fredag 6 mars 2009

Liv och död på bronsåldern

Igår var Jonathan Lindström på besök och höll ett seminarium om sin kommande bok: "Bronsåldersmordet. Om arkeologi och ond bråd död." vilken ska ges ut på Bonniers till hösten. Jonathan har en gedigen bakgrund som fältarkeolog, men har det senaste decenniet främst arbetat som barnboksförfattare och illustratör. Han utsågs av föreningen Vetenskap och Folkbildning till Årets Folkbildare 2007 för sina populärvetenskapliga barnböcker. Det roliga är att han aldrig slutat brinna för arkeologi som ämne och har tagit varje chans att sälja in arkeolog-relaterade projekt till sitt förlag (t ex om dödshuset från stridsyxetid).

Foto: Granhammarsmannen och en del av de redskap han hade med sig, bensylar, en bronssyl, eldslagningsflinta, liten flinstskrapa, bryne. Fotot tillhör Historiska museet. Klicka på bilden för att komma till deras sida med information om fynden.

Boken som han presenterade igår är däremot inte en barnbok, utan en populärvetenskaplig bok för vuxna, med tyngdvikt på vetenskaplig. Den utgår från ett riktigt häftigt fynd av ett mansskelett som gjordes i en myrmark utanför Granhammar vid Uppplands-Bro sommaren 1953. Även om skelettet är daterad till bronsåldern så rör det sig inte om ett mosslik i vanlig bemärkelse, för vid tiden för hans död var platsen en havsvik. Mannen som var i 50-årsåldern blev utan tvekan mördad, för det fanns åtskilliga spår av hack efter en yxa på skallen och vänsterarmen, och halva vänstra sidan av ansiktet hade hackats bort. Runtomkring honom hittades små redskap och föremål som indikerar att han hamnat i vatten inte bara påklädd, utan även med en eller flera påsar/väskor.

Av anledningar som kan verka märkliga, kanske för att ha inte verkade vara rituellt mördad eller ha några prestigeföremål på sig, har Granhammarsmannen varit närmast ignorerad efter en artikel av Oldeberg och Gejvall i Fornvännen 1959. Jonathan fick upp ögonen för fyndet redan som student och har nu äntligen fått tid och möjlighet att fördjupa sig ordentligt i hans öde - och då menar jag CSI-fördjupning. Det roliga med boken är att det är ett mycket seriöst försök till en biografi över en människa som levde för 2800 år sedan. Dels har han med hjälp av rättsmedicinare och osteologer och t.o.m. meterologer studerat benens och fyndens positioner för att bedöma i vilket skick han hamnade på havsbotten.

Jonathan har också med hjälp av bl.a. osteologen Anna Kjellström studerat spår på benen av levnadsvillkor både i barnaåren och i vuxen ålder, slitspåren på tänderna, muskelfästen och förslitningar osv. Varje enskilt fynd, från bensylar, till svavelkis-sten, till eldslagningsflinta har studerats ned i minsta detalj med hjälp av olika experter. Dessutom har han tagit hjälp av Elin Fornander och Forskningslaboratoriet i Stockholm för att analysera strontiumhalten både i hans ben och tänder (som bildas i barnåren), och i ett av benredskapen, för att utröna om han var lokalt bosatt eller ej. När det gäller detta blev resultaten faktiskt både lite förvånande och tankeväckande, men jag kommer inte säga mer än så eftersom de bör få publiceras av Jonathan själv först.

Alla aspekter som han lyckats luska fram ur ben och material relateras till vad vi tror oss veta om samhället under bronsåldern i södra Sverige. Det blir en diskussion som utgår både från övergripande samhälleliga strukturer och villkor, till en extremt närgången insyn i en enskild persons liv och öde. Även om man kan diskutera tillförlitligheten i vissa delar av de tolkningar Jonathan gör, vilket han själv är den förste att påpeka, så är det ett extremt gediget kedjeresonemang som vinner mycket på att just vara så allomfattande. Det är också ett lysande exempel på hur långt man kan komma om man verkligen tar både fynd och fyndomständigheter på fullaste allvar, och utnyttjar all den expertis som olika arkeologer, osteologer och forskare har samlat på sig. Hur otroligt mycket vi faktiskt kan få reda på om ett levnadsöde och ett samhälle för så länge sedan, och varför arkeologi fortfarande har mycket att tillföra.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Kenneth Ekdahl sa...

Det låter som en mycket intresant bok!

Jag undrar ifall det inte hade varit mycket intresant att starta ett webbforum om en sådan bok där läsare kan diskutera innehållet. Man skulle ju då få input ifrån ett betydligt bredare spektrum av erfarenheter vilket skulle kunna leda till förändrade slutsatser och bättre förklaringar av sådant man är osäker på tolkningen av vilket kanske skulle föranleda en framtida reviderad upplaga.

Idealet hade i mitt tycke varit ifall boken hade varit fritt läsbar på forumet också, men det skulle nog kräva att författaren skulle kunna skriva den på betald arbetstid vilket väl inte är så sannolikt i dag?

Tyvärr får ju forskare i dag väldigt lite tid att lägga på fri forskning, speciellt professorer som ofta lägger uppåt 80% av sin arbetstid på att söka anslag från olika håll för att finansiera sin institution. Det är verkligen sjukt att göra en bra forskare till professor vilket säkerställer att man inte kan fortsätta ägna sig åt det man visat sig vara bra på. Man kan få intrycket att den situationen skapats av personer som hatar forskning och vetenskap och vill göra allt för att begränsa den?

"Förr sökte forskarna sanningen, i dag söker de anslag". -- Svensk Nobelpristagare i ett radioprogram.

ArchAsa sa...

Vem vet, förlaget kanske tycker att ett webbforum kan vara ett bra sätt att väcka uppmärksamhet kring boken - jag tycker det var en mycket bra idé. Ska föra det vidare till Jonathan. Men det krävs nog en del betald arbetstid för att få det att fungera som sagt.

Anslagskarusellen blir än värre när man betänker att det i många fall är större chans att vinna på Triss-lott är att få utdelning.

Kenneth Ekdahl sa...

Har du sett den här?

Nya rön om tamhästens ålder

"Fynden som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Science tyder på att hästar både mjölkades och reds redan för 5 500 år sedan"

ArchAsa sa...

Ja det var en intressant blänkare. Outram som är huvudförfattare till den ganska kortfattade artikeln i Science är en mycket duktig osteolog så jag är benägen att köpa resonemanget. Extra intressant är att de verkar ha identifierat mjölkprotein i keramikkärl - ett mycket gott tecken på att de var tamdjur vid det laget. Bra med bevis från mer än en källa. Man har spekulerat tidigare i att hästen tämdes vid denna tid, men det har saknats konkreta bevis.

Det dröjer lite längre innan tamhästen kom till Europa - det fanns en del vildhästar i Östeuropa, men tama hästar verkar dröja till ungefär 2500-2000 f.Kr. I Sverige dyker de upp under bronsåldern. Enstaka hästben äldre än så har hittats, men de var troligen exceptionella och bör i de flesta fall komma från vildhästar.

ArchAsa sa...

Förresten, glömde påpeka att Vetenskapsradion i P1
tog upp nyheten imorse

Anonym sa...

Kul med boktips! Jag läser Lasse Bergs Gryning över kalahari nu, mycket bra bok, rekommenderas!