1. Turkiet, 2 veckor med kurslitteratur och examensarbeten
2. Ungern, 1 vecka
3. Budapest med omnejd - långhelg
Problemen har dels bestått i att nästan ingen stiftelse vill ge pengar till gruppresor, endast individuella forskningsresor - och det vore lite snopet om bara en eller ett par fick utdelning. Dels har problemet bestått i att vi gärna ville ha ett resemål som kunde vara givande för både nordiska arkeologer och antikare - kanske t o m egyptologer. Det innebär utbud som kostar en rund summa, och doktorander har två kännetecken:
A. Panka
B. Sönderstressade
Till slut hade vi lyckats skrapa ihop en accpetabel summa, men planeringen tärde på våra knappa resurser. Så när det stod klart att både antikare och egyptologer skulle utebli (de är lite mer blasé när det gäller utlandsresor gu'bevars) så tittade vi på varandra och sa ett ord:
FINLAND!
Av ren och skär slump - eller helt enkelt som en logisk följd av var materialet för oss, har vi de senaste året insett att många av oss här kommit att intressera oss mycket för de påtagligt östliga finsk-baltiska inslagen i Mellansvensk förhistoria. Det var undertecknad med keramikhantverket under mellanneolitikum, Thomas Eriksson med studier av keramik från bronsåldern, Annika Larsson vars textilstudier av vikingatida material visade på hantverkstraditioner från öst snarare än syd, och Lotta Hillerdal som studerar etnicitetsbegreppet hos folk "mellan" olika kulturer i Kanada, Sverige och Estland. Samt Daniel Löwenborg, som bara hunnit halvvägs i sitt projekt och ännu inte riktigt blivit hjärntvättad av materialet som vi andra - det kan ha ändrat sig efter resan.
Sagt och gjort, planerna gick i rasande fart och Thomas och jag utnyttjade skamlöst vår kontakt med Anna Wickholm, doktorand i Helsingfors som studerar gravritualer under yngre järnålder i Finland. Hon hjälpte till med planering av exkursionerna, fick med de andra doktoranderna i Helsingfors, bokade in seminariemöte och hjälpte till med kontakterna med Museiverket - som är RAÄ och Historiska Museet kombinerat.
På väg ut ur Stockholms skärgård. Öar vars träd blivit skarvkolonier bildar en dramatisk bakgrund. Skarvarnas avföring är mer än träden klarar av. Sällsamt vackert ändå.
Måndagen den 3/9 bordade vi färjan österut. Jag ska bespara er en beskrivning av den ömkliga synen som vi utgjorde när vi gick runt och gapade åt allt som fanns att se på som om vi aldrig rört oss utanför socknen...
Väl framme i Helsinki, i ett stilla duggregn och korta glimtar sol, lämpade vi av våra saker på Hostel Lönnrot, Lönnrotsgatan - uppkallad efter Elias Lönnrot, nedtecknaren av nationaleposet Kalevala. Vilket kändes passande. Efter en trevlig lunch på konstmuseet begav vi oss i samlad tropp till Museiverket.
Staty över Elias Lönnrot på Lönnrotsgatan, med vad jag gissar är Allvarsgubben och trollsångaren Väinömöinen på sin högra sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar