Ett smörgåsbord i den bistra vinternatten

Jag vet inte om det är chocken av att börja jobba på riktigt efter tre veckors lov, hysterin över annalkande terminsstart, eller den förgrömmade kylan i Nobelhuset vid Frescati, men min hjärna har hamnat i kraschat vänteläge. Fullständigt slut på kvällarna och innan jag kommmit igång är det dags att gå och lägga sig. Så jag åker snålskjuts på andra bloggare istället för att hitta på något eget tankvärt.

Osteologiska föreningens blogg tipsar om intressanta diskussioner kring det etiska att handla med mänskliga kvarlevor: Bland annat en artikel i DN om varför vi fascineras av dödskallar och protester mot Christies att sälja ett kranium.

Bloggen Middle Savagery har en enkätundersökning där de ber arkeologer svara på om de över huvud taget använder vanlig film när de tar kort numera, på fynd eller i fält. Alla arkeologer ombedes titta in och bidra till statistiken.

Tobias tipsade mig i en kommentar om en 10-i-topplista över de bästa arkeologiska fynden i Danmark 2009. Trevligt nog handlar det inte bara om guld, silver och maffiga svärd utan även hus, massgravar, förbindelser med den muslimska världen under vikingatid, samt "en lille purk som mistede sin ene sko"...

Jag har som en del kanske märkt fallit för grupptrycket och börjat twittra, dvs jag har registrerat mig på Twitter som är en kombination av mikroblogg och rss-flöde. Det är väldigt lätt att bli beroende, så tänk efter noga innan ni registrerar er. Fullt med trevliga, roliga, upprörande och intressanta länk- och lästips dyker upp hela dagarna. Nu följer jag tackolov så många att jag med gott samvete kan strunta i att hålla reda på allt. Men det finns alltid nåt kul att upptäcka på pendeln till och från Stockholm.

Det finns inte minst ett gäng arkeologer världen runt som matar mig med allehanda digitalt godis. Diane A Rees t ex tipsar om de här Podcast-sändningarna Archaeocast av Wessex Archaeology. Den senaste handlar om undersökningar av stenålderslokaler som numera ligger på Nordsjöns botten, men som vid slutet av förra istiden var land bebott av människor. Nicolas Laracuente skänker mig en strimma ljus och hopp i vintermörkret genom att tipsa om konkreta råd till alla som lider av Post-Doktoralt Stress Syndrom: ge inte upp hoppet om att få det där stipendiet.

Om man nu bara hade tid och ork att söka några forskningsmedel...

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, twitter, osteologi, podcast