Platsen var i sig ganska ödesmättad - vi parkerade uppe på skogsvägen och fick gå förbi ett litet sommartorp kringväxt av sly på vägen ned till stranden. I dess dammiga fönster satt upptejpat svartvita kolteckningar av motiv från hällekonsten - Blair Witch Project började spela upp sig inför mina ögonen och jag var löjligt tacksam över att inte besöka platsen ensammen...
Klippan vid Juusjärvi sjö med hällmålningar, som anas nere till vänster i bild. Notera det helröda intryck klippan i sig ger, särskilt som rinnande stråk från klippkanten högst upp. Naturliga järnutfällningar eller annan förklaring?Nere vid vattnet var en liten smal strandtomt, på båda sidor omgiven av höga, nästan lodräta klippor, som bildade en trång passage ut mot sjön. På den högra (östra) av dem finns målningarna bevarade. Klipporna i sig har en delvis rödaktig ton och vi diskuterade i vilken mån de var så av naturliga skäl, från järnrika avlagringar ur vattnet som rann nedför dem, eller om det är rester av större rödmålade partier från upprepade ceremonier på platsen, Även Vitträsk-lokalen hade delvis denna rödfärgning som endast delvis kan ha berott på granitens egen färg.
Detalj av några av figurerna. Den vänstra individen har en liten varelse som verkar komma ur huvudet och som vid närstudie nästan ser ut att ha näbb. Den högra ser ut att vara förbunden med en ödle- eller ormvarelse. Till höger syns ett längre parti vågiga figurer som översköljs av vatten från skogen ovanpå klippan.Figurerna var i ögonhöjd när man stod på en liten avsats nedanför klippväggen. Den består som sagt främst av antropomorfa figurer, med böjda ben och hälarna ihop, samt höjda händer. Ur flera av dem verkar andra figurer komma fram, alternativt hänga ihop med dem. Bland annat har en figur en liten diminutiv varelse kommande ur huvudet som vid närmare påseende möjligen har näbb och vingar. En annan verkar ha en underkropp som en orm. Den mest kända av dem är en människa(?) liggandes på sidan med en stor fisk (gädda?) som antingen är fast i honom eller som biter honom.
Detalj (förstärkt med kontraster i Photoshop): En individ på sidan som verkar bli biten eller sitta ihop med en fisk - gädda?
Många målningar och ristningar av denna typ har av antropologiska källor kopplats samman med shamanistiska trossystem där folk i trans anses kunna ta djurhamn. Det kan vara en möjlig förklaring till avbildningarna. Andra förklaringar kan ha att göra med myter och sagor.
Gäddan, som onekligen verkar vara avbildad, har en central och viktig roll i Kalevala-sägnerna. Dels dräper Väinömöinen en jättegädda och skapar ett magiskt musikinstrument av dess käkar, dels dräper smeden Ilmarinen en jättegädda för att vinna Pohjolas jungfru till hustru och dennes käkar görs till en stol åt trollkvinnan Louhi, modern till bruden. Även om vi inte kan se någon direkt kronologisk koppling mellan dessa kväden som överlevt in i historisk tid så är det intressant att notera att gäddan såsom en stor och rovhungrig fisk varit upphov till många sägner.
Att tidsbestämma målningarna är än en gång otroligt svårt, och låter sig inte göras annat än genom paralleller till andra platser med mer daterbara lämningar och bilder.
Personligen upplever jag alltid denna typen av fornlämning som extremt roligt och extremt enerverande. Man snuddar vid något otroligt komplext och svårutrett, där inte ens datering eller sammanhang är lätt att avgöra. Att sedan ge sig på och avgöra vem som gjorde dem, i vilket syfte, vilka som såg dom, vad de användes till och inte minst - vad betydde de!? Arkeologer som baserar sin karriär på denna typ av analyser är antingen modigare eller tokigare än mig - troligen bådeoch.
Som sagt, kommande avhandling av Antti Lahelma kanske kan ge svar på en del av frågorna som lätt infinner sig i mötet med denna forntida konst.
Läs mer:
Between Worlds. Artikel av Lahelma i NAR om finsk häll-konst
1 kommentar:
”Tappajahauki, hauki
kita sill'on auki, auki!”
Sommarplåga nån gång på 70-talet...
Skicka en kommentar