måndag 25 maj 2009

Mellan arv och kulturarv

För ett par månader sedan blev jag kontaktad av Ludvig Hertzberg som sköter Under Strecket i SvD Kulturdelen. Han erbjöd mig chansen att skriva en text om problemen att jämka arkeologi med den moderna genetiska forskningen. Att det finns enorm potential om de två grenarna samarbetar är inget jag ifrågasätter det minsta, men det som ibland oroat mig - och gett upphov till ett och annat mer eller mindre genomtänkt inlägg på bloggen - är att genetiker ibland behandlat arkeologiska termer och kategorier som nästan synonyma med de som förekommer inom evolutionsbiologisk forskning. Humanistiskt skapade begrepp om mänskliga samhällen har betydelse, men de är inte alltid kompatibla med biologiska termer utvecklade för vilda arter och populationer.

Under Strecket firar 90 år i år och det uppmärksammar de trevligt nog genom att lyfta fram gamla texter ur garderoben, både sådana som fortfarande har lyster och sådana som vid det här laget har en ganska unken doft. Igår skrev Bengt Olle Bengtsson, professor i genetik vid Lunds universitet, en jätteintressant streckare om historien bakom begreppet "gen" och dess historiska användning. Idag trycktes min text.

Jag kan utan att överdriva erkänna att detta var den absolut jobbigaste uppgift jag haft hittills. En streckare ska vara allmänt hållen men samtidigt långt mer gedigen än ett blogginlägg och jag var bokstavligen talat omgiven av hopknycklade papperslappar ett tag. Har aldrig slängt så mycket text förut. Ludvig var tålmodig och till slut fick det duga som det var. Ett allra första försök till en text i denna form för mig, och nej, helt nöjd är jag definitivt inte. Vad jag hoppas framgår är att detta på inga sätt är ett angrepp på genetiken som forskningsområde, som helt klart kommer bidra med jätteintressanta resultat. Det är bara en varning för riskerna med att utgå från humansitiska begrepp när man studerar biologi. Tim Ingold har skrivit en mycket bra text om detta i Anthropology Today.

Ludvig har lagt ut digitala versioner av en hel del äldre streckare från 20- och 30-talet som diskuterade raspolitik och vetenskap när det begav sig. Jag rekommenderar varmt att man läser hans blogginlägg och kikar lite närmare på dessa fläktar från en ganska svunnen tid (får man hoppas).


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

9 kommentarer:

Martin sa...

Wöw, grattis! Skall bli kul att läsa!

Själv blev jag just uppringd av P1. Bloggarna tar över!

ArchAsa sa...

Kul! Kom ihåg att tipsa om när inslaget sänds.

Micke sa...

Jättebra skrivet Åsa! Det här är en viktig fråga, inte mist för att genetiken representerar ett så intressant forskninsgfält. Det är jujätteviktigt att veta vad de kan svara på för sorts frågor (och vilka de inte kan svar på).

Leif sa...

Håller med om att det var välformulerade tankar kring en viktig fråga.
En länk att sprida!

ArchAsa sa...

Mesproppar! Kom igen nu och tvåla till mig efter förtjänst!
;-)

Äsch, det var en fascinerande upplevelse iallafall. Vill uppmana alla goda arkeologbloggare där ute att fundera lite mer kring vilka egna potentiella streckare de har som ligger och lurar i bakhuvudet. Man kan utgå från en intressant bok t ex, och diskutera/kritisera dess tema.

Fredrik sa...

Mycket bra,välskrivet och sakligt.

/ Fredrik

Stefan sa...

Fantastiskt bra understreckare. Hoppas den kommer användas i undervisning. Hade för länge sen en idé om att försöka skapa ett museum i Uppsala över rasbiologin. Finns tydligen mycket prylar kvar från rasbiologiska institutet. Och att döma av din artikel så är frågeställningarna aktuella fortfarande.

RobM sa...

Saklig men lite diffus. Som ickearkeolog kan jag bara anta att den diskuterar ett reellt (potentiellt) problem. De problem som du radar upp ser ju alla ut att vara av den arten att DNA-analys kan vara en möjlig lösning snarare än ett problem - under förutsättning att man får ett rejält material att jobba med förstås. Så det är kanske det som är problemet som du antyder - övertolkning av begränsade data...

ArchAsa sa...

@RobM - som du säger, jag tassade lite som katt runt het gröt. Men jag tror tyvärr inte att dna-analys någonsin kommer kunna svara på alla frågor rörande populationer, släktskap och folkomflyttningar under förhistorien ens om det blir alldeles perfekt. Och problemet är just materialet.

Det finns helt enkelt alldeles för få mänskliga lämningar kvar. Det som finns tillhör bara vissa perioder och vissa regioner och i övrigt är det ett par individer här, ett halvdussin individer där, som inbördes kan skilja 100/500/1000 år emellan. Nästan hela Norrland är helt fritt från bevarade obrända skelett från tiden innan år 0 eftersom jordmånen där förstört dem helt. Sannolikheten att någonsin kunna utvinna dna ur kremerade ben (där kollagenet är förkolnat) är närmast obefintlig, vilket suddar ut stora delar av hela Sveriges förhistoria.

Så den viktigaste utmaningen är att fundera kringa vilka frågor vi kan och bör ställa till det smärtsamt begränsade material vi har med hjälp av dna-analys. Personligen föredrar jag att just fokusera på den individuella släkthistorien och inte uppförstora det till att gälla populationer i de flesta fall.