söndag 31 maj 2009

Exotiska Norrland

Jag har personligen ganska begränsat intresse av "överlevnads"-program på Discovery och andra Naturfilmskanaler. Superseriöst intensiva karlar med läderhud som käkar fågelspillning och tillverkar ljuster av fiskskelett är liksom inte min grej - även om jag gillade MacGyver förra århundradet. Men det var ändå med viss förtjusning jag upptäckte denna förhandsvisning av det kommande programmet Man vs Wild, vars populära värd Bear Grylls har ett namn som låter taget ur en Fantasy roman. Gäst i nästa avsnitt är komikern Will Ferrell som snart ska komma ut med en film om en upptäcksresande och som passar på att promota den på detta sätt. Man får se hur han utsätts för nästan övermänskliga (okej, inte riktigt) utmaningar tillsammans med Grylls.

Vilken är den extrema destinationen?
Svenska fjällen!
Närmare än så går det inte att få reda på just nu - kanske de är rädda att skandinaver skrattar ihjäl sig om de får höra att de är i Sälen eller nåt... (nej, lite mer norröver är det nog). Vi får bland annat se hur de tillverkar egna snöskor av en bunt kvistar. Fungerar ungerfär lika dåligt som det låter. Kanske borde skicka Grylls boken där Barna Hedenhös är med i Vasaloppet och tillverkar skidor av näver...

Ganska kul att se sitt land exotiseras på detta sätt iallafall.



Ingen aning om eller i så fall när programmet sänds i Sverige.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

Kenneth Ekdahl sa...

Jag har kollat på alla avsnitt av alla överlevnadsserierna, och det som kan vara intressant är väl främst att det är så enormt arbetsintensivt att leva på kolhydrater medan det kräver enormt mycket mindre arbetsinsats att äta animalier. Jag tror att man kan utgå ifrån att våra förfäder i första hand valde en kosthållning som innebar 6-8 timmar i veckan för att skaffa mat framför en som kräver kanske uppåt 14-16 timmar om dagen!

Dessutom verkar många överlevnadsexperter vara skrämmande okunniga om fettets betydelse. Som när Bear Grylls fick med sig en stor bit sälspäck som han enbart använde som bränsle till en oljelampa samtidigt som han svalt och försökte hitta något enstaka djupfryst bär för att få energi. Han hade kunnat leva gott på bara den biten späck hela veckan och ändå ha kvar det han använde till lampan.

ArchAsa sa...

Jag gissar att klimatet också måste vara en starkt påverkande faktor när det gäller förmågan att överleva utan stora tillsatser protein. I ett kallt klimat/årstid så bränner ju kroppen långt mer energi än om man lever i ett varmt klimat. Tillgång på proteinrika vegetabilier som nötter kan också vara en god hjälp - vad jag förstår kan det vara av avgörande betydelse för jägargrupper i Afrika och Australien. Hasselnötsskal är ganska vanligt att hitta på stenåldersboplatser i Skandinavien (hassel var vanligare då också - och nötterna har den fördelen att de kan lagras dessutom)

Men som du säger är kött mer optimalt (och godare om du frågar mig) - om man kan få tag på det. Det är inte alltid så lätt att leta upp och lyckas fälla ett stort köttdjur - växterna sticker iallafall inte när de hör en komma! ;-)

Hysteriskt kul att Grylls eldade upp späcket medans han svalt!! Undrar om han var okunnig eller bara mesig...? :D

Kenneth Ekdahl sa...

Nötter har säkert varit viktigt här i norden, men ändå bara en kortare del av året, man får ha väldigt många hasselbuskar för att får ihop så att det räcker för en familj i mer än några månader.

Periodvis tror jag att insekter kan ha varit en vanlig föda, jag talar då om paleolitisk tid och tidigare, på neolitisk tid och fram till modern tid var nog tamdjur en huvudkälla till föda. Jag har sett en del skrivet om livet i en skogsbyggd i Västergötland där man är ganska tydlig med att det utan skogsbete för korna inte hade varit möjligt att leva där, medan de flesta skriftliga källorna bara talar om vad man fått i betalning för dagsverken och vad man sålt. Betalningen var ofta ett en eller två tunnor säd om året och några tunnor salt sill. Kor, grisar, getter och höns ingick ju i en mer informell ekonomi som man undvek att dokumentera för att undvika beskattning, för att inte tala om en hel del av jakten som väl inte alltid var helt i enlighet med lagar och förordningar. Av vad jag själv sett i det området ser man nästan bara mindre röjda områden varav de flesta innehåller så mycket sten att man knappast kan ha kört en plog där, utan nog snarare använt dem till bete, en del är såpass röjda att man möjligen kunna slå hö till vintern där, men knappast kört en plog. Jag har inte heller sett någon dokumentation om att man sålt någon säd.
Liknande marker ser man ju också mycket av när man närmar sig Småland och på många andra ställen i landet.
Längre norrut var myrbetet vanligt.
Fjällkon är för övrigt speciellt väl lämpad för magert skogsbete, faktum är att den ger mer mjölk på magert skogsbete än en modern ko ger på kraftfoder, ifall man mäter torrsubstans och kompenserar för kons storlek.
I vikingaberättelser var ju grisen enormt viktig, även geten nämns väl ganska ofta medan kon då inte nämns lika flitigt.

Ett intressant uttryck är "att ha det fett", mycket tyder ju på att just fett varit ett tecken välstånd och hälsa, jag är rätt säker på att man inte menade att vara fet utan att maten var fet, man får ett lite annat perspektiv på sådant när man gått ner 45 kg genom att äta mer fett och väldigt lite kolhydrater, och förstår att rädslan för fett är fel och dessutom visat sig sakna vetenskapligt stöd. :-)

Leif sa...

ha ha ha, kul klipp! Och dit upp skall jag med ungarna, 2 & 4 år, om ett par veckor..... Vi följer exmplet, vi flyger också helikopter ut i den orörda vildmarken (inte att jag går 20 km från parkeringen till stugan med mina ungar än på ett par år)

Kenneth, du har helt rätt när du framhåller betets betydelse i det vi idag betraktar som "marginaljordar". Kikar man på uppgifter från tiden för ex.vis. Elfsborgs lösen så ser vi att man i exempelvis södra västergötland har fler kor per capita än genomsnittet i klassiska slättbygder, där istället odlingen varit viktig. Sedan sammanfaller de steniga jordarna ofta med de områden i vilka årder använts väldigt långt upp i tiden, men det är en petitess.