tisdag 19 juni 2007

Konsten att förstöra en stad


Alla som haft oturen att svänga förbi Vaksala torg i Uppsala det senaste året har inte kunnat undgå att notera byggandet av en jättelik kub som helt dominerar det lilla sekelskiftestorget, i övrigt omgivet av 2-3-våningshus. Besökaren kan möjligen känna viss förvirring, eftersom hon uppenbarligen rest 40 år tillbaka i tiden till 1967. Skapelsen ifråga heter Musikens Hus och har uppförts till en ohemul kostnad på beslut av makt-kåta kommunalpolitiker som desperat försöker skapa ett eftermäle åt sig själva - fast deras eftermäle blir nog mer i stil med sosse-politruken som rev Klara-kvarteren på 60-talet och inte de som godkände byggandet av Sydneys opera.

Jag är inte överdrivet förtjust i modernismens plåt och betong, men kan ändå uppskatta och beundra moderna och t o m extrema byggnader, om de skapats med nån typ av begåvning och insikt i vilken miljö den uppförs i. Stockholms universitetsaula, konserthuset i Gävle, Gamla Uppsala museum osv. Jag kan även uppskatta märkliga konstruktioner i glas och stål, flera fotbollsplaner högt, om det känns fräscht och passar in i den omgivande miljön. Delar av de nybyggda kvarteren nere vid Themsen i London är en glädje att se och beundra. Problemet med Musikens hus (förutom att den inte behövs och det fanns 48 mer välbehövliga icke-status projekt att lägga pengarna på), är att den redan vid byggandet ser ut som ett varuhus eller en kontorsbyggnad från 60-talet!! Nyanser av smutsvitt och gråtonat i olika geometriska 3D-vinklar på en ogenomlyslig fasad. Man känner sig varken uppiggad av åsynen eller det minsta nyfiken att titta in.

Få projekt har varit så enhetligt hatade som detta, och få (förutom kommunalpolitikerna) har uttryckt någon entusiasm över deisgnen. Så när jag idag läste i UNT att man planerar ett nytt bostadskvarter invid centralstationen, mellan spåret och den stort uppskattade Fålhagen-stadsdelen, så kom det naturligtvis som ingen förvåning alls att firman som troligen får uppdraget är samma som ligger bakom Musikens Hus. Första planerna visar enorma ustickande glas- och stålhus som fullständigt bryter av mot den övriga miljön.

Man undrar i sitt stilla sinne: Om nu politikerna ifråga avksyr allt som gör Uppsala unikt, varför insisterar de på att bo kvar? Är det nån sorts fadersuppror, eller ett rop på hjälp?

Inga kommentarer: