Jag har nåt att erkänna...

Men först: Resultatet av min högst vetenskapliga enkät kring museibutikernas varande visade att mina besökare uppenbarligen tillhör gruppen museikramare. Knappast förvånande, med tanke på de ämnen jag grottar ned mig i.
Större, bättre, statligare snodde hela 85% av rösterna och privatiserings-alternativet fick nöja sig med 11%. En besökare erkände att denna fråga inte intresserade honom/henne det minsta, men ingen förespråkade att lägga ned butikerna helt och hållet.

Idag är jag hemma och pysslar om förkylda ungar, så jag kan uppdatera min blogg vilket det ju tyvärr varit lite dåligt med på sistone. Det har inte rått någon brist på idéer, bara ork om kvällarna och tid om helgerna. Faktum är att jag numera har börjat en affär vid sidan av, en kontorsromans. Stockholm universitets studentkår där jag för närvarande är dokotrandombudsman lanserade i veckan sin nya websida. Som alltid så finns det en del kvar att göra och alla sidor är inte helt färdiga ännu, men till 80% är den igång och det är jättekul att ha en riktigt bra hemsida att utgå ifrån. Eftersom universitetets typ 30.000 studenter behöver information som når dom så är förhoppningen att websidan ska kunna ge dom det mesta de behöver, när de behöver.

En nyhet är att sidan har ett bloggverktyg, och att så gott som samtliga som jobbar på kåren - förtroendevalda såväl som tjänstemän likt mig själv - ska skriva regelbundna inlägg som informerar om vad som händer och om vad vi själva håller på med. På så sätt kan vi nå ut med aktuell information, men även minska mystiken kring vad man gör på kåren egentligen och dessutom ge studenterna en chans att kommentera och inleda dialog. Mina blogginlägg fokuserar naturligtvis på doktorander och forskarstudente, och jag kommer försöka ha ett inlägg på engelska per vecka dessutom för de internationella doktoranderna.

Efter det att jag började arbeta på kåren har jag dragit ned lite på mina inlägg om högre utbildning och doktorandfrågor på den här bloggen, så det kommer bli skönt att få lite utlopp för alla de funderingarna framöver. På arbetstid dessutom - lyx! Men det är bara en liten kontorsromans och jag kommer inte överge min första förälskelse för det ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, stockholms universitet, studentkåren, doktorand, SUS