Typ-iskt: Varför genetiken ställer fel frågor

Var som sagt ute en sväng igårkväll och missade därför Vetenskapsmagasinets sändning, men eftersom det finns SVT Play är det inga problem att åtgärda detta - ligger ute till 30:e april.
Programmets tema var problematiken kring human-genetikens forskningsområden, och i vilken mån man klampade på i samma fotspår som en gång skallmätaren Retzius och hans efterföljare på Rasbiologiska institutet i Uppsala. En känslig fråga och jag måste säga att jag uppskattar att redaktionen gjort ett gediget arbete som faktiskt berör en fråga snarare än ett resultat - som ofta brukar vara upplägget annars. Man lät också flera olika forskare komma till tals och hann med en del forskningshistorik på de 28 minuterna.

Jag var personligen mycket glad över att Jan Storå på osteologiska forskningslaboratoriet fick komma till tals så pass mycket - Janne har varit en konsekvent förespråkare av både etik och historisk medvetenhet hos osteologer ända sedan jag lärde känna honom 1996 (och utan tvekan långt innan dess). Hans hantering av Retzius skallsamling som lämpats av på osteologerna (likt många andra samlingar av ben som anatomiker av mer eller mindre oetiska anledningar samlat på sig under 1800- och 1900-talet), har varit föredömlig.

Jag tyckte programmet belyste en del av de problem och fallgropar som dagens genetiska forskare lätt råkar ut för, men jag skulle vilja vara tydligare på ett par punkter. Hela idén att utgå från att det i dag finns åtminstone rester av "ursprungliga grupper" i världen och att etnisk identitet är kopplat till en biologiskt avgränsad enhet, är i grunden felaktig. Bara att Gunilla Holmlund på rättsgenetiska enheten anser att det är berättigat att ta en urvalsgrupp av några män från Uppsala med svenska namn för att få fram en bild av något "typiskt" svenskt gör att det börjar flimra framför mina ögon. Ja, hon säger själv att det inte är idealiskt - men varför då ens göra detta!? Varför inleda hela kedjeresonemanget med ett logiskt felslut?

Borde man inte inleda med att visa att urvalsgruppen är relevant till att börja med - innan man går vidare? Finns det överhuvud taget en uppsättning gener som sammanfaller med den politiskt avgränsade grupp människor vi idag kallar svenskar? Är inte hela den inledande hypotesen felaktig? Är upplänningar mer svenska än jämtar eller värmlänningar eller smålänningar? Eller kan vi vara säkra på att resultat från uppländsk befolkning är relevant för jämtar, värmlänningar, smålänningar? Kolla gärna in den här artikeln om Y-kromosomer i Sverige med Anders Götherström som medförfattare.

Det här är ett problem man stöter på igen och igen och igen i genetiska folkstudier. Forskarna jämför sina - helt korrekt framtagna - genetiska resultat med en populationsgenetik som de själva varit med om att definiera och skapa. När de säger att individ X är mest lik samer och Y inte alls lik samer så måste man komma ihåg att det är genetiker som själva valt ut vilka som är "riktiga samer" (namn, utseende, lokalisering idag) och bestämt att deras genuppsättning är - just det - typisk. I vissa fall har man även bestämt sig för att 200 nu levande "riktiga" norrmäns genetiska uppsättning ska vara typiskt skandinavisk, och bedömt förhistoriska ben utifrån hur pass lika de är dem.

Generellt sett verkar genetiker ha alltför bråttom i sitt fält, de hoppar över flera steg i den grundläggande definitionsprocessen för att komma direkt till godiset. Borde de inte inleda med frågan om huruvida det är relevant att behandla mänskliga grupper med samma logik som man gör med populationer av djur? Borde man inte först visa att urvalskriterierna man valt är korrekta?

Sen kan de omöjligt låta bli att låta sin förförståelse påverka hur de ser på sina testgrupper - precis som alla vi andra. När Holmlund säger att det har "hänt mycket på senare tid med invandring" så visar det att hon med stor sannolikhet har en uppfattning om att befolkningen varit ganska stabil och enhetlig innan modern tid, som hon inte ens tänker på att ifrågasätta. Årtusenden av folkomflyttningar, giftemålsnätverk, krigståg, handelsresande och flaskhalsar i form av pest och sjukdomar och hungersnöd och krig är nog genetiker i allmänhet endast svagt medvetna om. Iallafall saknas en ordentlig grundläggande vetenskaplig genomgång av alla dessa skeenden som vi faktiskt har konkreta materiella och skriftliga bevis för under de senaste 2000 åren (och materiella bevis för de senaste 30.000 åren), och hur de har påverkat den befolkningssammansättning vi utgår från idag för att spåra... Ja vad är det vi tror oss spåra egentligen? Inte den "ursprunglige" svensken/skandinaven/europén iallafall, för det har aldrig existerat någon sådan avgränsad, sluten biologisk grupp. Vi är inte kål-folket som växte upp färdigbildade i Guds grönsaksland och sedan efter hand "lösts upp".

Bruce Lahn hade nog hamnat i lite mindre blåsväder om han låtit bli att använda ordet 'evovled' utifrån skillnader i två (2) olika hjärn-gener inom olika folkslag. Överlag borde genetiker akta sig för att använda begreppet "utvecklat" när de egentligen talar om "annorlunda". Han borde också ställt sig frågan vad det var han egentligen undersökte - populationsstatistik efter utvandringen från Afrika, eller evolutionsbiologi. Mutationer sker hela tiden på gener utan att de behöver ha något som helst att göra med kvalitativ förändring. Hade han lyft huvudet från sin egen forskning och läst på lite mer kring neurologi och kognitionsgenetik hade han insett att hur hjärnor är uppbyggda och fungerar är beroende av en extremt komplex samverkan mellan 1000-tals gener - vilket också påpekades i programmet.

Det stora problemet för mig är att många naturvetare vill både äta kakan och behålla den. De vill sola sig i glansen av att göra "riktig" vetenskap (till skillnad från teoretiska svamlerier som humanisterna håller sig med), som ska "tala för sig själv". Samtidigt som alla goda forskare vet att god vetenskap helt och hållet bygger på hur pass goda defintioner, urvalskriterier, källkritik och blindtester man har. Statistik är kanske det mest lysande och begripliga exemplet på detta. Historikern Lowell påpekade att statistik är som som matlagning: bara så pass bra som kocken och ingredienserna tillåter. Jag litar till de flesta genetikers kock-kunskaper, jag önskar bara att de ägnade sina ingredienser lite större intresse. Det är ingen bra idé att göra sufflé på ägg som ruttnat - och att göra det på äggformat gelégodis går inte alls.

Uppdatering: Apropå relevansen för problemet med att förutsätta att en folkgrupp är en enhetlig och väldefinierad grupp, läs Zarembas artikel i DN om sverigedemokraterna idag och läs gärna också Svenssons tänkvärda inlägg om det.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, genetik, DNA, rasbiologi, Uppsala, Uppsala universitet, vetenskapsmagasinet