(O)mänskligt

Igår hade jag för en gångs skulle en relativt fri lördag och passade på att ta med ungarna till Upplandsmuseet för att kolla in vandringsutställningen (O)mänskligt, som handlar om rasbiologi och insamlandet och studerandet av människor och deras lämningar. I Uppsala är detta särskilt relevant, eftersom Herman Lundborg och rasbiologiska institutet verkade här i decennier. Besöket var mest för min skull och jag hade tänkt låta ungarna härja runt i de andra utställningarna, men det visade sig att de blev ganska intresserade av den. Ett smart grepp som jag inte stött på tidigare var att det fanns extra information i form av ljudinspelningar och filmer som man kunde aktivera med hjälp av kort. Det bästa var att det fanns två versioner, en för vuxna och en för yngre - mycket bra initiativ. Det fanns även en riktigt bra kortfilm i ett filmrum som gav en bakgrund till utställningens syfte.

Barnen lyssnade förvånansvärt tålmodigt på de inspelade fördjupningarna till utställningen

Till utställningen ges även en föreläsningsserie på kvällstid, med t ex Ola Larsmo, Maja Hagerman, Kjell Sundstedt, Mikael Kurkiala och Karin Johannisson. Nu den 9:e kommer Ola Larsmo och Maria Björkman berätta om Nils von Hofsten och steriliseringarna. Den 23:e november kommer jag och Magnus Alkarp diskutera kring hur arkeologin ibland har använts till - och även fortsätts användas till - att skapa folkgrupper och raser i förhistorien. Magnus kommer ta upp historiska exempel och jag kommer försöka problematisera det ibland okritiska användandet av DNA för att spåra förfäder och folkgrupper i mänskligt material.

Mänskliga lämningar i historiska samlingar är en het fråga. I våra samlingar finns dels en hel del rovgrävda och stulna skelett, främst skallar, från olika folk runtom i världen. Dels finns även lämningar av minoriteter som samer och socialt utslagna som samlats in med minimal tanke på etik. Inte sällan har de fått bli en symbol för övergrepp som begåtts mot de levande och återbördandet har setts som en del i att läka såren - med olika grad av framgång. Ibland har det ifrågasatts varför det överhuvudtaget förekommer mänskliga ben i museers samlingar. Det blev temat på den första paneldebatten i Historiska museets nya serie "Het historia" som jag deltog i tidigare i höst. Jag hann aldrig skriva alla tankar som uppkom av det just då, men jag håller på med det just nu. Det får dock publiceras i nästa inlägg, annars blir detta inlägg alldeles för långt och jag tjatar hela tiden på folk att inte blogga för långa inlägg!

P.S. Hade gärna rekommenderat artikeln om Herman Lundborg i dagens UNT, men den är bakom en betalmur. :( 

Återstående föreläsningar på (O)mänskligt på Upplandsmuseet:

• Onsdag 9 november kl 19
  Nils von Hofsten, steriliseringarna och det rasbiologiska nätverket. Maria Björkman, FD, Linköpings universitet och Ola Larsmo, författare
• Onsdag 16 november, kl 19  
  Var det värre förr? Om rasbiologi och annat i den historiska skamvrån. Mattias Tydén, docent i historia, Institutet för Framtidsstudier, Stockholm
• Onsdag 23 november, kl 19
  Mördande vetenskap. Magnus Alkarp, FD, författare
  Det sitter i benen? DNA och sökandet efter förfäderna i förhistorien. Åsa M Larsson FD, verksamhetschef vid Societas  Archaeologica Upsaliensis ( SAU)
• Onsdag 30 november, kl 19
  Att sälja rasbiologi. Sven Widmalm, professor i Idé-och lärdomshistoria, Uppsala universitet
• DECEMBER
  Onsdag 7  december, kl 19
  Det mörka arvet - Bertil Lundman och folktypsundersökningarna i Dalarna. Christer Bergin, antikvarie vid Dalarnas museum

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, etik, osteologi, rasbiologi, museum, (O)mänskligt, Upplandsmuseet, Ola Larsmo, Magnus Alkarp, DNA, genetik, vetenskap