Liv och död på bronsåldern

Igår var Jonathan Lindström på besök och höll ett seminarium om sin kommande bok: "Bronsåldersmordet. Om arkeologi och ond bråd död." vilken ska ges ut på Bonniers till hösten. Jonathan har en gedigen bakgrund som fältarkeolog, men har det senaste decenniet främst arbetat som barnboksförfattare och illustratör. Han utsågs av föreningen Vetenskap och Folkbildning till Årets Folkbildare 2007 för sina populärvetenskapliga barnböcker. Det roliga är att han aldrig slutat brinna för arkeologi som ämne och har tagit varje chans att sälja in arkeolog-relaterade projekt till sitt förlag (t ex om dödshuset från stridsyxetid).

Foto: Granhammarsmannen och en del av de redskap han hade med sig, bensylar, en bronssyl, eldslagningsflinta, liten flinstskrapa, bryne. Fotot tillhör Historiska museet. Klicka på bilden för att komma till deras sida med information om fynden.

Boken som han presenterade igår är däremot inte en barnbok, utan en populärvetenskaplig bok för vuxna, med tyngdvikt på vetenskaplig. Den utgår från ett riktigt häftigt fynd av ett mansskelett som gjordes i en myrmark utanför Granhammar vid Uppplands-Bro sommaren 1953. Även om skelettet är daterad till bronsåldern så rör det sig inte om ett mosslik i vanlig bemärkelse, för vid tiden för hans död var platsen en havsvik. Mannen som var i 50-årsåldern blev utan tvekan mördad, för det fanns åtskilliga spår av hack efter en yxa på skallen och vänsterarmen, och halva vänstra sidan av ansiktet hade hackats bort. Runtomkring honom hittades små redskap och föremål som indikerar att han hamnat i vatten inte bara påklädd, utan även med en eller flera påsar/väskor.

Av anledningar som kan verka märkliga, kanske för att ha inte verkade vara rituellt mördad eller ha några prestigeföremål på sig, har Granhammarsmannen varit närmast ignorerad efter en artikel av Oldeberg och Gejvall i Fornvännen 1959. Jonathan fick upp ögonen för fyndet redan som student och har nu äntligen fått tid och möjlighet att fördjupa sig ordentligt i hans öde - och då menar jag CSI-fördjupning. Det roliga med boken är att det är ett mycket seriöst försök till en biografi över en människa som levde för 2800 år sedan. Dels har han med hjälp av rättsmedicinare och osteologer och t.o.m. meterologer studerat benens och fyndens positioner för att bedöma i vilket skick han hamnade på havsbotten.

Jonathan har också med hjälp av bl.a. osteologen Anna Kjellström studerat spår på benen av levnadsvillkor både i barnaåren och i vuxen ålder, slitspåren på tänderna, muskelfästen och förslitningar osv. Varje enskilt fynd, från bensylar, till svavelkis-sten, till eldslagningsflinta har studerats ned i minsta detalj med hjälp av olika experter. Dessutom har han tagit hjälp av Elin Fornander och Forskningslaboratoriet i Stockholm för att analysera strontiumhalten både i hans ben och tänder (som bildas i barnåren), och i ett av benredskapen, för att utröna om han var lokalt bosatt eller ej. När det gäller detta blev resultaten faktiskt både lite förvånande och tankeväckande, men jag kommer inte säga mer än så eftersom de bör få publiceras av Jonathan själv först.

Alla aspekter som han lyckats luska fram ur ben och material relateras till vad vi tror oss veta om samhället under bronsåldern i södra Sverige. Det blir en diskussion som utgår både från övergripande samhälleliga strukturer och villkor, till en extremt närgången insyn i en enskild persons liv och öde. Även om man kan diskutera tillförlitligheten i vissa delar av de tolkningar Jonathan gör, vilket han själv är den förste att påpeka, så är det ett extremt gediget kedjeresonemang som vinner mycket på att just vara så allomfattande. Det är också ett lysande exempel på hur långt man kan komma om man verkligen tar både fynd och fyndomständigheter på fullaste allvar, och utnyttjar all den expertis som olika arkeologer, osteologer och forskare har samlat på sig. Hur otroligt mycket vi faktiskt kan få reda på om ett levnadsöde och ett samhälle för så länge sedan, och varför arkeologi fortfarande har mycket att tillföra.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bronsålder, skelett, osteologi, vetenskap, forskning, bok, populärvetenskap, Jonathan Lindström