Pseudoarkeologi och den mystiska Woolworthkulturen

Den djupa och intensiva motvilja jag (och många andra) har emot pseudovetenskap kommer sig inte så mycket från att det drar helt fel slutsatser, det kan även riktig vetenskap göra, utan att det utger sig för att vara vetenskap när det egentligen rör sig om ren och skär våldtäkt. Det är därför jag på min höjd kan få fram ett bittert skratt i mötet med allehanda tok-teorier om förhistorien, men egentligen känner för att skrubba förövaren med klorin. För det är ett dubbelt övergrepp både mot en forskningsgren jag känner mycket starkt för, och mot vetenskaplig metod i största allmänhet vilket är mer skadligt för samhället än jag tror många förstår.

En av de mest klassiska missdåden i kategorin förhistoria+pseudovetenskap är att dra streck och linjer mellan allehanda fornlämningar (och naturformationer) och påstå att man hittat ett medvetet mönster - alltså inte sitt eget medvetna mönster, utan något som dåtidens människor skulle ha gjort. Det finns fler sådana exempel i både Sverige och Världen än jag orkar ta upp, men Ben Goldacre på bloggen Bad Science lyfter fram en spritt språngande ny: En man vid namn Tom Brooks har dragit linjer utifrån en mängd fornlämningar, katedraler och hittat n mängd likbenta trianglar. Jajamen. Det bevisar att dessa platser medvetet konstruerats där för att passa in i ett avancerat navigeringssystem. Daily Mail visar återigen att de saknar alla anspråk på journalistisk relevans genom att publicera smörjan.

Dagens sanning: Två objekt kan alltid förbindas med en linje. Vilket visar att de är förbundna med varandra.

Det finns så många problem med den här metoden. De två främsta är att Brooks blandar lämningar från helt olika tidevarv, från 5000 f.Kr till 1400 e.Kr. Det rör sig alltså inte om något samtida ens i den mest generösa mening. Han försöker på klassiskt vis sidsteppa detta genom att påpeka att många katedraler och kyrkor placerats på äldre heliga platser. Vilket är sant, men det för ner spannet till 5000 f.Kr till 500 e.Kr på sin höjd. Han blandar helt olika typer av lämningar också, stenringar, fornborgar, gravhögar, kloster. Vad som inte påpekas (så klart) är att han också lär ha exkluderat ett stort antal lämningar som också förekommer i detta extremt fornlämningstäta området i SÖ England. Att helt enkelt bara ta med de som passar in på de linjer och punkter man vill skapa och strunta i resten är en klassisk metod.

Varför skulle nu stenåldersmänniskorna ha ansträngt sig så? Brooks teori:

"many of the Stone Age sites were created 5,000 years ago by an expanding population recovering from the trauma of the Ice Age"
Istiden som tog slut typ 5000-7000 år innan dess. Som om vi idag skulle bygga monument för att komma över traumat av Almfallet under mesolitikum då en sjukdom slog ut stora delar av de Nordeuropeiska lövskogarna. Ja, och utomjordingar var nog involverade också, så klart.

De flesta vettiga akademiker tar en titt på en sådan här publicering och bestämmer sig för att inte förstöra sin matsmältning med att vidröra den. Förståelligt, men tyvärr ganska farligt eftersom pseudovetenskap måste bemötas även när den är totaltokig. Träligt, men oundvikligt.

Trevligt nog var det en matematiker som tog upp facklan denna gång. Matematikern Matt Parker vid Univ of London använde Brooks metod för att studera en annan mystisk typ av fornlämning: Woolworths-butiker. Han visar utan tvekan att även dessa skapats utifrån ett system av likbenta trianglar (genom att välja ut de som passar in). Parker hade ändå bara drygt hälften så många datapunkter att utgå från jämfört med Brooks för att skapa sitt slumpartade mönster.

De mystiska Woolworth-monumenten.

Bara förra veckan så skrev professor Mike E Smith ett tänkvärt inlägg på sin blogg Publishing Archaeology om vikten av att i skrift bemöta och diskutera tveksam forskning och bristfälliga metoder. Hans inledande exempel var den mest berömda av "linjer och streck bevisar att utomjordingar byggde megaliterna"-författarna: von Däniken. Men han tar också upp texter skrivna av människor berättigade att kalla sig akademiker och forskare (till skillnad från Brooks). Bland annat berör han den debatt som drogs igång vid publiceringen av Tierney's bok Darkness in El Dorado som attackerade antropologen Napoleon Chagnons rykte rejält, men uppenbarligen med mycket lite i termer av bevis. Smith länkar till mycket intressanta texter angående detta.

Som sagt, ingen uppskattar egentligen att lägga tid och energi på att gå till motattack mot något som man anser vara under all kritik - man blir liksom solkad bara vid kontakten med det. Men det är viktigt och all heder och ära åt de som anstränger sig. Kan påpeka att Johan Normark slitit hårt med att på sin blogg reda ut tokerierna runt Maya-kalendern och världens undergång 2012. Han funderar nu lite kring att sammanställa och arbeta ut detta i bokform, vilket jag tycker är en jättebra idé.

Själv har jag en artikel som ligger och gnager i bakhuvudet om arkeologi och genetik, men jag får se när det finns tid/pengar för det.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, vetenskap, matematik, statistik, pseudovetenskap, stenålder