Nya doktorander på arkeologen i Uppsala

I förra veckan fattades slutligen styrelsebeslutet om institutionens nya doktorander. Tre nya medarbetare kommer dyka upp på våra avdelningar inom de närmaste månaderna: en antikare, en nordisk arkeolog och en inom afrikansk och jämförande arkeologi.

Det är hög tid. Senast vi tog in en doktorand i nordisk arkeologi var våren 2003! Antiken har inte haft en ny doktorand sedan 2005 och afrikansk och jämförande får nu sin första fakultetsfinansierade doktorand - de tidigare har finansierats av externa projekt. Situationen har börjat närma sig kritisk massa, det är numera endast ett par doktorander i arkeologi som har tjänstelön och vi övriga går på bensinångorna (= stipendiemedel) och är inne i absoluta slutfasen hela bunten (zombie-varning!). Efter våren är endast Daniel Löwenborg kvar som finansierad doktorand, i antiken finns det två varav den ena är delbekostad av genusvetenskapen - båda närmar sig slutet. Anna Karlström är den sista doktoranden inom jämförande arkeologi och är liksom jag i absoluta slutfasen. Hade vi inte fått in nytt blod hade seminarierna bestått av ett par lärare och stackars Daniel... om vi andra lyckas med konststycket att bli klara det vill säga.

Eftersom det var så absurt länge sedan vi antog en ny doktorand, eftersom den som antogs kommer få en mycket stor roll på institutionen (5 års tjänst inklusive 20% undervisning/administrativt arbete), och eftersom förra antagningen medförde visst ekonomiskt och personalpolitiskt kaos, så gick vi tillväga nästan som om det skulle gälla en lektors-tillsättning. Avdelningarna bildade egna arbetsgrupper bestående av lärare, forskarassistenter och professorer, samt doktorandrepresentant - vilket i slutändan betydde ung 5-6 personer per grupp (vi är inte många som sagt). Eftersom jämförande arkeologi är en specialavdelning var den arbetsgruppen samma som för nordisk arkeologi, med skillnad endast för doktorandrepresentanten. Anna Karlström för jmf ark och undertecknad för nordisk dito.

40(!) ansökningar kom in för den enda tjänsten i nordisk, 20 ansökningar för jämförande arkeologi från hela globen och 10 för antiken. Samtliga ansökningar inom resp ämne lästes igenom av lärarna, medan vi doktorander delade upp ansökningarna mellan oss och minst två, ibland tre, läste varje projektplan och rekommenderade vissa. Under en hel eftermiddag satt så arbetsgruppen och sållade fram en tätgrupp som bestod av de sökanden som fått högst betyg av lärare och doktorander för aspekter som:
Vetenskaplig frågeställning, förståelse av materialet, teoretisk fördjupning, praktisk genomförbarhet, forskningspotential, och nytänkande.
De som valdes ut till en tätgrupp bestod framförallt av de som fått goda omdömen av störst andel lärare samt doktoranderna - det var inte en fråga om att enskilda lärare skulle lägga fram "sin" toppkandidat. På det hela taget var det en ganska stor samstämmighet - samtidigt som det var det mest plågsamma jag genomlevt.

Den utgallrade toppgruppens projektansökningar skickades till en extern granskare för att få en utomståendes omdöme: i fallet arkeologi blev denna sakkunniga Kristina Jennbert nere i Lund. I början av hösten inkom hennes utlåtande som fungerade som rådgivande i slutbedömningen. I september så kallades de fyra i tätgruppen i arkeologi till intervju på plats i Uppsala: Karin Bengtsson, Annelie Blom, Ylva Bäckström och Per Nilsson
Under en halvtimma grillades de på frågor om både stort och smått ("varför vill du doktorera, vad betyder arkeologi för dig, vilka problem ser du med ditt projekt...?") av Ola Kyhlberg, Paul Sinclair, Kjel Knutsson, Frands Herschend och mig själv. (Anders Kaliff insjuknade tyvärr i flunsan). Per Nilsson intervjuades en vecka senare, eftersom han deltagit i EAA på Malta. Eftersom Kaliff inte kunnat närvara på de första intervjuerna ansåg han det vara bäst att han inte heller deltog på Pers, av rättviseskäl.

Efter sammanvägning av de ursprungliga skriftliga omdömena, Jennberts rankning och intervjuerna, beslutades att Karin Bengtsson skulle förordas som doktorand och beslutet klubbades på styrelsemötet den 30:e september. På samma möte antogs formell även Marjaana Kohtamäki som doktorand i jämförande och afrikansk arkeologi och Erika Lindgren i antikens kultur och samhällsliv.

Karin jobbar för närvarande på universitetsmuseet Gustavianum, hennes projekt utgår från Broby, en extremt intressant men dåligt publicerad bronsåldersboplats, bland annat med material från bronsgjutning. Den vidare frågeställningen går ut på att belysa de under lång tid ignorerade östliga kontakterna i Mälardalen under sen bronsålder (se Thomas Erikssons kommande avhandling). Karin har studerat ryska i Ryssland och knutit kontakter i Finland och hoppas kunna ta sig an åtminstone delvis de intressanta bronsmaterial som visar på intensiva kontakter över Östersjön, från Sverige till ryska områden. Hon ska även diskutera hur det gick till när detta östliga kontaktnät kom att trängas undan inom skandinavisk forskning under och efter 2.a VK. Järnridå = mental ridå.

Marjaana kommer till oss från University College i London. Hon ska studera keramikhantverket och dess historiska kontext hos Twa i Rwanda, en grupp som främst levt av jakt och samlande men som producerat keramik för flera etniska grupper i regionen.

Har inte fått all information om Erika ännu, vad jag vet ska hon doktorera på kvinnor som musikanter i antiken. Ser fram emot att höra mer.

I samtliga fall tror jag att vi lyckats få tag på doktorander som inte bara har spännande och givande projekt, utan även kommer aktivt bidra till att hålla institutionen levande och vital under de kommande åren. Vi hoppas också att det inte ska ta 4 år innan vi kan anta nästa nya doktorand i arkeologi...