Victor Hugo försvarade även rätten till spridning

I den senaste uppblossade debatten kring förslaget att förlänga inspelningsrättigheterna för musik från 50 till 95 år (dvs tills lååångt efter att själva upphovspersonerna avlidit, om det inte är spädbarn som skapar musik), så tas Victor Hugo upp som ett slagträ. Denna intellektuella gigant - och det säger jag helt utan ironi - kämpade även för upphovsrätten på 1800-talet. Med full rätt var han upprörd över att det såldes piratkopior på hans verk i vart och varannat gatuhörn, utan att han eller någon annan likabehandlad författare fick någon andel av pengarna. Han lade grunden till Bernkonventionen för internationell upphovsrätt.

Det är dock ett par saker man bör ha klart för sig om man drar in Victor Hugo i debatten. Han talade sig nämligen också mycket varm för vikten att inte överbeskydda kulturskapelser. Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, har i sin senaste bok No Trespassing studerat bland annat bakgrunden till dagens lagstiftning. I en intervju i årsskriften Horisont 2009 från Uppsala universitet påpekar hon att Hugo brann lika mycket för människors rätt till kulturen, som kulturskaparnas rätt till ersättning. Enligt henne så ska Hugo även uttryckt den åsikten att i valet mellan författarens rätt till skydd och allmänhetens rätt till tillgång till texter, så skulle han välja allmänhetens.

Man ska komma ihåg att de som Hugo framförallt opponerade sig emot var företag och kommersiella intressen som gjorde grova pengar på det som någon annan skapat. Vilket inte är riktigt samma sak som att ställa sig på barrikaderna mot spridning och kopiering utan finansiell vinning. Med det inte sagt att Hugo skulle varit piratpartist idag, vi kan omöjligt veta hur han hade ställt sig till dagens problematik. Men jag har svårt att tro att han verkligen skulle ha ställt sig bakom förslag som skyddar verk långt efter det att deras skapare gått hädan.

Wirtén och ett antal andra forskare uttrycker även sin oro inför den utvecklingen i DN idag. Det är kanske talande att humanisterna och kulturvetarna efterfrågar en lite mer tillåtande och flexibel lagstiftning, medan det är juristerna som vill ha hårdare och enhetligare regelverk...
Svensson bloggar bra om hur otidsenligt EU-direktivet är, Anna Troberg kommer med trevliga nyheter när hon tipsar om de 700 artister som tröttnat på rabiata musikföretag som använder dem som alibi för att skapa pengar för sig själva, bl.a. Annie Lennox och den alltid lika underbara Billy Bragg.

Eva Hemmungs Wirténs bok som verkar vara intressant läsning heter alltså No Trespassing: Authorship, Intellectual Property Rights, and the Boundaries of Globalization.


Läs även andra bloggares åsikter om Victor Hugo, Ifpi, upphovsrätt, kultur, Eva Hemmungs Wirtén