torsdag 19 mars 2009

Det ÄR tanken som räknas

Människan är ett roligt djur - hon kommunicerar genom att ge prylar och saker åt sina artfränder. De kallas "gåvor", och de är en kulturell och social kvicksand. Marcel Mauss var den första antropologen som insåg hur otroligt viktiga gåvoutbyten var i mänskliga samhällen, i hans essä "Gåvan" belyste han att hela processen hänger på begreppet "reciprocitet". Om jag ger dig något så måste du ge mig något. Reciprocitet kan vara antingen direkt (typ julafton) eller fördröjd (typ födelsedagsfirande). Det kan också vara extremt asymmetriskt förhållande, såsom en tribut till en härskare, där man på sin höjd hoppas få lite välvilja tillbaka - eller få behålla sitt huvud. En del gåvor ges inte ens till människor, utan till gudar och förfäder som ett tecken på tacksamhet, eller för att be om bättre förhållanden.

Byte av föremål över långa sträckor och mellan helt olika kulturella grupper är något av det intressantaste arkeologer kan uppleva i sitt material. Det är naturligtvis svårt att veta i vissa fall om det är en person som flyttat och gjort föremålet på plats, eller om det är tinget som blivit flyttat på. Under större delen av neolitikum, från 4000-ca 2300 f.Kr. fanns en ihärdig vurm för "stridsyxor" i bergart. Om de verkligen använts, eller ens kunde användas som stridsredskap är tveksamt i många fall. Mestadels verkar det ha varit rena prestigeföremål för antingen en individ eller för en grupp. Stridsyxorna var framförallt vanliga i södra Skandinavien och Nordtyskland, men fanns under flera perioder över större delen av hela Nordeuropa. Olika regioner hade sina egna typer, och olika underregioner satte också sin egen prägel på dem i många fall. Det roliga är att dessa regionstypiska yxor dyker upp i enskilda exemplar på helt andra platser också. Både sådana som är inom den allmänna stridsyxetillverkande sfären, och långt utanför detta. Man kan hitta jylländska yxor i Mälardalen, finska på Västkusten, sörmländska i nordligaste Norrland och i Norge osv, osv. Exakt vad detta innebar är ett kärt tvisteämne, men att flera av dem ingick i någon sorts gåvoutbyten är de flesta arkeologer överens om.


Foto: SHM
Detta är ett djurhuvud-"vapen" hittat i Alunda i Uppland, ca 5000 år gammal. Denna typ av föremål var definitivt symboliskt, eftersom den inte ens har en egg. Djurhuvudvapen, som oftast har älg- eller björnhuvuden, var speciellt vanliga i östra och södra Finland och angränsande ryska trakter under denna tid. I Sverige har ett litet fåtal hittats i främst de östliga landskapen. (Foto: Tillhör Historiska museet)

Att gåvoutbyte än idag är en känslig fråga kunde man notera när Gordon Brown för ett par veckor sedan gjorde statsbesök i USA. Naturligtvis ska gåvor utbytas, men till skillnad från forna tiders sändebud gäller det inte att överglänsa varandra i överdådiga dyrbarheter och exotiska föremål. I dessa sammanhang är det verkligen tanken som räknas. I det ovala rummet står ett presidentens skrivbord tillverkad i trä från slavbekämpningsskeppet HMS Resolute, en gåva av drottning Victoria till den dåvarande presidenten 1880. Detta är vad som utan tvekan faller in under beteckningen "inalienable possession" som antropologen Annette B Weiner använde för att beteckna materiella objekt vars inneboende värde förloras eller förminskas om det tas ur sin kontext - det värde det har kan helt enkelt inte översättas i pengar, för en monetär transaktion berövar det av dess värde. Någon i det bittiska följet hade fått en total snilleblixt: Man tillverkade en pennhållare i trä taget från Resolutes systerskepp HMS Gannet. En lysande gåva på alla vis, nästan för bra. Tyvärr verkar det inte som om utrikesdepartementen synkar med varandra för Obamas gåva till Brown: en DVD-box med 25 klassiska amerikanska filmer...

Vad som var så smärtsamt för alla inblandade var inte en skillnad i priset - utan en skriande skillnad i tanke och engagemang. Som svensk är det lätt att drabbas av akut panikångest inte bara för den som fick ta emot denna ganska banala gåva, utan minst lika mycket å givarens vägnar. Vi har alla varit i den situationen att vi står i en butik och undrar över om presenten vi planerar köpa är för lite eller för mycket - och vilket som är socialt mest pinsamt. Ingen vill dyka upp med en Aladdin-ask när alla andra ger Iphones och kristallglas - men ingen vill heller vara den som överlämnar 24-årig single malt whiskey när de övriga köpt en hyacinth. För en mer vetenskaplig diskurs i gåvoutbytets fallgropar och snaror hänvisar jag till Dr. Sheldon Cooper på The Big Bang Theory.




Lästips om stridsyxor:
Christiansen, G. 2005. Fremmed fugl. Skalk 2005(1): 11-14.
Edenmo, R. 2008. Prestigeekonomi under yngre stenåldern. Gåvoutbyten och regionala identiteter i den svenska båtyxekulturen. OPIA 43. Uppsala University: Department of Archaeology and Ancient History.
Hallgren, F. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur. Coast to Coast Books No 17. Uppsala University: Department of Archaeology and Ancient History.
Larsson, L. 2007. Regional development or external influences? The Battle Axe period in south-western Scandinavia. In Larsson, M. & Pearson, M. P. (eds.) From Stonehenge to the Baltic. Living with Cultural Diversity in the Third Millennium BC, BAR International Series 1692: 11-16. Oxford: Archaeopress.
Lindström, J. 2003. Long Distance Distribution of Battle Axes in Northern Europe - some aspects of the contacts between Denmark, Sweden and Finland 2800-2300 BC. In Samuelsson, C. & Ytterberg, N. (eds.) Uniting Sea - Stone Age Societies in the Baltic Sea region, OPIA 33: 147-160. Uppsala University: Department of Archaeology and Ancient History.
von Hackwitz, K. & Lindström, J. 2004. Vem är stor och liten, brun och grå? Något om båtyxors fyndkontext, längd och färg. Aktuell Arkeologi VIII: 21-30.
Zvelebil, M. 2006. Mobility, contact, and exchange in the Baltic Sea basin 6000-2000 BC. Journal of Anthropological Archaeology 25: 178-192.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Micke sa...

Har the Big Bang Theory funnits på tv sedan 2007? Why was I not informed?

Efter att ha utvärderat på Surf the Channel måste jag säga att det kan vara en av de bästa serierna någonsin!

ArchAsa sa...

Jag dyrkar den här serien. Den går just nu på kanal 5. Kl 20.30 ikväll eller 17.30 imorgon.

David sa...

En annan gåvofadäs jag kommer ihåg var när Pakistans ÖB gav svenska ÖB ett arabiskt fullblod som hamnade i nån sorts karantän i Sverige och till slut fick avlivas. Mycket diplomatiskt. Undrar om Pakistans ÖB fick en Aladinnask i utbyte?

Malin Sandström sa...

Får en lite att undra om moderna tiders vanliga gåvor, typ mailade länkar och "kolla, har du sett den här roliga filmen"-attachments, kommer vara alls begripliga för framtida arkeologer (om vi nu för ett ögonblick glömmer alla problem med varaktig lagring av digital information).

ArchAsa sa...

Ja man bör nog undvika att ge bort saker som kan bli dåliga...
Det är ett ganska klassiskt exempel på hur komplicerat det kan bli när gåvo-traditioner kolliderar med nutida byråkratiska regler om bestickning o dyl. Den enes vängåva är den andres muta. Man kan säga att en gåva bara är ett tecken på uppskattning, men som Sheldon säger i videon: "You haven't given me a gift, you've given me an obligation."

Personligen tycker jag det är synd om det går så långt att ingen vågar ge gåvor till varandra, för det är faktiskt ett lysande sett att visa uppskattning vars blotta närvaro är en fysisk påminnelse om kontakten mellan personer eller institutioner. Men man kanske får lägga mer energi på tänkandet, och mindre på utgiften som sagt.

ArchAsa sa...

Malin: Bra poäng. Just teoribildningen kring gåvogivande (som numera fyller hyllmeter i antropologi- och sociologi-sektionerna) kommer bidra till att framtidens arkeolgoer kommer bygga egna typologier över videolänkar och e-kort - därom är jag saligt övertygad.

Om nu bara några briljanta teknologer kommer på hur det ska bevaras för eftervärlden...