Källkritiska problem

I filmer och TV-serier så spelas antikens romare nästan alltid av anglo-saxer. En följd av att mycket bra filmatiseringar görs i England och USA så klar, men det leder snabbt till att vår bild av forntidens imperiebyggare är märkligt snarlik nordeuropeiska imperiebyggare. Generellt sett har västerländsk historieforskning under många århundraden aktivt nedvärderat asiatisk och afrikansk påverkan på europeisk kultur. Martin Bernals bok Black Athena är ett intressant inlägg i den debatten, även om den är väl polemisk och tungläst, och inte alltid så välunderbyggd (fast det ska gudarna veta att inte en hel del tidig antik-forskning varit heller).

Kleopatra, den sista av den grekiska ptolemaiska dynastin att regera som farao i Egypten, är naturligtvis intressant att diskutera i det sammanhanget, fast knappast relevant för Egyptens glansperiod. De nya rönen om att man ska ha hittat skelettet efter hennes mördade syster är naturligtvis spännande, men innan man blir övertygad av uttalandena om biologiskt ursprung baserad på osteologiska analyser bör man läsa igenom följande som antik-professorn Mary Beard har att tillföra. Hon förklarar bra och enkelt de minst sagt STORA källkritiska problemen.
Latinbloggen skriver också bra och utförligt om "nyheten".

Som sagt, detta har i sin tur mycket lite att göra med diskussionen kring Egypten som kulturbärare och maktfaktor under de tretusen åren före Julius Ceasar.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, osteologi, antiken, Egypten, Kleopatra