måndag 4 maj 2009

Vad häller de i vattnet i DN-skrapan?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta eller börja knapra valium. Visserligen är ju topplistor ett enkelt nöje för media att fylla spaltmeter och väcka diskussion, så man ska inte ta så allvarligt på det. Journalisterna Niklas Ekdal och Petter Karlsson ska i dagarna komma ut med en bok över de genom tiderna 100 viktigaste svenskarna. Topplistan presenteras i DN. De flesta namnen känner vi igen och så är det lite extra med en del historiska politiker som alla kanske inte kommer ihåg från grundskole-klasserna i historia.

På plats nummer 13 finner vi

13. Oden, Hövding, 170–240
I ett millennium har den kristna propagandan gjort sitt bästa för att
förvandla Oden till enbart en mytologisk gestalt. Men omfattningen av den
religiösa kult som en gång hade vårt land i ett sådant grepp, blir hart när
omöjlig att begripa om det inte bakom ligger ett korn av historisk sanning. Oden
var en hövding som för ungefär 1 800 år sedan bröt upp från sitt hem vid flodens
Dons utlopp, norr om Svarta havet, för lukrativare framtidsutsikter i ett
efterblivet nordlig land.

Om herrarna i fråga behagar skämta så lyfter jag på hatten - hysteriskt kul! Men det verkar tyvärr vara helt seriöst skrivet och framställs som ett ovedersägligt faktum. Jag dunkar huvudet i skrivbordet ett par gånger och inser att kombinerat med Malin Siwes surrealistiskt sjaskiga påhopp på Hanna Löfqvist på Ledarsidan så fortsätter DN att arbeta hårt för att underminera alla argument att riktiga journalister innebär en kvalitetsstämpel. Är det inte läge för de intelligenta utövarna av detta yrke som fortfarande finns kvar på en del positioner på DN att börja planera en utbrytar-tidning? Fortsätter det på den här vägen kommer de tvingas smita in till jobbet källarvägen med huvorna neddragna runt ansiktet och arbeta under synonymer.

Gissar att nummer 1 på deras efterföljande bok om de 100 viktigaste människorna i världen kommer att vara Adam. Viktigaste japanen blir solgudinnan Amaterasu som var anmoder till hela den japanska kejserliga dynastin. För att inte tala om Osiris...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

8 kommentarer:

Terra sa...

DN måste ju driva med oss...

Pierre sa...

Men herregud... det kan ju inte vara allvar????

ArchAsa sa...

En av grundarna till denna teori var Olof Verelius på 1600-talet, i samband med att han försökte visa att svearna var de hyperboréer som de antika källorna anger. Riksantikvarie och tillika professor i fornlandets antikviteter eller nåt sånt.

Hans lärjunge Olof Rudbeck byggde vidare på hans (vilda) teorier och hittade bland annat bevis för att Atlantis låg i Gamla Uppsala. Så jag gissat att den sanningen också döljts utav en kristen konspiration...

Terra sa...

Ja alltså, att det rent hypotetiskt kan tänka sig finnas verkliga personer bakom mytologiska väsen kan jag köpa. Men det är ju något som man aldrig någonsin kan påstå förblir annat än en hypotes.

Vad gäller just Oden är det ju dock extra absurt att tillskriva honom svensk bakgrund, är ju sen länge bevisad att vara en framträdande mytologisk varelse i massor av germanska/keltiska traditioner (Wotan, Wōdanaz, Wodan) - de flesta äldre än vår Asa-tro. Dvs han är ett typexempel på de delar vi importerade av Asa-tron... Och sen går väl kopplingen vidare tillbaka till romersk/grekisk mytologi, och dessförinnan något indoeuropiskt. Han är ju en gestalt som förflyttats genom århundraden och bytt namn flertalet ggr innan han ens nådde "Sverige" så att säga.

Hursomhelst.. DN svamlar hur man än vrider och vänder på det.

ArchAsa sa...

Visst kan det finnas mer eller mindre konkreta personer bakom vissa mytologiska gestalter. Sen kan de myter som byggts upp kring dem vara närmast helt och hållet efterhands-fiktion och rena sagor (typ Artur-legenden). Som Terra påpekar är Oden/Wotan en extremt allmänt förekommande gudagestalt i Nordeuropa och om det inte är så att man vill tolka alla gudar som riktiga historiska personer (vilket en del vill), så ska man vara försiktig med dylika påståenden. Dateringen av Oden var det som verkligen knäckte mig.

Historiska kungalängder över s.g.s. hela världen har börjat med en gud/gudinna i begynnelsen. Från Sydamerika till Mellanöstern till Polynesien. Det hör till att man hittar på fenomenala genelogier för att bevisa att man är mer än gemene man och har gudomlig rätt att regera.

De romerska kejsarna drog upp jättefina totalt påhittade släktträd med båtflyktingar från Troja och gudar bland anfäderna så fort de fick tag på lagerkransen. Gamla Testamentet är i stora delar en enda lång genelogi som dessutom innehåller personer som levde i hundratals år... Men det kanske fanns nåt i vattnet på den tiden också.

Björn Nilsson sa...

Jag sade upp DN i vintras och det verkar som jag missat verkliga väsentligheter! Kom de ihåg att ta med Olof Trätälja och Bröt-Anund på listan (tidiga entreprenörer!)? Och Sigrid Storråda, som en viljestark och självständig kvinna!?

När professor Åke Ohlmarks (skränig reaktionär) satte ihop sina nordiska kungalängder fick Oden också vara med som ynglingaättens skapare, och till det kan väl alla vi som ser Snorre Sturlassons skrifter som ofelbara historiska källor bara applådera!

PS. Ingjald Illråde borde väl platsa på listan också? DS

ArchAsa sa...

Ohlmarks ja - som ansåg att det var hans rättighet att mixtra med texten om slaget vid pelennors slätt i Konungens återkomst så att det framstog som om Merry dödade Häxmästaren och inte Eowyn. För hellre att en manlig hob skulle klara av det hjältedådet än ett fruntimmer...

Pierre sa...

Inte är de då så vidare pålästa på DN. Jag konsulterar en gammal historiebok från 1824 som jag har. Där kan man lära sig att Oden var ett gudanamn som präster och härförare i det gamla Asgård vid Svarta havet kunde ta sig. Det fanns således många Oden. En av dem drog iväg norrut när rommarna kring 100 f Kr började läga landet här under sig. Han stannade hos sina landsmän som långt tidigare slagit sig ner vid Östersjöns stränder och tagit namnet God-jotar som senare blev förvanskat till Gother. Där blev han kompis med den kung som regerade i Svwerige vid denna tid. Han hette Gylfe och med hans dotter blev han anfader till ynglingaätten. Så det så!