Katter och Kvinnor i förhistorien

Man får väl säga att DNA fortsätter att ha sin förstaplacering i medias populärvetenskapliga rapportering. Med visst fog, för nog är det intressanta resultat de kommer med ibland. Önskar bara att det fanns en mer insatt diskussion om hur studierna utförs och vad DNA kan - och inte kan - avgöra.
Störst internationellt var naturligtvis uppgifterna i DN om att man håller på och DNA-testar ett antal mumier återfunna i Konungarnas Dal, vara en troligen kan vara Hatshepsut - Egyptens enda kvinnliga farao. Guardian har en mer informativ artikel.
Man säger enda kvinnliga farao, eftersom titeln är en mycket maskulin term - som om vi skulle kalla Kristina för Kung av Sverige. Motsvarande titel som drottning = regent fanns inte i Egypten. Det forntida egyptiska kungariket var, liksom de allra flesta monarkier fram till moderniseringen, hårt sammanlänkat med religionen. Att vifta med en nutida grundlag som särskiljer kyrka och stat inför antika människor från Egypten, Mesopotamien, Rom, Mayariket, Japan osv, skulle för dem ha varit lika absurdt som att säga att i vårt samhälle får människor leva sina liv antingen i vaket eller sovande tillstånd... Högsta politiska makten är också den främsta ansvarige inför gudarna och dess ställföreträdare på jorden.
Även i Europa var detta rådande under lång tid, kungen smordes av kyrkans företrädare likt förebilder från bibeln (Jesus inte minst) och regerade "i Guds namn". Kanske det mest omvälvande och fascinerande i Europas historia var just maktkampen mellan den sekulära och sakrala makten, som resulterade i splittringen av den katolska kyrkan och allt mer hårddragen juridisk skiljelinje mellan de två. De spänningarna är ju högst påtagliga ännu idag och det finns många som vill riva ned dom.

Andra nyheten var att man nu kommit lite längre på vägen att förstå kattens domesticerande genom global DNA-studier. Det finns ett antal underarter eller raser av Felis silvestris runtom jorden, undantaget Amerika och Australien. De är alltså inte egna arter, utan kan para sig med varandra och få fertil avkomma - om de möts. I vanliga fall sker detta mycket sällan, bara människans benägenhet att flytta runt djur har gjort att parning sker mellan dem. Än idag finns den europeiska vildkatten (Felis silvestris silvestris) kvar i skogarna på kontinenten - men man har vetat ganska länge att den åtminstone inte var upphovet till tamkatten, även om viss parning skett emellan dem.
Resultatet av studien visar att tamkattens första domesticering troligen skedde i Mellanöstern för ca 9000 år sedan. Det verkar som detta också var den huvudsakliga domesticeringen och att alla andra tamkatter till större delen härstammar från den lokala kattarten Felis silvetris lybica. Runt denna tid hade domesticering av säd och baljväxter tagit fart, liksom av andra djur som får, get, svin och möjligen även nöt (fast det kan ha skett lite senare). Människorna bodde nu i större byar, med sädesförråd som måste ha varit himmelriket för gnagare. Vilket gjorde det till himmelriket för vildkatter. En del av dessa halvtämjdes troligen genom att de blev matade och omhändertagna av människor som såg deras praktiska betydelse, men som nog också uppskattade deras andra kvaliteter. Vissa kattindivider var troligen mindre aggressiva och självständiga, vilket gjorde att deras reproduktion uppmuntrades och skyddades - vilket efter ett antal generationer ledde fram till din spinnande, ömhetssökande tamkatten (på hennes villkor!).
Domesticering kan naturligtvis ske på många platser rent teoretiskt, men historien visar att om någon lyckats med en population så känner få människor sig lockade av att lägga ner 100-200 år på att få fram en annan - det enklaste är att utgå från det som finns. Och så spred sig tamkatterna raskt över jorden, och blandade upp sina gener med lokala vildkatter dåochdå.

Till Norden kom tamkatten först efter kristi födelse - vad vi vet. Tamkattsben har hittats i t ex kvinnogravar från romersk järnålder. Den kan ha kommit in tidigare, för det är inte alltid lätt att avgöra från kattben om de härstammar från tamt eller vilt djur, särskilt inte efter kremering som var vanligt i bronsåldern. troligast är dock att katten introducerades i samband med romarrikets expansion norrut. I fornnordisk mytologi är katten associerad till Freja, fertilitetens gudinna, vilket intressant nog är vad kattgudinnan Bastet i Egypten associerades med. Kattfigurer finns bland annat insnidat på en trävagn funnen i det jättelika Osebergsskeppet som var grav för en mäktig norsk kvinna.