Det är mig sällan förunnat att känna till en nobelpristagare innan denne blir utsedd, i de få fall de skett så har det främst gällt fredspristagare samt någon enstaka gång en litteraturpristagare (jo, faktiskt!). Så jag höll på att trilla av stolen i min självpåtagna internetfria exil i Öregrund när radion meddelade att ekonomipristagaren i år var Paul Krugman. Jag har läst massor av Krugman. Fast inte precis tung ekonomisk teoribildning. Krugman är nämligen en ofta återkommande kolumnist på New York Times, och har dessutom en blogg på NYT där läsarna kan skriva kommentarer. Så många kommentarer som han fick på det här korta inlägget kommer han nog ha svårt att slå i framtiden...
Jag vet inte om Krugman är den första nobelpristagaren som bloggar om sin utnämning, men jag tror inte konkurrensen är särskilt hård.
Krugman är naturligtvis en lite kontroversiell person ur amerikansk synvinkel, han är inte uppskattad av konservativa tack vare sina bitska och välskrivna inlägg om ekonomi och politik. Jag noterar att den svenska bloggaren Dick Erixon länkar till kritiska röster om Krugmans faktabas för sina kolumner. Men det ska sägas att kritik från den hyper-neo-liberala National Review är ungefär som kritik från Fox News - fast än mindre fair and balanced...
Hursom, det var för sina ekonomiska teser han fick priset, inte för sina blogg-inlägg - påstår dom. Jag tvivlar. ;-)
Nu är det visserligen inte egentligen ett nobel-pris, utan ett "pris till Nobels minne" bekostat av Riksbanken, men det orkar ju ingen skriva eller bry sig om. Att ekonomi dessutom är den minst vetenskapliga av de vetenskaper som belönas - mer i samma kategori av subjektiv popularitetstävling som freds- och litteraturpriserna är - visar inte minst de senaste veckornas händelser. Lyckosamt för priskommittén att de kunde ge priset till en av de främsta kritikerna av den kortsiktiga värdepappersekonomin. Bloggen a place for robots tipsar om en youtube-video med ett tal av Krugman hos Google, som verkar ovanligt kul för att vara en ekonomiföreläsning.
Krugman har faktiskt varit aktiv inom digital media mycket länge, på 90-talet skrev han i Slate och Forbes, två av de tidigaste och mest kända internet-tidningarna. (Det var t ex Forbes.com som avslöjade journalisten Stephen Glass fejkade artiklar på 90-talet). Så 2008 kanske blir året då bloggandet tog sig in i t.o.m. finsalongen. Ett yttersta tecken på detta är om Doonesbury behandlar fenomenet. Följande strip, publicerad på Slate Magazine, handlar om stackars grävande journalisten Redfern som fått sparken från Washington Post och nu försöker starta en blogg för att försörja sig. Ser fram emot vad Trudeau gör av den tråden...
Klicka för en bättre bild.
Läs även andra bloggares åsikter om nobelpris, ekonomi, Krugman, blogga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar