Vad gör arkeologer på vintern?

Man vet att man är ihop med en arkeolog när man hittar ett vadderat kuvert med mesolitiska träprover i kylen... Måste hållas kallt. Fredriks och KMMDs utgrävning av mesolitiska lämningar i Motala, på Kanaljorden, ligger visserligen i vinterdvala tills i mars när de sätter igång igenm men det betyder inte att det inte jobbas. De lyckliga arkeologer som inte behöver vara ute på tjälfrusna fält och vattensålla fram krukskärvor i snöstormar (been there, done that) tillbringar de mörka månaderna med att försöka reda ut vad det egentligen var man hittade förra fältsäsongen.

I det här fallet har det inneburit en viss febril aktivitet dels runt människobenen som påträffades i våtmarken, dels de bearbetade träföremålen som också hittades. De har fått fara både hit och dit så här 8000 år efter det att de hamnade i vattnet: Datering vid Tandemlaboratoriet i Uppsala, dietanalyser på benen vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet i Stockholm och konservering av träföremålen vid Västsvensk Konservering i Göteborg. Nu har KMMDs egen blogg uppdaterats och där kan ni läsa mer om en del av resultaten, och se bild på fina kvartsavslag. Ett kul resultat var bland annat att analysen av människobenet visade att personen ifråga har haft ett påtagligt marint inslag i kosten, alltså havslevande fisk och däggdjur.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, stenålder, vetenskap, Motala, utgrävning, mesolitikum