Sedan länge har ju själva sinnebilden av människoblivandet ofta illustrerats av en hominid som betvingar elden. Det är en bild som har den fördelen att den inte bara är dramatisk (mer så än ett gäng hominider som sitter och skvallrar med varandra), utan också ganska korrekt vetenskapligt sett. Att vi lärde oss att använda eld var en enormt omvälvande handling som skulle bidra till mycket i vår framtida utveckling. Eld gav värme i nordligare trakter än Afrika och Asien, samt skydd mot vilda djur. Svedjebruk var en av de tidigaste och fortfarande mest effektiva formerna av jordbruk i många delar av världen. Men kanske viktigare än allt detta var det faktum att uppvärmning av kött, fett och vegetabilier bryter ned både stärkelser och proteiner och gör dem enklare för vårt matsmältningssystem att hantera. Vi kan helt enkelt utvinna mer näring och energi ur födan.
Wired rapporterar från AAAS 2009 om forskning av primatologen Richard Wrangham kring just de tidiga hominidernas övergång till uppvärmd mat. Hans bok, Catching Fire: How Cooking Made Us Human, kommer till sommaren. Denna förmåga bidrog troligen starkt till att människan kunde utveckla en osedvanligt stor hjärna. Hjärnsubstans kräver närapå 16 gånger så mycket energi som motsvarande muskelmassa. Det stora hoppet i utveckling av en rejäl hjärna kom med Homo erectus och Wrangham ser detta som indirekt bevis för att hominiderna lite innan detta bör ha bemästrat elden. Homo habilis, den hominid som var vanlig innan erectus, är också den som har de första säkra spåren av att ha tillverkat och använt redskap i större omfattning (det finns en del spår av äldre redskapstillverkning än så, men det är en kontroversiell fråga). Våra säkra arkeologiska spår av härdar är långt yngre än H. erectus, men det är knapast märkligt eftersom det är extremt svårt att avgöra vad som är naturligt eller kulturellt skapat brandlager efter så många hundra tusentals år.
En intressant poäng i detta sammanhang, utifrån den senaste tidens diskussioner kring Darwin och det naturliga urvalet, är att denna fenomenala fördel vi utvecklat, i dagens samhälle lätt leder till svåra hälsoproblem. Vi har nu i många delar av världen tillgång till stora mängder föda, som dessutom är processad och lättuggad, och det leder till övervikt, diabetes, hjärtsjukdomar och närbesläktade problem. Det som garanterade vår överlevnad under en tidsperiod, kan bli ett allvarligt problem under en annan. Personligen föredrar jag min stek rejält blodig, med en krispigt canerogen träkolsgrillad yta...
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, vetenskap, forskning, hominider, evolution, AAAS 2009, mat, matlagning
torsdag 19 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Intressant det där. Vet du något om en hjärna som pluggar slukar mer energi än en som tex tittar på TV? Känner du till några sådana faktiska mätningar?
De finns säkert - men jag har ingen direkt koll tyvärr. Kan bara bekräfta med mina egna mycket vetenskapliga studier av min egen ämnesomsättning när jag pluggat och läst intensivt. Blir alltid hungrig som kommandoran!
Mycket annorlunda mot det oupphörliga slöätandet framför TV:n jag annars gör mig skyldig till. :-/
Kombinerar man kunskaper om nutrition med kulinarisk kunskap och rudimentär kunskap av människan historia ser man ju att det är mycket logiskt att steka eller grilla köttet ganska hårt på ytan och lämna det rått inuti. Bakterier finns bara på utsidan av köttet så länge det inte är så ruttet att vårt luktsinne säger åt oss att det inte är ätligt. Låt elden döda bakterierna men skona de värmekänsliga näringsämnena i köttet.
Mer svårsmälta delar tillagades säkerligen mycket tidigt i kokgropar eller genom att packas in i fuktiga löv, fuktigt gräs, lera eller liknande och täckas med glöd och aska för långsam tillagning vid låg temperatur, det skonar också många näringsämnen men bryter ner bindväv och liknande till enskilda aminosyror som vi lätt kan smälta.
Det "genomstekta" kött som så många i dag föredrar har därimot inte mycket näring kvar.
Hängmörat kött är faktiskt mörare rått än genomstekt. Man kan med lite missriktad vilja faktiskt göra en fin hängmörad entrecôte nästan hur seg som helst bara genom att låta den bli ordentligt genomstekt.
Ett väldigt bra argument för att vi under mycket lång tid anpassats till att äta kött är att vi tycker att ruttet kött luktar oaptitligt men inte färskt kött. Herbivorer skyr även lukten av färskt kött.
Vi har alltså en anpassning för att kunna avgöra ifall kadavret vi hittar är tjänligt eller inte.
Jag såg för övrigt ett mycket inspirerande tv-program som hette "The Roadkill Chef" som jag tyckte var mycket inspirerande. :-)
@Kenneth: Precis som du säger är eldens förmåga att döda bakterier och annat ondsint en extremt viktig faktor också, och definitivt ett försprång mot andra primater.
Ska man prata lite bredare om hur vår mentala utveckling bidragit till människans förmåga att sproda sig över hela planeten så måste man betänka hur vi hittat på många extremt fiffiga sätt att motverka skämd och potentiellt livsfarlig föda. Som torkning, saltning, inläggning, syrning.
Ett steg före bakterier, baciller, parasiter och virus - det är syftet med hela vår existens. ;-)
Skicka en kommentar