Fimbulvinter, GIS och varför vetenskap?

Idag höll Daniel Löwenborg vid institutionen ett seminarium som kanske inte direkt var ett slutseminarium men iallafall ett "ser ljuset i slutet av tunneln"-seminarium. Daniels avhandlingsprojekt går delvis ut på att utarbeta GIS-metodik för arkeologer och kulturminnesundersökningar. Som testområde har han valt Västmanland under järnålder, specifikt gravfältens placering i landskapet. Den delen av arbetet har han kommit mycket långt med och han har 2-3 artiklar klara/nästan klara som ska ingå i hans sammanläggningsavhandling. Han presenterade dem grundligt på seminariet med användning av GIS och statistiska beräkningar som vi andra knappt ens kan fantisera om.

Men han hann även gå in lite på vad de sista delarna ska handla om i avhandlingen, som blir mer diskuterande kring skiftet mellan äldre och yngre järnålder runt 500-550 e.Kr. Det är delvis en artificiell gräns skapad av arkeologer, men Daniel argumenterar för att det nu finns ganska mycket bevis för att det faktiskt skedde något ganska omvälvande i Mellansverige åtminstone under denna tid. Till sin hjälp har han inte bara sina egna analyser, utan också tillgng till flera andra forskares undersökningar och materialinsamlingar i helt andra sammanhang: pollenanalyser, C14-dateringar, klimatstudier mm.

Framförallt bygger han vidare på Bo Gräslunds texter rörande Fimbulvintern - antydningar i antika och nordiska källor att något ganska extremt inträffade runt 536-37 e.Kr. Solen täcktes under flera månader av moln och det talas om tre vintrar utan sommar emellan. Studier av träringar i Skandinavien visar på ett plötsligt radikalt fall i tillväxten under precis denna tid. Daniel är inte så mycket ute efter att diskutera katastrofen i sig som vilka konsekvenser det kan få i ett givet samhälle när människor måste hantera plötsliga, oförklarliga och skrämmande händelser - möjligen med påtagliga konsekvenser för befolkningsstorleken. Han tar bland annat upp Naomi Kleins tes om chock-doktrinen och hur det alltid finns sociala segment i samhället som utnyttjar liknande händelser för att driva igenom förändringar som gynnar dem.

Men han har ett år eller så på att fila vidare på detta. Ska bli intressant att höra vad han kommer fram till. En sak jag uppskattade med seminariet var hur det tydligt framgick hur mycket man som forskare har att vinna på att samarbeta med andra och få tillgång till deras material och databaser. Ingen forskning, vare sig i naturvetenskaperna eller humaniora, existerar i ett elfenbenstorn. Det går att bygga vidare på, justera och nyansera utifrån tidigare publicerad forskning på sätt som inte förut var uppenbart.

Apropå det som meddelar Martin Rundkvist att Alan Sokal kommer till Stockholm nästa vecka för att hålla seminarium, dels på ABF och dels på Vetenskapsakademien den 26:e resp 27:e maj.

What is Science and Why Should We Care?
Alan Sokal, New York University, USA
At one level, the topic of this talk is the relation between science and society. The deeper theme, however, is the importance, not so much of science, but of the scientific worldview - a concept that goes far beyond the specific disciplines that we usually think of as "science". It will be argued that clear thinking, combined with a respect for evidence - especially inconvenient and unwanted evidence, evidence that challenges our preconceptions - are of the utmost importance to the survival of the human race in the twenty-first century.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, järnålder, klimat, GIS, Daniel Löwenborg, Alan Sokal, vetenskap, forskning