är trots allt specialister på informationsbehandling och på berbetning av källor.
Att FRA främst befattar sig med utlänningar gör det inte mindre fel att de scannar av svenskars e-post, inte i mina ögon i alla fall.
"Faktakontroll är A och O!" har också rätt att positionerna har låsts i ett prestigekrig men återigen är det ju främst FRA-lobbyisternas nickedockor som fastnat i sin positon angående FRA-lagens nytta.
Jag har väldigt svårt att se att man ska kunna få ut någon meningsfull information om potentiella hot genom att scanna datatrafiken över våra gränser. Dels utgör den rena datamängden ett stort problem men framför allt därför att det är trivialt att sätta upp kommunikationskanaler där det inte är uppenbart vem som är avsändare respektive mottagare men ändå ha en effektiv kommunkation. Det kommer att helt enkelt att vara för svårt för FRA.
Det vet nog FRA bättre än jag så jag tror att de har ett annat syfte.
I deras värld är information en bytesvara och att byta information med främmande makt är det bästa sättet att få information bortom den normala räckvidden på spaningssystemen.
Man kan då fundera över vad det är för information de avser byteshandla med.
"Faktakontroll är A och O!" har kanske en idé?