Det var bättre förr...fast när?

Det finns många anledningar till att intressera sig för både historia och förhistoria - en är att människan har en oupphörlig förmåga till att bekräfta sina idéer, värderingar och sin världsuppfattning med att hävda att de har rötter långt tillbaka i tiden. Även om detta kan vara ett giltigt argument i många fall, kommer en sammanställning av alla de åsikter som sägs bygga på detta "ursprungliga" mycket snart kollapsa under en stor mängd paradoxer. Hur män och kvinnor egentligen är, hur man ska uppfostra barn, om människan ä i grund och botten solidarisk eller egoistisk osv, osv.

Jag och mina generationskollegor på institutionen har under det senaste halvåret planerat för hur våra kunskaper inom forntida tekniker kan hjälpa oss klamra oss fast vid livet när vi samlat in de 14 kr och 90 öre som vi är berättigade till i pension enligt de illvilligt brandgula kuverten. Vi kommer satsa hårt på arkeologi-kolonier i urskogen med granrishyddor, kokgropar och barkbröd. Antikarna kan få hänga på om de lovar att hålla inne med filosoferandet och tar hand om tvätten.

Nu är denna "återgång till det enkla livet" inget vi är ensamma om att planera inför. I Svenskan kan vi idag läsa om en man vid namn Thomas som tror att han ska börja leva "stenåldersliv" när som helst, så fort det blir lite varmare och ifall han inte kan få mer undervisningstid eller får slagga hos kompisar (som att se mig själv i spegeln!). Vet inte riktigt vad jag tycker om att journalisten ifråga intervjuar en uppenbart emotionellt förvirrad person: Han kallar sig själv grön anarkist och propagerar för återgång till ett icke-teknologiskt samhälle, när han uppenbarligen varken gett upp mobil, mp3-spelare eller hopp om bra boende i staden. Det finns andra företrädare för denna ideologi som verkligen lever som de lär - oavsett vad man nu har för åsikt om nyttan i detta.

Jag är stenåldersarkeolog, och det är en truism att vi som identifierar oss själva som sådant är helt övertygade om att det började barka av åt fanders med hela mänskligeheten i och med jordbrukets införande och etablerandet av fast boende. I dess kölvatten kom hierarkisering, könsförtryck, krig, epidemier och allmän miljöförstöring - vojvoj. Men det är inte samma sak som att vilja åka tillbaka i tiden. Som kvinna är jag mycket tacksam för att bo i ett land med bra förlossningssjukvård för annars hade jag troligen avlidit när jag födde mitt andra barn. Jag är tacksam för antibiotika utan vilket jag troligen varken hade haft man eller dotter nu. Jag älskar varmt boende och enkel tillgång till bra kost. Jag älskar chansen att förkovra mig och fördjupa mina kunskaper om världen.

Kanske var det bättre förr ur många synvinklar, men vi har nu en gång öppnat Pandoras ask och att försöka pressa tillbaka 6 miljarder människor in i den är bortkastad tid - tid vi inte har. Istället måste vi använda de kunskaper vi har för att minimera vår destruktiva påverkan på jorden och arbeta för allas rätt att få ett dugligt liv. Det är även bortkastad tid att gå i polemik med Thomas, som uppenbarligen inte har en särskilt genomtänkt agenda - däremot kan man höja sin livskvalitet med ett gott skratt genom att läsa Badland Hyenas gästblogg på ArvidFalk - BH föreslår nämligen den ekologiskt medvetna nyliberala bronsåldern som moralisk förebild framför stenåldern. På det vill jag bara svara med ett citat från en grävledare jag hade priviligiet att arbeta för: "Bronsåldern är förhistoriens 70-tal". Fast det är klart, med det menade han den extremt kitschiga dåliga smaken, inte gröna vågen...

Så vad regerar: stensism eller bronsism?
Vi kan iallafall vara överens om att järnsism suger!

Om ni vill se ett äkta exempel på "gröna anarkister" ska ni kolla på John Olivers möte med en som verkligen tagit konsekvenserna av att avsvärja sig det moderna samhället (bortsett från lite insamlande i sopcontainrar)




Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, stenålder, bronsålder, media, humor