DN - Från gräsklippare till jordfräs

Jag vill inte skriva om det här. Det är så fruktansvärt grovt, överdrivet och närmast absurdt. Medieforskare kommer i framtiden titta tillbaka på DNs totala bredsida mot FRA-motståndet med fascination och förundran. Jag kände att det fick vara nog med inlägget jag skrev igår, men så följer de upp med en Ledare som om möjligt är än mer enkelspårig. DN är den största morgontidningen i Sverige, den har en enorm maktposition rakt in i människors hem. De har med en jätteartikel delvis skriven av Per Nuders fru, och en huvudledare dagen därpå, förklarat skyttegravskrig mot alla som protesterat mot FRA-lagen. De involverade har antingen varit köpta och bara utfört ett jobb, eller så har de varit efterblivna idioter som låtit sig luras. Gissar att det senare inkluderar alla säkerhetsexperter, jurister och datavetare också som protesterat.

Ja, det är bra att lyfta fram och diskutera vilka som stött med pengar en liten del av de aktioner och protester som förekommit. Transparens är bra. Det är också värt att diskutera varför en del ser sig föranledda att hålla sin identitet hemlig. Är det för att de är ute i ont syfte, eller för att de är rädda för att öppet utnyttja sin medborgeliga rätt? DN får gärna reda ut det hela lite mer för min del. Men de enda som "styrdes" av PR-kampanjerna var media - det är den tragikomiska sanningen. De vaknade upp först med helsidesannonsen i DN, de insåg att frågan vägrade dö i bloggosfären, de dök upp med kameror först när det blev intressanta demonstrationer utanför Riksdagen. Alla politiska rörelser vet detta: Greenpeace, Amnesty och alla andra har använt sig av detta i årtionden. Att FRA-protestanterna inte var dummare än att de förstod att de måste få genomslag utanför bloggarna är väl knappast förvånande.

Många andra bloggare har med mig noterat att en sak saknas genomgående i både artikeln och ledaren: Ett motiv.
Jag menar, bortsett från att man genuint och innerligt motsätter sig FRA-lagen utifrån sin politiska övertygelse (och teknologiska/juridiska/ekonomiska). Det förstår väl vemsomhelst att det inte kan vara ett motiv, verkar DN resonera. Inte kan alla dessa människor som arbetar på PR-bolag faktiskt ha en egen politisk övertygelse heller - de är tomma kärl som säljer sin själ till högstbjudande. Vaga antydningar om att telekom-branschen haft ekonomiska intressen, vilket de själva öppet gick ut med under debatten och påpekade det ekonomiskt ohållbara i förslaget, insinueras in som den rykande pistolen. Men den förklaringen är bara giltig om det inte fanns något genuint motstånd innan de började pytsa ut pengar. Det är en stor skillnad på ett motstånd som organiseras från starten av en enskild intressent med hjälp av ett PR-bolag, och en etablerad gräsrotsrörelse som efter ett tag får lite ekonomiskt stöd (och då menar jag lite) av ekonomiskt starka intressen som också stöder frågan. Carlberg och Stenberg har inte med ett ord visat att dessa sponsorer påverkat eller föreslagit eller styrt vad som skulle diskuteras eller hur det skulle diskuterats. Lika lite som en skidsponsor ger sig på att diktera för Anja Pärsson hur hon ska åka störtlopp.

Det värsta är att jag är helt beredd på att det kan finnas argument för FRA. Viss spaningsverksamhet måste få förekomma. Det handlar om en debatt om vilket som är "the least evil alternative" och det är en avancerad debatt kring statens respektive medborgarnas rättigheter som det är värt att fortsätta med. Det är synd att DN inte är mogen att ta den debatten och istället använder sin maktposition för att under journalistisk täckmantel förminska, förlöjliga och osynliggöra meningsmotståndare på ett extremt grovt sätt.
Den tidningen kommer inte längre vara välkommen i mitt hem.

Nu ska jag JOBBA.

Läs vidare på Anna Troberg, Caught in the Act, Johanna Nylander, Amanda Brihed och JMW till exempel. Isobel Hadley-Kamptz levererar som vanligt ett bra inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, debatt, ledare, FRA, FRA-lagen