fredag 1 juni 2007

Linné-Hedersdoktor: Jane Goodall



Jane Goodall (Etolog - Cambridge University)

Det var ingen tvekan om vem som tilldrog sig den största uppmärksamheten av de hedersdoktorer som gav föreläsningar den 25:e maj - James Watson var god tvåa, men Jane Goodall den absoluta vinnaren. Kamerornas blixtar lyste upp aulans skymningsljus både före och efter framförandet.
Föreläsningen gav i sig inget nytt för dem som tidigare följt de tv-program som dokumenterat hennes arbete och studier av schimpanser i Afrika. Likt Dian Fossey blev Goodall introducerad till ämnet genom Louis Leakey, som studerade de tidigaste hominidernas utveckling. Leakey ville veta mer om våra närmaste släktingar, primaterna och det föll på Goodalls lott att ta sig an schimpanserna. Det är lätt att idag glömma hur lite som faktiskt var känt och vetenskapligt utrett om schimpansernas levnad och beteende vid den tiden och hur fullständigt Goodalls forskning revolutionerat vår syn inte bara på aporna, utan även på oss själva.

Studierna i Gombe, Tanzania visade att schimpanserna där levde i små grupper om ett halvt dussin individer, som ibland sklog sig samman till större enheter. Honorna och deras barn utgör majoriteten, och en alfa-hanne har kontroll över hannarna och är far till de flesta barnen. men det visade sig också att ledaren inte alltid var den starkaste eller mest aggressiva apan, och ibland kunde allianser mellan två svagare hannar leda till att de kunde "störta" ledaren och ta över. En av de mest kända var Mike, en lite till åren kommen och ganska låg-rankad hanne som med hjälp av tomma skramlande burkar lyckades sätta sig så i respekt hos de övriga att han snart blev den dominerande. Det social spelet är mycket viktigt hos schimpanser, och deras gester och kontaktsökande har mycket gemensamt med vad vi människor använder oss av.

Goodall diskuterade hur skiljelinjen mellan människan och primaterna försköts av forskningen, då man nu observerade hur schimpanser använde isg av och modifierade ting i sin närhet för att skapa vad som kan kallas redskap och verktyg - i de flesta fall för att underlätta matanskaffandet, men även för att behandla sår och skador. Det visade sig även att de hade olika strategier och hantverkskunskaper i olika grupper, och att inflyttande honor (för det är framförallt honor som kan flytta mellan grupperna) kan föra med sig ny kunskap som upptas av de andra.

Som sagt, honorna är de som är mest rörliga mellan olika grupper, medan hannar som blir bortdrivna mest lever för sig själva eller enstaka individer tillsammans. Banden mor-barn är extra starka och fortsätter att vara så även när barnen är vuxna. En mor kan ta ställning för sin vuxne son i en konflikt t ex.

En av de mest kontroversiella upptäckterna var den att schimpanser kunde jaga och döda andra schimpanser i vad som kan bara ses som medvetna konflikter mellan grupper. Publicerandet av detta skedde först efter allvarliga diskussioner bland forskarna om vilka konsekvenserna kunde bli av att göra detta allmänt känt. Det är tyvärr så att vi lätt berättigar våra beteenden om vi anser oss kunna visa att det finns hos våra kusiner schimpanserna. Det är både rätt och fel, för vi måste komma ihåg att vi ändå skiljer oss en hel del från schimpanserna, vilket föranleder frågan: vad och varför?

Goodall avslutade föredraget med att tala om de utmaningar som mänskligheten står inför på grund av vårt överutnyttjande och manipulerande av planeten. Om vikten av att skydda den värld vi vill överlämna till våra barn och barnbarn. Det föll sig så att när hon talade om detta, så slog universitetsklockan i aulan 12 sköra slag, som för att understryka att ödestimmen är här.

Läs mer om primat-forskning

Jane Goodall institutets blog

Horizon (BBC) producerade en dokumentär som satte fokus på hur den ibland ogenomtänkta experimentella forskningen Goodall utfört (det var ju lika mycket metodutveckling som grundforskning), kan ha påverkat schimpanserna och lett till att de var mer aggressiva mot människor:

Horizon - The Demonic Ape

BBC - Nature

Bonobo - en schimpans-art som ger en lite annorlunda bild än Goodalls aggressiva schimpanser:

Songweaver

Wikipedia

3 kommentarer:

Martin sa...

Kul! Jag läste hennes I människans skugga flera gånger när jag var liten.

Det finns ett par schyssta Larson-skämtteckningar om Goodall. En där en apfru hittar ett blont hårstrå när hon putsar sin apmake och bistert säger, "Jaså, du har 'bedrivit forskning' med den där Goodall-slampan igen!".

Asa L sa...

Ja, jag älskar den. Kände du till att den faktiskt orsakade en viss turbulens? Tydligen hade Goodalls förläggare fått syn på den och på äkta amerikanskt manér överreagerat på denna "ärekränkning" av sin klient. Gary Larson fick ett officiellt brev där han hotades med stämning om han inte omedelbart gjorde avbön. Först efter detta visade dock förläggaren bilden för Jane, som hade varit i Afrika då detta hände. Enligt egen utsago var hennes första reaktion att hon "guffawed" (ung. häpet skratt). Som tur var hade Jane humor och såg till att stämningen drogs tillbaka. Hur vet jag detta? Hon skrev det in inledningen till ett av Larsons samlingsalbum (som just nu ligger nedpackat i vår källare - har ingen plats!)

Martin sa...

Jajamen, The Prehistory of the Far Side. Men det tycks inte ha varit förläggaren, utan en privat vän av ordning.